Torpa kyrkby runt nuvarande Caroli kyrka blev 1621 Borås stad. Första kyrkan på platsen antas ha varit en stavkyrka, vilken ersattes med en romansk stenkyrka kring 1200-talets början. Detta antagande bygger på fynd i Caroli kyrka av en dopfunt av sandsten, utförd med största sannolikhet av mäster Anders/Andreas, verksam vid denna tid. En grov dörrpost (anslagssten) i sandsten, ett hugget överstycke till ett litet romanskt fönster, samt grundmurar och en väggmur i Caroli kyrkas södra vägg är andra fynd som styrker dateringen. Storlek och plan är känd.
Marken runt kyrkan var begravningsplats och på gravarna lades stenhällar för Borås kyrkas uppförande. Kyrkan stod klar utan torn 1675 som treskeppig kyrka med basilikakaraktär (murarna var klara 1666, taket 1668, klockstapeln 1663, vars klockor flyttades in i kyrkan 1674). Det påstås att man sålde gravplatser inne för att få pengar till inredningen (efter 1804 har ingen begravts inne i kyrkan). Kyrkan fick namnet Caroli efter kung Karl XI. Caroli kyrka brann 1681, varefter strävpelare gjordes och ett torn uppfördes 1689 med sju våningar. En framstående kyrkomålare, Erik Eriksson Grijs dekorerade valven. En orgel stod klar 1694 av Magnus Årman. Lidköping. Ett kopparstick från omkring 1700 visar ett långhus med två takfall likt en basilika, och mycket höga fönster mellan strävpelare. Taket nådde till tornets sjunde våning. Tornet hade en åttonde våning och ett pyramidtak. 1719 beskrevs Caroli kyrka som lik Gustavi Domkyrka i Göteborg med torn, tre klockor och urverk som slog och visade timmar. Hantverkarna var också hämtade från denna stad och byggmästaren lär ha varit densamme för båda kyrkorna. Såväl kyrka som kyrkomur var kalkslagna och vitmenade. Yttertaket hade ekspån och innertaket välvda, målade bräder. Altare från golv till tak med silver och färger, kor avskiljt genom bildhuggareverk och ny orgel fanns.
En sakristia byggdes till i öster 1739 efter nästa brand, 1727. Johan Niclas Cahman byggde en ny orgel 1736. Den flitigt anlitade kyrkomålaren Detleff Ross målade valven. Efter den tredje branden, 1822, kvarstod sakristian liksom 1600-talsmurarna och de 13 grova, åttakantiga pelarna. Även denna gång bevarades Caroli kyrkas exteriöra karaktär i huvudsak. Takformen hade varit ett slags säteritak, men omdanades nu till ett lägre sadeltak och en öppning till vinden sattes igen i tornets östra fasad. Interiört slogs ett nytt elliptiskt tunnvalv med pärlspåntade bräder i mittskeppet, obetydligt högre än de två sidoskeppens plana tak. Därmed fick kyrkan mer karaktären av en hallkyrka. Interiören benämns som karolinsk barock.
1824 byggdes nuvarande orgel i nyantik stil. Tre nya kyrkklockor göts. Altartavlan i nyklassisk stil tillkom 1839. Tornet höjdes åtta meter 1856 och huven med lanternin uppfördes då enligt ritningar från 1791. 1889 besiktigades kyrkan och då konstaterades att hela planen var så skev, pelarparen stod ej mitt för varandra exempelvis och lutande, murarna så undermåliga och buktande samt i avsaknad av ordentlig stenfot, att kyrkan var "anlagd utan sakkunskap" och inget av den inre stommen borde behållas. Tornet hade byggts bättre. Vid påföljande restaurering/ombyggnad revs sakristian och koret fick fönster. Sidoläktare byggdes. 1902 fick tornet ett kors i stället för vindflöjel efter en infekterad diskussion i över ett decennium.
1912-14 planerades och utfördes en större ombyggnad under ledning av arkitekt Karl Berlin. Kyrkan var därför stängd mellan februari och november 1914. Gamla tamburer och murade portalpartier från 1836 med bred, grund hålkäl i empirstil ersattes med nya klassiserande vapenhus i norr och söder. Nya entrédörrar med utgångspunkt i tornets befintliga och kopparklädda port gjordes. Den vita interiören med rundbågad dekor och "bondgranna röda och gröna rosetter över fönstren" dekorerades i taken och fönsternischerna, på läktarpelare och predikstol. Måleriet var ornamentrikt, ej utpräglat sakralt och nationalromantiskt. Altartavlans mörka nisch målades ljusare. Bänkkvarteren ordnades från 18 kvarter i "villervalla" till fyra och bänkarna byttes mot öppna, mörkbrunt målade. Golvvärmen med galler var hälsofarlig och byttes mot dolda radiatorer bakom nya väggpaneler. De "oharmoniska" färgerna i fönstrens rosverk togs bort i det inre och ersattes med så kallade katedralglas. Korskrank av järn tillkom för att markera koret mer. Predikstolen gjordes "fylligare" och målades, men beskylldes ändå för att vara "tarvlig, rankig och skrankig". Medel till en ny skänktes 1916 och till en dopfunt 1920. Arkitekt till båda var Sigfrid Ericsson, densamme som även ritat Masthuggskyrkan i Göteborg. De ritades i matchande, sirlig och rikligt dekorerad stil. Den gamla dopfunten ansågs sakna "allt konstnärligt och kulturhistoriskt värde."
Dekorationsmåleriet gillades i pressen, men den antikvariske inspektören arkitekt Axel Lindgren tvivlade på "berättigandet av att utstyra renässanskyrkor med ornamental färgskrud av hypermodern karaktär som här" Han ansåg det vara av ondo och menade att "Detta eviga ornamentslingrande hit och dit utan början, utan slut blir till frosseri för ögat men till svält för själen". Han fick senare medhåll av flera när kyrkan stod inför nästa större ombyggnad/renovering kring 1940. Man ville då åter vitmåla kyrkan, efter nya ideal vilka åter ville lyfta fram arkitekturens funktion av bärande och buret och som hyllade ljusa kulörer. Sigurd Curman på Riksantikvarieämbetet motsatte sig detta och dekoren, skadad av murrenoveringsarbeten, bevarades. Konstnären Filip Månsson hade även dekorerat Borås Rådhus samt Svenska kyrkan i Paris och han var enligt Curman en "banbrytare" som "höjde yrket i tekniskt och konstnärligt avseende upp ur stadium av slentrianmässigt hantverk".
Kyrkan stängdes 1938-1940 för stora åtgärder. Från koret byggdes en ny sakristia åt söder, då den gamla var ljudkänslig. Vid grundförstärkningsarbeten upptäcktes att kyrkan underminerats av underjordiska gravkamrars klena väggar och marksänkning, så ett nytt omfattande bjälklag av betong fick gjutas. Nya golv lades. Kamrarna, som hade tillkommit efter kyrkans uppförande, rensades och bevarades för visning. I samband med dessa arbeten hittades bland annat medeltida stenhällar, en dito dörrpost av sandsten och i söder ett romanskt sandstenskvaderförband, sannolikt från den romanska stenkyrkan. Sprängningar i närheten orsakade sprickbildningar bland annat mellan torn och gavel, så även tornet fick för säkerhets skull en betongförstärkning runt grunden. Klockornas träfästen var helt undermåliga och hela rummet göts in i betong och klockorna fästes i bjälklaget. Torntakstolen var rutten, ersattes och vid omputsning utvändigt befanns likaså murverket vara i katastrofalt dåligt skick. Invändigt avlägsnades sidoläktarna och orgelläktaren förlängdes då de ruttna läktarpelarna ersattes med bärande stålbalkskonstruktion. Ny bröstning gjordes och bänkar samt väggpanel marmorerades i ljusare toner. Detta var de större förändringarna. Ny elektrisk klockringning ersatte den från 1912. Orgeln fick rengöras från allt byggdamm och man passade då även på att byta stämmor för att passa in i den "nya, klassiska klangen".
1966 installerades en toalett i tornvapenhuset. 1970 återinvigdes orgeln efter ombyggnad, med sju stämmor från Strand-orgeln bevarade och fasaden intakt. Detta föregicks av en decennielång diskussion med tre olika förslag från lika många orgelbyggare, där ett var att helt ersätta den. Domkyrkoorganisten Gotthard Arnér menade att orgelns fasad inte höll rättvis klang, utan var "stum", likt många orglar från den tiden. Som orgel i nyantik stil ansågs den vara "ett av de bättre exemplen på det", uttryckt av Åke Nisbeth på Riksantikvarieämbetet i ärendet 1958.
1983 utfördes de senaste större förändringarna. Den nya, mer församlingsnära liturgin manifesterade sig i ett fristående träaltare, så prästen kunde vara vänd mot församlingen, kallat versus populum. Altarringen togs bort och ett fristående knäfall ställdes mer handikappvänligt nedanför kortrappan. Dopfunten flyttades också ned från koret. Bättre utrymmen för kollekträkning med mera åstadkoms med en inglasad, takförsedd sakristia bakom altaret.

Caroli kyrka är belägen i centrala Borås och är stadens första kyrka. Borås stad grundades 1621 och utgjordes av bebyggelsen runt Torpa medeltida stenkyrka, vilken Caroli sedan ersatte. Efter en stadsbrand 1681 utfärdades en officiell rutnätsplan, som något modifierad, tillämpades först efter en andra brand 1727. Denna äldre rutnätsstad utpekas numer som en värdefull kulturmiljö i Borås kommun.

Caroli kyrka tronar på en höjd mellan Södra kyrkogatan-Stora kyrkogatan-Skolgatan-Österlånggatan. Dess kraftfulla gestalt syns vida omkring och den rektangulära kyrkotomten har karaktären av en park. Den omgivande bebyggelsen är relativt hög och stadsmässig med hus från 1900-talets andra halva i söder, medan bebyggelsen i övriga väderstreck i huvudsak är från seklets förra hälft.

En situationsplan från 1889 visar en prästgård vid Stora kyrkogatan i väster och en skola i hörnet till Skolgatan med en gymnastikplats intill längs Skolgatan. Inget av denna äldre bebyggelse kvarstår idag. Söder om kyrkan finns två större kontorsbyggnader i 1960-tals modernism. Väster om kyrkan öppnar sig bebyggelsen något. Direkt väster om Stora kyrkogatan i en sluttning finns ett funkishus i två våningar. Norr och öster om kyrkan finns bostadskvarter med byggnader i klassiserande stil, jugend, 1950-tals modernism och i förenklad postmodernism. Nordväst om kyrkan når gatorna och kyrkotomten samma nivå och där ligger Birgers Forells plan framför Caroli församlingshem. Trafiken är måttlig.

FÖRSAMLINGSHEM
Huset ligger som hörnhus i korsningen Skolgatan - St Kyrkogatan, Birger Forells plan, nordväst om Caroli kyrka och är sammanbyggt med bostadskvarteret. Det ritades av Harald Ericson och uppfördes 1936 i rent funktionalistisk stil som en vinkelbyggnad, med två ifrån varann förskjutna byggnadsvolymer; en tvåvåningsdel utmed Stora Kyrkogatan och en femvåningsdel vid Skolgatan. Ett fönsterband på andravåning förbinder dem i vinkeln genom att löpa över bådas fasader. Entrén är placerad i byggnadskropparnas möte, under den höga delens indragna hörn, vilket stöttas av två kantiga stenpelare. Fasaden bryts upp av fönsterband i smygar och den är reveterad med slätputs och vitfärgad med grå sockel. Fasaden renoverades 1988 och alla ytterbågar byttes 1993 till aluminiumbågar. Sin sakrala roll visar byggnaden med ett litet fönsterparti på fjärde våningen åt väster, med tre rundbågade fönster med små halvpelare mellan sig och en försänkning i fasaden runt om. Ett indraget, förhöjt takparti med rundade hörn och höga, smala fönster skjuter upp bakom den höga delen och på den låga. Det är klätt med grön, skivtäckt kopparplåt. Möjligen härrör det från en om- och tillbyggnad 1968. Församlingshemmet innehåller bland annat pastorsexpedition, ungdomsgård, Gillesal och kontor för Borås kyrkliga samfällighet. I trapphallen finns en monumentalmålning från 1949 av Helge Zandén, bördig från Borås.

Motivering
KYRKOMILJÖN - Caroli kyrka är belägen mitt i centrala Borås på en höjd, där Torpa kyrka med omgivande, ringa bebyggelse var belägen när Borås stad grundades där 1621. Caroli kyrka ersatte denna kyrka och området har därför ett högt lokalhistoriskt värde såsom navet till stadens framväxt. Idag är kyrkan omgiven av gator och såväl bostads- som kontorsbebyggelse från 1900-talet. Kyrkans kraftfulla gestalt fungerar som landmärke med symbolvärde. Intill kyrkan ligger ett stort församlingshem med ungdomsgård uppfört 1936 i funktionalistisk stil ritad av Harald Ericson, en lokal företrädare för detta arkitekturideal, vilket ger byggnaden ett arkitekturhistoriskt värde. Huset inrymmer expedition och tjänsterum för Borås Kyrkliga Samfällighet.

KYRKOANLÄGGNINGEN - Kyrkan uppfördes på en plats där en, i dåvarande Torpa församling, romansk stenkyrka stått, vilken i sin tur troligen ersatte en tidigare stavkyrka. Kyrkoplatsen har därmed en lång historisk kontinuitet. Den parkliknande kyrkotomten hägnas av järnstaket med gamla lövträd innanför och användes som begravningsplats till 1815. Endast en gravvård finns kvar, från 1780 och en minneslund finns från 1995. Tomten har genomgått flera omdaningar såsom snedschaktningar och anläggande av trappor upp från gatorna.

KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNING -
Kyrkan invigdes 1675 och är Borås första kyrka, tillika dess äldsta byggnad och har som sådan ett högt regionalt historiskt och byggnadshistoriskt värde. Delar av medeltida murverk från föregångaren Torpa kyrka bedöms ingå i södra väggen. Trots tre bränder har den i huvudsak kvar murverket och sin robusta exteriör, invändiga pelare och tornets sju våningar från 1600-talet. Arkitekturen är stram och odekorerad utvändigt. Kyrkan är en av två bevarade 1600-talskyrkor i Ås kontrakt. Takutformningarna härrör från 1800-talet och tornet höjdes 1856. Klassiserande vapenhus byggdes till 1914 och en sakristia 1940. Under koret finns bevarade gravkamrar som visar på en begravningssed giltig i kyrkan fram till 1804. Interiören har omdanats ett flertal gånger men kyrkorummet präglas främst av barockens kraftfulla arkitektur, holländskt inspirerad, parad med nyklassicistisk altaruppsats och orgelfasad, samt takmålningar av Filip Månsson från 1914 i nationalromantisk stil. Konstnären anses som en förnämlig gestaltare av tidens stil, vilket ger ett konsthistoriskt värde. Den fasta inredningen från omkring 1920, så som predikstol, dopfunt och bänkar samspelar bra med interiörens övriga sammansmälta tidsskikt. Färgsättningen är väl sammanhållen.

ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön:
- Kyrkotomten såsom bärare av en lång kyrkotradition på platsen.
- Församlingshemmets arkitekturhistoriska värde.
- Kyrkans regionala särställning såsom Borås första kyrka och äldsta
kvarvarande byggnad.
- Kyrkan såsom landmärke och symbol för Borås siluett.
- Kyrkans bevarade prägel av 1600-talets arkitektur.
- Sannolikt medeltida murverk i söder utgör ett omistligt historiskt dokument
och även 1600-talets murverk.
- Resterna av gravkamrar under koret, speglande äldre, högrestånds gravskick.
- Interiörens särprägel av en fusion av holländskt inspirerad barock, nyklassicism och nationalromantik.
- Dekorationsmåleriet från 1914.
- Bevarad äldre inredning och inventarier, även de tillvaratagna medeltida
fragmenten.
- Inredning och inventarier från 1900-talets början, samt logerna och dörrarna
i vapenhuset.
- Fönstrens järnspröjs från 1877.

FÖRSAMLING 1995 - CAROLI

BEFOLKNINGSTAL - år 1805: 1792, år 1900: 15837, år 1995: 23042

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Församling utbruten ur Torpa 1622. Torpa införlivad 1911. Borås Gustav Adolf utbruten 1939.

LÄGE OCH OMGIVNING - Caroli kyrka ligger i Borås stadskärna på en sandås som i öst- västlig riktning sträcker sig ned mot östra stranden av Viskan. Kyrkan uppfördes på samma plats som Torpa medeltidskyrka. Torpa kom fram till 1911 att utgöra egen församling, men delade kyrka med Borås Caroli.

RASERAD KYRKA / RUIN - I: Torpa kyrka var byggd av sten, och sannolikt uppförd under äldre medeltid. Vid restaureringsarbeten i Caroli kyrka under 1930-talet påträffades bearbetad sandsten, bl.a. ett överstycke till en fönsteromfattning av romansk typ. En odaterad stadsplan från 1600-talets förra hälft (RA) visar en schematisk plan av kyrkan. Denna antyder att kyrkan då bestod av ett rektangulärt långhus med ett smalare, rakslutet kor i öster, sakristia i norr och torn i väster. Kärnan i denna kyrka torde ha varit medeltida. Möjligen genomgick den vissa förändringar under 1600-talet, men vad de innebar är inte säkert känt. Partier av medeltidskyrkan står troligen kvar i Caroli kyrkas sydmur, men i vilken omfattning är osäkert. Riven i samband med att ny kyrka uppfördes på samma plats.

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - II: Snart efter Borås stads grundläggning på 1620-talet börjande planeringen för en ny kyrka, som emellertid förverkligades först i flera etapper under 1600- talets andra hälft. Kyrkan påbörjades 1661 under ledning av kyrkoföreståndaren Johan Svensson Wätterhusen och stod i stort sett färdig 1669. Den har treskeppigt långhus och tresidigt avslutat korparti i öster. Västtornet, som troligen var avsett från början, påbörjades 1679 och stod färdigt 1689. Vapenhus framför långhusportalerna på nord- och sydsidan tillfogades vid arkitekt Karl Berlins restaurering 1914-15. Den befintliga sakristian tillbyggdes i söder 1938-40, efter ritningar av arkitekt Sigfrid Ericsson.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkan har vid flera tillfällen drabbats av brand och därpå följande reparationer, men utgör dock en av landets främsta företrädare för den holländskt inspirerade barocken.
Efter en brand 1681 stöttades murarna med strävpelare. Kyrkans nuvarande takresning tillkom efter en brand 1822 och gjordes då lägre än den förut var. Taket hade tidigare ett fall i två avsatser, med ett vertikalt mellanled av samma slag som de s.k. säteritaken. Den nuvarande tornhuven uppfördes 1852 av byggmästare Olaus Ericsson i Bäckabo, Sandhults socken, men har därefter genomgått mindre förändringar 1893 och 1938-40. Kyrkans murar är exteriört putsade och avfärgade i grått. Höga rundbågiga fönsteröppningar. Ingångar i väster, söder och norr via tornets bottenvåning och vapenhusen. Kyrkorummet avdelas i tre skepp med kraftiga, oktogonala pelare. Kyrkans innertak har alltid varit av trä och har därför måst förnyas efter bränder. När kyrkan stod nybyggd fick den ett innertak bestående av tunnvalv i samtliga skepp, utförda av byggmästaren Arvid Hane. Nya innertak tillkom efter branden 1681, vilka smyckades med målningar av Erik Grijs (kontrakterad 1685). Grijs målningar gick förlorade vid branden 1727. De spegelvalv som byggdes därefter smyckades återigen med målningar, denna gång av Dittlef Ross 1740. De nuvarande innertaken, bestående av tunnvalv i mittskeppet och plana tak i sidoskeppen, utfördes efter 1822 års brand av byggmästaren Pehr Ericsson i Tåå, Sandhult socken.
Vid restaurering 1889-90 försågs de med panel av pärlspontade bräder. Vid restaureringen 1915 erhöll innertaken ett lager av puts som underlag för de dekorativa måningar som nu i hög grad präglar interiören. Väggarnas och valvens målade dekoration är utförd i jugendstil efter skisser av konstnär Filip Månsson. I inredningen finns flera tidsskikt representerade. Orgelfasaden är utförd efter ritningar av arkitekt Carl Gustaf Blom-Carlsson 1824. Den praktfulla, nyklassicistiska altaruppsatsen utfördes till sitt mittparti 1839-40 av Johannes Andersson i Mjöbäck. Mittstycket har ett förgyllt kors med törnekrona. Sidostyckenas ramverk och målningar är utförda 1862 av Birger Lignell. Predikstolen är snidad i ek av skulptören Johan Björk i Göteborg efter ritningar signerade 1916 av Sigfrid Ericson. Även dopfunten har samma upphovsmän.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1995 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2002