Gravlämningar Under Carolikyrkan

Borås Kommun

 

Vid grundförstärkningsarbeten 1938-1939 visade det sig att murade gravar befanns sig under större delen av kyrkans golvyta.

Sedan 1804 hade inga begravningar i kyrkan ägt rum. Redan 1795 betygades vid biskopsvisitationen detta år att gravsättningar

i kyrkan mycket sällanägde rum. Efter 1822 års eldsvåda hade gravarna dolts av det nya trägolv, som då lades. De upprepade

eldsvådorna hade till stor del förstört gravarna och gravstenarna i kyrkan. Det fåtal gravstenar som återstod efter 1822 års brand,

lades då som golv i de dåvarande vapenhusen. Några fragment finns i tornet. Talrika stycken av brandskadade eller sönderslagna

gravstenar påträffades vid grundförstärkningsarbetena. Man fann även beslag av koppar, handtag av järn samt enstaka mynt, de

flesta från 1680-talet. Bakom altaret fann man ett mynt från 1625. Enligt Nils Hufwedsson Dahl funns 1719 endast tre gravstenar i

kyrkan nämligen över hans far rådmannen Hufwed Nilsson, död 1690, hans styvfar prosten Mårten Lithenius, död l 699, samt hans

morfar rådmannen Anders Jonsson Kamp död 1691, med deras närmaste anhöriga. Lithenius låg i den grav i koret, som disponerades

av församlingens kyrkoherdar. Den förste som begrovs där var Arvid Haqvinus Hornius, som avled 1652. Beslut om fri grav för kyrko-

herden hade fattats 1676. Prosten Johan Sandman förvärvade dock en egen grav framme i koret. Om Hufwed Nilssons grav erfara vi

1675 i st.prot. att den revs, när kyrkan reparerades. Han beviljades därför en ny grav utan vederlag. De första som förvärvade gravplatser

i tornet voro Joen Glåp och Lars Graf. Priset för dessa platser angavs 1690 till 30 rdr, samma pris som gällde för gravarna vid smågångarna

mellan korsgången och korset samt vid stora gången väster om korsgången. Gravarna vid stora gången och i koret kostade 40 rdr, de vid

smågångarna 20 rdr48. Kyrkans protokoll innehålla många uppgifter om gravplatserna i kyrkan. Det skulle föra för långt att dröja vid dem,

särskilt som gravarna, så snart de efterlevande av olika anledning ej längre sörjde för dem, avyttrades till andra. Utrymmet var begränsat och

önskemålet att få vila inom kyrkans murar livligt, varför konflikter ej sällan uppstodo. En uppfattning om förhållandena ger en förteckning på

gravarna i kyrkan från år l753. Den återges här på grund av de inblickar den ger i församlingens liv och för de personhistoriska upplysningar

den skänker.

 

Se bilderna i ett bildgalleri