bJansa-Johans "Ormatäter" Stenmur

Falköpings Kommun

 

Per Johan Jansson f 1849, d 1920 gift med BritaStina Andersdotter f 1838, d 1918. För att kunna förstå varför en

man som borde haft fullt upp att göra med skötseln av sin nära 100 ha stora gård, gav sig på  att lägga en stenmur

med denna storlek och noggrannhet på en så avlägsen plats kan det vara av intresse att veta följande: Gården Vintorp

Yttergården har varit i släktens ägo i över 300 år. Skiftet, numera kallat Berget tidigare benämning  "Lägenheten Vintorps

tomt", där muren i norr utgör en gräns mot Övergården har en yta av ca 1,5 ha.  Det gränsar inte någonstans till den

ursprungliga fastigheten. Det inropades på en auktion i Vintorp, Börstig  14 september år 1880. I auktionsprotokollet

kan man läsa följande: "Efter bud och överbud föll slutligen  klubbslaget för P J Jansson, Vintorp, för en summa av 833 kr

33 öre" - säkert en ansenlig penningsumma  på den tiden - vilket tyder på att Jansa-Johan av någon anledning ville bli ägare

till nämnda skifte. Lagfart söktes  i vanlig ordning, men blev icke beviljad, utan förklarades vilande p.g.a någon oklarhet

med säljarnas åtkomst  av fastigheten. (Nämnas kan, att då undertecknad år 1980 övertog gården beviljades lagfart efter flera

tidigare ansökningar och avslag vid tidigare generationsskiften) En teori är då att med hänsyn tagen till Johans  säregna humör

och levnadssätt, han började lägga muren för att visa att marken verkligen hörde till honom.  Hans båda söner Anders och Axel,

födda 1877-78, kunde berätta om hur de som småpojkar fick vara med och hjälpa  sin fader vid stenmursbygget, som väl fick

utföras när tid gavs vid sidan om gårdens dagliga skötsel. Han lade även många andra murar av mera normal storlek till hägnad

runt åkerlyckor, som bröts i de  stenbundna markerna. De flesta av dessa murar har tyvärr, men stenkrossens hjälp använts vid

vägbyggen  och grundsättningar på gården under senare generationers brukande, då man inte som i dag värdesatte gångna  tiders

stora arbeten med sten. Som tur var sparades dock denna mur, den största och finaste av dem alla.  Vem vet, kanske Jansa-Johans

dröm var att hela skiftet en dag skulle omgärdas av en lika hög mur.  Grundsättningen vittnar i alla fall om en fortsättning. Jansa-Johan

var en på många sätt säregen man, som levde för sin gudstro och sin naturvänskap. Detta kan man läsa om i boken "Människor och

händelser" (1930) av kyrkoherde Frans Johansson. I kapitlet "En underlig man"  beskriver han där ingående Jansa-Johan. Muren har

alltid varit känd i trakten som "Jansa-Johans stenmur", och fick efterhand tillägget  "ormatäter och jävlahöger". Efter tillkomsten av

Gunnar Arnborgs bok "Stenmur´n och efterföljande tv-program har den blivit känd i lite större kretsar och den är också

kulturminnesförklarad.

 

Se bilderna i ett bildgalleri