Vid år 1600 gavs Läckö slottslän och Dal till hertig Johan av Östergötland, tills det utbyttes mot Stegeborgs län. År 1615 erhöll Jakob De la Gardie

Läckö som förläning, hans son Magnus Gabriel De la Gardieägde slottet i mitten av 1600-talet och det var han som såg till att det fick sitt nuvarande

utseende, men slottet indrogs till kronan vid reduktionen 1681. Kungsgården var fram till 1719 utarrenderad till privatpersoner medan slottet under

samma tid förvaltades av kronans hauptmän eller som de senare kallades, slottsskrivare. Det övergripande ansvaret för kronoegendomen hade Kammar-

kollegiet och som dess förlängda arm Länsstyrelsen i Mariestad. 1731 blev Läckö kungligt slott, och kungsgården arrenderades också då ut. 1752 för-

länades slottet åt Carl Gustaf Tessin, 1810 blev slottet åter förläning som nationalbelöning åt Carl Johan Adlercreutz, med namnet Sikajocki, ett namn

som aldrig slog igenom men som fanns med i fastighetsbeteckningen fram till 1970 av Lantmäteriverket. Det innehades efter Carl Johan Aldrecreutz'

död av hans bro och utarronderades senare bland annat inom ätten Rudenschöld. Det kom dock senare att förvaltas direkt under byggnadsstyrelsen.

1990 övertogs verksamheten vid slottet av Stiftelsen Läcköinstitutet som sedermera ombildades till Stiftelsen Läckö Slott. Sedan 1993 förvaltas Läckö

slott av Statens Fastighetsverk.

 

Koordinater X 6508750, Y 1349951

 

Se bilderna i ett bildgalleri