Vid år 1600 gavs Läckö slottslän och Dal till hertig Johan av Östergötland, tills det utbyttes mot Stegeborgs län. År 1615 erhöll Jakob De la Gardie Läckö som förläning, hans son Magnus Gabriel De la Gardieägde

slottet i mitten av 1600-talet och det var han som såg till att det fick sitt nuvarande utseende, men slottet indrogs till kronan vid reduktionen 1681. Kungsgården var fram till 1719 utarrenderad till

privatpersoner medan slottet under samma tid förvaltades av kronans hauptmän eller som de senare kallades, slottsskrivare. Det övergripande ansvaret för kronoegendomen hade Kammarkollegiet och som dess

förlängda arm Länsstyrelsen i Mariestad. 1731 blev Läckö kungligt slott, och kungsgården arrenderades också då ut. 1752 förlänades slottet åt Carl Gustaf Tessin, 1810 blev slottet åter förläning som

nationalbelöning åt Carl Johan Adlercreutz, med namnet Sikajocki, ett namn som aldrig slog igenom men som fanns med i fastighetsbeteckningen fram till 1970 av Lantmäteriverket. Det innehades efter

Carl Johan Aldrecreutz' död av hans bro och utarronderades senare bland annat inom ätten Rudenschöld. Det kom dock senare att förvaltas direkt under byggnadsstyrelsen. 1990 övertogs

verksamheten vid slottet av Stiftelsen Läcköinstitutet som sedermera ombildades till Stiftelsen Läckö Slott. Sedan 1993 förvaltas Läckö slott av Statens Fastighetsverk.

 

Koordinater X 6508750, Y 1349951

 

Se bilderna i ett bildgalleri