St Olof Kyrka i Falköping

 

Falköpings Kommun

Sankt Olofs kyrka består av rektangulärt långhus med smalare absidkor i Öster, vidbyggd sakristia i nordost samt med tornet i

väster där huvudingången är placerad. Den är den äldsta kyrkan i Falköpingsområdet och är byggd av sten på 1100-talet.

Kyrkan som låg i närheten av den medeltida stadens torg har motstått flera av de bränder som i övrigt ödelade stadens trä-

bebyggelse. Den äldsta stenkyrkan, sannolikt uppförd under 1100-talet, återstår tämligen intakt i den befintliga kyrkans östra

del. Vid den arkeologiska utgrävningar i och kring kyrkan har påträffats grundmurar till en äldre sakristia samt ett västtorn,

vilka båda stod i förbindelse med absidkyrkans murar. Redan under 1200-talet mitt eller dess andra hälft förlängdes långhuset

i väster. Den i sydost avtrappade portalen med inställda kolonner och koniskt formade kapitäl, hör till denna byggnadsperiod

och har tidstypiskt, unggotisk utformning. Det nuvarande västtornet tillfogade senare, troligtvis under senmedeltiden. Kyrkans

exteriör blottar ett murverk av tuktad kalksten, där flera av medeltidskyrkans öppningar har markerats. Kyrkorummet är helt

övervälvt, långhusets två östliga kryssvalv härrör sannolikt från 1200-talets ombyggnad och har ribbor av finhuggen sandsten.

Sankt Olofs kyrka i Falköping är ett representativt och välbevarat exemplar på de två århundraden som framförallt präglat det

medeltida och intensiva kyrkobyggandet i Västergötlands centralbygder under 1100- och 1200-talen. Det finns emellertid också

anledning att framhålla kyrkans exceptionella drag, där ibland dess storlek och sammansatta planform - vilket kan tyda på att

Falköping haft en kyrklig särställning redan under äldre medeltid.

 

Se bilderna i ett bildgalleri