J P Petterssons garveri rakt fram 1890-tal står och väntar på rivning för att lämna plats för Borås elektricitetverk. Efter 1820-talets stadsbränder var garverierna den industrinäring som snabbast kom igång. Från ett enda garveri år 1837, steg antalet till sju år 1860 och arbetsstammen från fem till fyrtiofem under samma tid. Vad är garvning för något, det kommer en förklaring här: Garvning är en uråldrig teknik för att bereda hudar. Den vanligaste metoden under 1800-talet var så kallad vegetabilisk garvning. Vid garvning av t.ex. sulläder var utgångsmaterialet färska, saltade eller torkade hudar från fullvuxna nötkreatur. Först blöttes de torra hudarna upp, helst i rinnande vatten. Därefter avskavdes fett m.m. från deras köttsida. Genom så kallad smultning i varma rum där ånga kunde komma till användning, uppmjukades hudarna så att också hår och överhud kunde skavas bort, så kallad pälning. Efter ytterligare någon rengöring inleddes själva garvningen, som bestod i att hudarna lagrades, varvade med ekbark, i kar som var nedsänkta i jorden. Karen fylldes sedan med vatten och täcktes med lock. Efter sex till åtta veckor i ett kärl kunde ompackning av hudarna ske i ytterligare ett annat där de kunde bli kvar tre till fyra månader. Flera kärlbyten kunde förekomma så att hudarna sammanlagt kom att ha legat i kar under ett till två år. Därefter togs hudarna upp, rengjordes, torkades, klappades, manglade m.m.

Nyare bild ser du nedanför den gamla.

Karta

Blogginlägg

Publicerad 20251003