Galgbacken Borås och Fristad

Galgbacken Borås och Fristad

Borås Kommun

Den 14:e april 2025 är det på dagen 300 år sedan den sista avrättningen genomfördes på galgbacken invid Ramnasjön i Borås. Då halshöggs den unge rådmannen och notarien Haqvin Wijndruf tillsammans med Maria Romberg,

Marias väninna Ingeborg Hansdotter samt pigan Karin Andersdotter. De fyra hade tillsammans slagit ihjäl Marias make, handlaren Anders Boberg. Man vet inte om Haqvin faktiskt var med om själva mordet men att han kände till vem som gjort det är det ingen tvekan om. Haqvin och Maria hade haft en kärleksrelation vilket senare bevisades av bl.a. ett stort antal kärleksbrev. Kroppen efter Haqvin steglades på ett trähjul, Maria och Ingeborgs kroppar brändes och pigan Karin grävdes troligen ner på platsen. Många känner inte till att det fanns en avrättningsplats när man passerar på vägen mot Göteborg. Motorvägen passerar alldeles intill och det var troligen på denna sida av kullen avrättningarna skedde.

Den gamla landsvägen gick också förbi och man ville att platsen skulle vara väl synlig för alla som passerade. Den första kända avrättningen skedde här på våren 1623 då en man vid namn Anders Olofsson miste livet efter att ha erkänt flera rånmord och mordbränder. Hur många som faktiskt slutade sina dagar här vet man inte, men platsen användes i över 100 år innan den flyttades till Fristad hed. Där fanns den fram till 1863 då den sista avrättningen verkställdes där. Vid Fristad hed är platsen uppmärkt men vid Ramnasjön finns inget alls som visar vad kullen använts till.

Text och bild: Leif Rosnander

Här kan du läsa mer om galgbacken

Här kan du se fler bilder på galgbacken

Publicerad 2026-09-01

Galgbacken i Borås

Koordinater: 57.718088, 12.922566

×

Galgbacken

Någonstans uppe på den långsmala kullen ägde den sista avrättningen som sagt rum den 14:e april 1725. Den exakta platsen är inte känd då kullen aldrig blivit ordentligt undersökt. Bödeln denna dag var den från Göteborg tillkallade Anders Wessman som efterträtt sin far Jonas då denne avlidit 1725. Anders hade tidigare varit ”rackardräng” åt sin far så han var väl förtrogen med arbetet. Det lär ha uppstått försök att skära ner på den räkning staden fick från Wessman men till sist fick man betala det som var begärt.
På Wessmans räkning kunde man läsa följande:
För Haqvin Windrufvas halshuggande samt steglande 30 dlr smt För Maria Rombergs (Bobergs hustrus) halshuggande och bålbrännande 15 dlr smt.
För Romans Ingeborgs högra hands avhugggande och halshuggande samt bålbrännande 20 dlr smt.
För pigans Karins halshuggande och nedgrävande 10 dlr smt Historien om Haqvin och Marias avrättningar finns återberättad på många ställen.

Stupstock

Stupstock med bila

Ansedel för Haqvin Wijndruf

Haqvin Wijndruf.

Stadsnotarie, Rådman.
Född 30 maj 1695 i Borås (P).
Döpt 31 maj 1695 i Borås (P).
Död 14 april 1725 på Galgbacken vid Ramnasjön, Borås (P).
Dödsorsak: Halshuggning.

Hagqvins namnteckning

Haqvin Wijndruf namnteckning 23 februari 1721

Levnadsbeskrivning:

Haqvin tycktes till att börja med ha den äran att uppbära sin släkts bästa traditioner. Efter utbildning i Kungl. Maj:t:s kansli blev han stadsnotarie 1714 efter sin far Sven Wijndruf och sedan rådman 1720, den fjärde generationen Wijndruf, som tog säte och stämma i Borås' magistrat.
Monsieur Haqvin Wijndruf var tydligen en överdådig "sprätthök" i tidstypisk stil, låt vara i småstadsmässigt format.
Det må nämnas att hans far, dåvarande rådman Sven Wijndruf, dog 1722. Alltså tre år före katastrofen. Då betraktades hans son Haqvin redan på sina håll med misstänksamma ögon. Borgmästare Melander hindrade honom från att bli postmästare. Han misslyckades i sitt försök att kandidera till borgmästare år 1723. Det är dock ovisst om de omständigheter som till sist skulle bringa Haqvin Wijndruf på fall, spelade någon som helst roll för dessa hans motgångar på ämbetsmannabanan.

Galgbacken

Avrättningsplatsen uppe på Borås galgbacke

Haqvin var blott två år äldre än Anders Bobergs hustru Maria Romberg. De kände varandra sedan barndomen och hade, som det hette, "druckit bror- och systerskål". Haqvin tycks från början ha umgåtts i det Bobergska hemmet.
Redan 1719 blev Haqvin Marias älskare. Natt och dag uppsökte han henne i mannens frånvaro.
Frukten av förbindelsen blev en dotter, som enligt kyrkoboken föddes 8 januari 1721 och givetvis bokfördes såsom barn i det Bobergsta äktenskapet. Den lilla avled emellertid strax därpå.
Tre kvinnor samlades i ett rum, Maria Romberg (Bobergs hustru), Pigan Karin och Romans Ingeborg, där Ingeborg stärkte sig med brännvin. Under tiden hade Haqvin infunnit sig i en annan gårdslägenhet.
Därpå smögo sig Ingeborg, Maria och Karin till "nattstugan", där Anders Boberg lugnt sov på sin högra sida. Romans Ingeborg skred till handling med ett väldigt slag mot hans huvud och därpå med ytterligare två. Hustrun sparkade till honom. Så blev allt stilla. Efter Haqvins anvisningar lades kroppen med huvudet åt spisen. Det skulle se ut som om Boberg blivit opasslig, stigit upp och snavat i mörkret.

Källa: Nils Forssell Borås stads historia, födelse och dödbok.

Galgbacken

Toppen på galgbacken i Borås

Far: Sven Wijndruf. Rådman.
Född 29 januari 1665 i Borås (P).
Döpt 29 januari 1665 i Borås (P).
Död 4 april 1722 i Borås (P).

Mor: Ingeborg Kråka.
Född beräknat 11 mars 1672.
Död 15 juni 1738 i Borås (P).
Begravd 2 juli 1738.

Det sägs att man ibland kan se Haqvin gå runt och söka efter sitt huvud om man vågar sig dit nattetid.
Under 2023 så gjorde Leif Rosander ett förslag till Kulturnämnden i Borås om att någon form av minnesskyltning skulle sättas upp vid Ramnasjön för att uppmärksamma platsen och att det i år är 300 år sedan den sista avrättningen. Det föll i god jord och planeringen är i gång för att få den på plats.

Text och bilder: Leif Rosander

Fristads galgbacke

Fristads Galgbacke

Avrättningsplatsen vid Kulturstigen i Fristad

Mindre känd berättelse är om den sista verkställda dödsdomen på Fristad Hed. Den 26:e juni 1863 halshöggs den 28-årige sjömannen Karl Johan Karlsson Hed för mordet på byskoleläraren och knallen Karl Hedlund, från Brämhult.

Den svenske språkforskaren och folklivsskildraren Lars Levander skriver i ”Brottsling och bödel” en återberättelse om händelsen. Vart och när den ursprungligen skrevs är oklart. Den skrevs 65 år efteråt så det kan vara en minnes nedteckning från någon som var där men kan också vara en sedan tidigare nedtecknad redogörelse. Den ger hur som helst en bild av hur en avrättning kunde gå till vid den tiden.

"Den livdömde kom, sittande jämte prästen, från häradshäktet. Länsman kom till mötes och red, klädd i uniform och med en lång stav i handen, före uppför den sandiga gången till stupstocken. Efter kom nu prästen, ledande den livdömde vid armen. Fången vinglade och gick ostadigt. Då de kommit inom spetsgården, höjde länsmannen sin stav och läste högt och tydligt domen. Fången faller på knä framför stupstocken. Prästen knyter en bindel för hans ögon, läser en bön över honom samt böjer och bringar honom ned mot stocken, på vilken fången utan motstånd lägger sitt huvud, och prästen ordnar och rättar till, så att halsen ligger an mot stocken.
Mästermannen, svartklädd med vita handskar, kom som en blixt, fick upp yxan, blank som silver, och högg av huvudet med ett hugg. Därpå gjorde han ett drag med yxeggen över stocken, där hugget fallit. Kroppen krympte till med ett rasslande, och det gjorde ett litet tjutande i huvudet. Därpå lade mästermannen yxan ifrån sig och tog upp en vit näsduk. Med denna drog han av handskarna, kastade näsduken med handskarna i graven och gick ut ur spetsgården. Strax kom rackaren, tog den halshuggne i skankarna och välte ner honom i graven. Huvudet skrapade han ner med foten. Så hov han igen graven, tog yxan och gick."

Galgbacken i Fristad

Olof Wilhelm Bergendahl

Bödeln Olof Wilhelm Bergendahl var den som genomförde Karlssons hädanfärd och det var hans första verkställande sedan han tillträtt i yrket.
I gläntan finns en informationsskylt. Man har gjort i ordning en bänk att sitta på. Och mellan bänken och skylten finns ett hål i marken, inramad av stenväggar. Någonstans där, stod stupstocken. Någonstans intill måste graven ha varit där bödelns hjälpreda sparkade ner huvudet och där bödeln själv kastade ner sina handskar.
Alldeles intill galgbacken finns en liten källa med klart och friskt vatten och det sägs att man ibland kan känna en bismak av blod om man dricker från källan. Det sägs också att om man vågar sig hit efter mörkrets inbrott kan man uppleva oförklarliga och hemska saker. Platsen var öppnare på den tiden och när Karlsson Hed avrättades så var platsen tillsnyggad och håligheter efter gravar och gamla galgstolpar hade jämnats ut. Stigen upp från den gamla landsvägen var nygrusad.

Galgbacken Fristad

Avrättningsplatsen vid Kulturstigen i Fristad

Folklivsforskaren Klas Olofssons dikt:

Galgbacken

Vandringsman! Vad du har brått!

Sitt, och vila dig vid staven!

Här har galgastolpen stått.

Och där nedanför är graven.

Här har sista psalmen brusat

Och den blanka bilan blänkt

Och det salta riset susat* (*spöstraff)

Och den röda strålen stänkt

Text och bilder: Leif Rosander