Ekornavallen är ett av
Västergötlands märkligaste fornminnesområden, beroende på variationen av
fornminnen i tid och typ. Det är beläget i Hornborga socken i Falköpings kommun,
intill landsvägen mellan Falköping och Varnhem. På Ekornavallen finns fem
stenkammargravar från bondestenåldern bestående av fyra gånggrifter och en
förmodad hällkista, vidare två gravrösen från äldre bronsåldern, samt sjutton
stensättningar, en treudd, två domarringar och åtta resta stenar, alla sannolikt
från järnåldern. På stenkammargravarnas takblock och på de resta stenarna finns
tretton skålgropsförekomster med sammanlagt närmare 300 skålgropar. I området
österut finns även spår av fossil åkermark i form av ryggade åkrar från
järnåldern. Ekornavallen har med andra ord varit i bruk som kultplats,
kontinuerligt eller i varje fall periodvis, i minst 4300 år.
Det säregna är inte i första hand att många olika typer av forntida gravar
förekommer nära varandra, vilket kan tyckas vara ofrånkomligt i ett så
kulturellt rikt område som vad Falbygden utgör, utan det mest förvånande är att
det inte har förekommit någon bebyggelse här under historisk tid förrän på
1700-talet. Ekornavallen var utmarkerna till Hornborga by ett par kilometer
härifrån och så var det sannolikt även under järnåldern. Det skulle innebära att
järnålderns gravar inte har placerats nära någon bebyggelse, vilket man ofta
anser ha varit fallet i övrigt i landet.
Den största av gånggrifterna kallas Girommen, som betyder jättekvinnans ugn,
vilket är en folkligt försök till förklaring av vad det är. Kammaren är byggd av
sandsten med undantag av nyckelstenen som är av granit, sannolikt hitkommet som
flyttblock från Närke under istiden. Gången har karmstenar, som dock är skymda
efter den moderna fyllnad av stenblock som utfördes i avsikt att förhindra att
olyckor kan inträffa i händelse av att takstenar brister och faller ner.
Kammaren är placerad exakt i nord-sydlig riktning, vilket kräver en mycket
noggrann uppmätning för att inte få någon avvikelse alls. Till detta kommer att
gången löper exakt vinkelrätt och 90° gentemot kammaren och således pekar rakt
österut, där solen går upp vid vårdagjämning och höstdagjämning, men denna
effekt uteblir eftersom Brunnhemsberget ligger i vägen och medför att solen inte
syns förrän den hunnit upp ett stycke på himlen längre söderut.
Då Girommen restaurerades, ett arbete företaget av ingenjören Gillis Olsson och
fil.lic. Erik B. Lundberg, hittades i den hälften av en tunnbladig mejsel av grå
flinta, bredsidorna välvda och sidokanterna slipade i fasett. Denna upptäckt
daterar fyndet ganska väl till stenåldern, troligen senare delen. För övrigt
hittades vid samma projekt fyra trasiga pärlor av bärnsten som tyder på hög
status och sex krukskärvor, alla grova och utan ornering.
Vid restaureringsarbeten av olika hällkistor och en gånggrift hittades bland
annat en spånkniv av flinta, som fanns i en hällkista, och ett enkelt flintspån,
eventuellt från Girommen. Även denna restaurering utfördes av samme E.B.
Lundberg. Alla gravar är dock inte från stenåldern. Då en gravhög undersöktes
och restaurerades av Gunnar Westin så tidigt som år 1944 hittades ett ensamt
föremål; ett i tretton bitar söndersprucket föremål, liknande en platta med
1-3,5 centimeter stora bitar.
Tänk på att fornlämningar är skyddade enligt lag
Koordinater: 58.278794, 13.60311
Klicka på
bilden för att komma till bildgalleriet med flera bilder
27 Bilder |