Hagabo Flyxhult

Tillbaka till huvudsidan.

Bild 1 av 61
Bild 2 av 61
Bild 3 av 61
Bild 4 av 61
Bild 5 av 61
Bild 6 av 61
Bild 7 av 61
Bild 8 av 61
Bild 9 av 61
Bild 10 av 61
Bild 11 av 61
Bild 12 av 61
Bild 13 av 61
Bild 14 av 61
Bild 15 av 61
Bild 16 av 61
Bild 17 av 61
Bild 18 av 61
Bild 19 av 61
Bild 20 av 61
Bild 21 av 61
Bild 22 av 61
Bild 23 av 61
Bild 24 av 61
Bild 25 av 61
Bild 26 av 61
Bild 27 av 61
Bild 28 av 61
Bild 29 av 61
Bild 30 av 61
Bild 31 av 61
Bild 32 av 61
Bild 33 av 61
Bild 34 av 61
Bild 35 av 61
Bild 36 av 61
Bild 37 av 61
Bild 38 av 61
Bild 39 av 61
Bild 40 av 61
Bild 41 av 61
Bild 42 av 61
Bild 43 av 61
Bild 44 av 61
Bild 45 av 61
Bild 46 av 61
Bild 47 av 61
Bild 48 av 61
Bild 49 av 61
Bild 50 av 61
Bild 51 av 61
Bild 52 av 61
Bild 53 av 61
Bild 54 av 61
Bild 55 av 61
Bild 56 av 61
Bild 57 av 61
Bild 58 av 61
Bild 59 av 61
Bild 60 av 61
Bild 61 av 61

Husgrunden efter torpet Enelund eller Hagabo som det kallades i folkmun
Det finns mycket tydliga spår här i skogen
Här föddes min mamma 1937 och då bodde man 9 personer i detta lilla torp
Min morbröder skötte denna torpruin genom att hålla den fri från sly
Men i dag är båda morbröderna borta och det ser man på torpruinen
Det växer alltmer sly
Här ser man torpgrunden i hela dess längd
Man ser grunden och samt att man ser hur litet torpet har varit
Här på längsidan gick man in i stugan och i mitten ser man spisröset
Spisröset som det kallas när skorstenen har rasat samman
Man kan inte fatta att man har bott 9 personer här i det lilla torpet
Dessutom var mammas storebror handikappad
Troligen så vänjer man sig att leva på dessa små ytor
Fint när det växer påskliljor i backen ner mot torpets åker
Här ser man hur mycket sly det växer på ruinen
Ladugårdsgrunden
Man ser tydliga tecken på hur ladugården har sett ut
Vid detta besök så ligger det en hel del nedblåsta träd över ladugårdensgrunden
Tycker det är lite dåligt av markägaren att inte ta vara på dessa nedfallna träd
Jag vet inte hur många djur mormor och morfar hade men i alla en ko tror jag
Man ser hur mossan tar över mer och mer
Det hade varit intressant att fått sett alla byggnader innan de förföll
Här bodde de ensamma i skogen och de närmasre grannarna var i Koerhult
Detta torp gick under Flyxhult som är kanske 3km till
Ladugårdsgrunden
Man ser hur mossan har tagit över och att naturen tar över mer och mer
Grunden efter ladugården, min mormor och morfar flyttade här ifån 1939 till Flyxhult
Hörnstenar på ladugården
Som jag skrev tidigare så tar naturen tillbaka som männiksan en gång odlat upp
Tänk vad vanligt det var förr med en massa torp i skogen, då bodde man inte så tätt som man gör i dag
Oftast fick man ett markplätt av en markägare som man jobbade åt
Och sedan fick man ta virke i skogen för att bygga sitt lilla torp
När allt begav sig här i skogen så var det säkert ett vackert ställe
Men det var säkert slitsamt att båda jobba för bonden samt att bygga upp sitt eget ställe
Min morfars far och mor bodde här också på Enelund
Sedan när de dog så köpte min morfar torpet
Så dessa stenar har min morfars far lagt upp när han röjde för åkern
Någor jag har refleterat över här vid Enelund, det finns inga stenmurar
Man har nog troligen använt stenarna till annat
Jordkällaren som det tyvärr låg träd över
Dessa träd har nog legat här ett antal år över jordkällaren
Det är en lite annorlunda jordkällare
Synd att man låter träden ligga så år efter åt
Ofta bryr sig inte markägaren om dessa torpruiner
Denna jordkällare var byggd med en trappa ner
Här ser man lite rester av metall
Vet inte riktigt vad det kan ha varit för något
Här är en gammal spann eller potta
Troligtvis en gammal hink
Även detta i metall och det kan ha varit till något verktyg eller så
Kan även har varit till någon kärra av något slag
Det var nog en fridfull plats att växa upp på
Min mor var bara två år när de flyttade härifrån till Flyxhult
Till denna plats fick man gå varje år under uppväxten.
Nu när man är så intresserad av att släktforska så är det intressant att gå hit
Man finner frid när man kommer hit det är lungt och skönt
Jag försöker att återvända hit varje år
Det är något extra med historien på sådant här ställe
Jag hoppas på att denna plats får vara som den är och att man låter lämningarna vara
Skylt på plats från Seglora Hembygdsförening
Här är min morfars far och mor. Johannes och Karolina