Visionär till bygget var Carl Jakob Magnell (född 1857) som gav problemet en lösning med en amfibiebåt. Borås Ångslups AB bildades 1890 för att driva projektet med lokomotivångaren. Hon byggdes hos Ljunggrens mekaniska verkstad i Kristianstad, till en kostnad av 11.500 kr.
Borås Tidning skriver den 10 september 1891:
”SVANEN hvartill den mycket omskrifna ”gå på land ångbåten” döptes av Ljunggrens mekaniska verkstad i Kristianstad, där den förfärdigats, har nu anlänt hit. Båten skall som bekant trafikera Viskan och Öresjö och vid Ålgårdsfallet som ån inom staden gör, passera på jernvägsrails förbi fallet (icke ett när mellan två sjöar, hvilken barocitet man i tidningarne envisas med att utkolportera). Det är således för att undvika slussar som båten konstruerats så att den med sin egen maskin liksom ett lokomotiv kan passera fallet, hvilket ej är högt. Vore det fråga om att förbinda två sjöar, åtskilda genom ett näs vore det väl billigast och bäst att skära igenom näset och sålunda förbinda sjöarne med varandra”.
Borås – Herrljunga Järnväg ansåg att Svanen var en svår konkurrent och satte in en ångvagn i trafik till Öresjö. Den resan tog tio minuter jämfört med Svanen som tog en timma för samma sträcka. Redan 1893 upphörde trafiken. Två år senare såldes båten till en Farum sø i Köpenhamn.
År 1900 byggdes Svanen om till vanlig ångslup och hjulen togs bort. SVANEN slutade sina dagar som ångbogserare i och kring Köpenhamn. År 1942 gick hon på en mina och sjönk.

Lite data över Svanen
Längd öa: 14.00 m.
Största bredd : 3.11 m.
Djupgående: 0.90 m.
Maskineri: 1x Ljunggren ångmaskin.
Efekt: 27 hk.
Toppfart: 7 knop i vattnet, på spåret 5 km/tim.
Kapacitet: 70 passagerare.
Vikt: 12 ton