Här ser vi Arvid Sprakarns villa som liknar mer eller mindre ett palats. Det låg i korsningen Åsbogatan – Sturegatan där Immanuelkyrkan ligger. Arvids hus var det enda hus före år 1890 i detta område som sedan skulle växa och kallas för Villastaden. Fabrikör Sprakarn köpte upp upp det gamla Landeriet Annelund med själva gården och all tillhörande jordbruk och skogsmark. Han avstyckade sedan tomter och gjorde breda gator i ett rutmönster ett arbete som gjorde att Villastaden kom till.
År 1968 så revs samtliga byggnader utmed Sturegatan i kvarteret Svalan och år 1970 så byggde Boråa Missionsförening sin nya kyrka och en idrottsanläggning.
Vilket år bilden är fotograferad vet jag inte men jag skulle tro att bilden är fotograferad ifrån Borås gamla sjukhus som ligger snett emot villan. Det är ju synd och skam att man river ett sådant här vackert hus, det är sådana hus man inte kan bygga i dag och därför så måste man vara extra rädda om dessa hus och underhålla dom så att dom inte står och förfaller.

Så här såg huset ut 1966, varför rev man en sådan vacker byggnad. Tänk vad vackert att se när man åker Åsbogatan upp mot lasarettet, tur att man i alla fall har förevigat huset på bild. Även det huset till höger bakom Sprakarns ser också ut till att vara ett vackert hus med lite snickarglädje på, och snickarglädje vet inte arkitekterna i dag vad det är för något. Utan man ska bygga så konstiga och nakna hus i dag det blir liksom ingen personlighet för huset. Man går inte förbi länge och säger ”Wow vilket vacket hus” utan det säger man bara när man får se så här vackra och gamla hus. Men det är ju bara min uppfattning men jag vet att det är många som håller med mig också.