Södra Strandgatan mot väster, vilken idyll rent och snyggt. Det fanns till och med lite gröna gräsmattor på gatan och allt ser så stilrent ut. Den gamla teatern skymtar bakom de lummiga träden vid teaterbron och i vänster bildkant ser vi lite av byggnaden av Kiléns färgeri eller Lundbergska färgeriet som det också hette en gång i tiden. Längst borta vid teaterbron ser vi en liten kur med några bilar utanför det var en taxistation och det var långt innan det fula Domusvaruhuset uppfördes. Bilden är fotograferad runt år 1928. Skorstenen tillhör Borås Wäfveris färgeri som låg mittemot varmbadhuset.
Husen till i höger bildkant har jag bloggat om innan det är Ada Damms föräldrahem och det var det huset som man höjde och byggde ett entréplan och sedan byggde man på en våning till på huset. I dag så är det caféerna som dominerar Södra Strandgatan med sina uteplatser eller Sandwalls Plats som den heter i dag. Jag skulle hellre vilja ett platsen hette Ada Damms Plats och att Sandwalls plats var i den park som i dag heter Anna Linds park eftersom Sandwalls låg mitt emot parken, det hade varit mer logiskt tycker jag men det är bara minas egna tankar.
Jag sitter här och undrar när dessa små gräsplättar som finns på bilden när de försvann, är det någon av mina läsare som vet så får ni gärna maila mig. En stadsmiljö ska bestå av gröna träd och lite gröna gräsmattor för det behöver vi alla. Lite synd att sådant försvinner när staden förtätas, det är ju inte roligt att bara se betong, asfalt och gatsten. Man har sett på hur Stadsparken har förändrats med åren och träd har försvunnit med åren. Jag vet när jag växte upp på 1970-talet då fanns det gott om träd i parken och då fanns teatern och Wiskabergs fabriker kvar i parken. Jag att man ska vara rädd om träden i parken och även tänka sig för vad man bygger där inne för det var en gång en oas för oss Boråsare en gång i tiden.