Efter rivningarna i kvarteret Guldfisken det vill säga Krokshallstorget och platsen framför Röda Kvarn som tidigare hette Västerbroplatsen och under tidigt 1930-tal blev en del av Krokshallstorget. Den 17 maj 1933 hade man premiär för torghandeln på den nya marknadsplatsen. Här sålde man grönsaker, jordbruks- och mejerivaror, bär, blommor, bröd, karameller och levande fjäderfän. Kvar på Södra Torget blev handeln med kött och charkuterier som inom kort skulle förbjudas att få säljas under bar himmel.
Redan år 1907 tittade man på flera platser i Borås för en plats för en saluhall, Krokshallstorget ansåg man vara den bästa platsen. Året efter så köpte Borås Stad in två tomter vid Västerbroplatsen av en major Alfred Gabriellii och reserverade dessa tomter för ett saluhallsbygge. Men flera gånger så lades saluhallsprojektet på is men projektet väcktes till liv igen under 1920-talet och man skissade upp en stor och påkostad byggnad, men än en gång gick planerna inte som de skulle utan man gick vidare att enbart anlägga ett salutorg på platsen. Man byggde en ny liten gångbro över Viskan kallad för Torgspången samtidigt så sattes ett staket upp mot Viskan, samtidigt planterades nya träd efter Viskans kant. Från den intilliggande Sven Eriksonsplatsen flyttades samtidigt med handeln med levande spädgrisar, ved, hö, och halm till kvarter Smörbollen vid korsningen mellan Gånghestervägen och Katrinedalsgatan, platsen var tidigare mest känt för politiska möten och demonstrationer.
Under 1900-talets första decennier bytte Fisktorget namn till Västerbroplatsen. År 1933 så breddade man Sven Eriksonsgatan. Den gamla Västerbron som byggdes år 1895 breddades och byggdes om kraftigt år 1948, det är lite synd att man förstörde en sådan vacker bro som var där innan, man känner liksom inte igen den längre. Som jag tidigare har skrivit så tycker jag att mans kan återställa bron till ursprungsskicket eftersom det inte längre är någon biltrafik som går över bron. Nu mera heter platsen där Västerbro igen.