Foto Glenn Murberg 20150801

Troligtvis bebodde Memsen en av de två våningarna mot Österlånggatan som på den här tiden var en landsväg. Familjen fick sju döttrar och en son. Memsen kom att bli något av den som skulle allting bestyra i staden och som även påverkade hur bebyggelsen skulle ordnas och förskönas. Han hade i sin ungdom ett fördelaktigt utseende med blixtrande mörka ögon, skriver Ada Damm. Memsen blev aldrig rik på sin handelsverksamhet, troligtvis sysslade han, liksom hans svärfar grosshandlare med allehanda affärer, inte minst kolonialvaror och andra förnödenhetsprodukter. Memsen ägde dessutom hästar som på olika sätt gjorde tjänst i samhället. Tre av hans hästar har ingått i den postbefordran som förekom mellan Varberg och Borås.
Claes Petter von Utfall (1799-1874) gift med Carolina von Utfall (1816-1891) blev år 1863 den nya ägaren till Memsenska gården och hans familj flyttade in året därpå. Han var född Påtorps herrgård den 15 april 1799. År 1812 hade han gått krigsskolan i Stockholm och blev år 1815 fänrik med fältväbelns lön. Han var brorson till direktören för Ostindiska Kompaniet, Jacob von Utfall och Anna Elisabeth Pike på Nääs.

Foto Glenn Murberg 20150801

Hemgården sedd från Åsbogatan och i den lilla ”fickan” i stenmuren stod en gång i tiden en Pagod. Ada Damm berättar att Utfalls bebodde den stora våningen som tidigare hyresgästen och postmästaren von Segebaden hade haft. Postluckan på fastudörren hade spikats igen. Man kom in i en långsträckt tambur med ingång till vänster till den stora salen och rätt fram till majorens rum. I den salen flankerades dörren till förmaket mot söder av ett par ståtliga stillebenstavlor av gamla mästare, förmodligen flamländare. Ada Damm berätta vidare att man från den stora salen på den Utfalska gården kom in i en mindre matsal med dörrar till förmaket, sängkammaren och köket. Gick man tillbaka antingen till den större eller mindre salen kunde man gå in i förmaket mot stora terassen, ett soligt hemtrevligt rum och därifrån till majorens långsträckta privatrum mot väster vars väggar hängde både majorens vapensamling och de kända Napoleontavlorna i förgyllda ramar.
Den stora våningen var under 1880-1890 uthyrd till lasarettsläkaren Söderman som stortrivdes där och sommartid alltid hade ett större tält test på södra terrassen där många glada gäster samlades. En yngre släkting kallade tältet för ”Tabernaklet”. Trots att Söderman trivdes så bra tvingades han att flytta till den nyinrättade lasarettsläkarbostaden. Gårdens historia kan berätta om många hyresgäster, i huset bodde under olika tider bland annat Jonas Broberg som var borgmästare mellan 1893-1923, kapten C Flygare, kapten Calle Svalen och veterinär. Huset fick smeknamnet ”klostret” då det under denna tid fanns många ungkarlar som hyresgäster. En tresnibb av nuvarande Södra Torget kallades vid denna tid (1860-talet) Riddarhustorget, då ägarna runt om var officerare och dekorerade med ordnar. Översten P H Melin bodde i det Bergendahlska, nuvarande Flaménska huset, major C P von Utfall i det Utfalska huset och ”regementsskrifvaren” kapten C L Åbergs gård gränsade till torget som på 1890-talet vidgades och så småningom blev Södra Torget.

Här framför direktör Pomps hus fanns den så kallade tresnibben eller treudden som den också kallades för. Det ser lite ovanligt ut att se denna bild för man är ju van att se Södra Torget som en öppen yta och gatan är Österlånggatan och bilden är fotograferad ifrån nuvarande restaurang Cecil. Mellan husen syns bebyggelsen på Södra Strandgatan.