Jag skrev lite om hotell Metropol i gårdagens blogginlägg och här till höger ligger hotellet den vitmålade byggnaden. Carolikyrkans torn spirar så vacker upp mot himlen. Till vänster i bild har vi Wiskaholms Wäfveri som sedan blev Borås Wäfveri. Att Borås en gång i tiden varit en verklig småstadsidyll kan man verkligen se av bilden. Väldigt vacker kanten som följer Viskans åfåra och bilden är fotograferad omkring 1910. Byggnaden bredvid hotell Metropol är den Berglundska huset som revs runt år 1956 tror jag det var och blev en massa rabalder om detta så redan på denna tid fanns det aktivister som rivningar av gamla fastigheter. Det fanns inte bara ett hotell med det ståtliga namnet Metropol utan i samma fastighet var även Flaméns vattenfabrik inrymd. I Metropols bottenvåning kunde man få en helflaska öl för 30 öre och detta var omkring 1910.

Foto Glenn Murberg 20170817

Denna bild fotograferade jag den 13 augusti 2017 och förvandlingen är stor och nu vill man bygga på våningar på Posthuset och även göra ett torg mellan Posthuset och Viskan.
Hade man större fodringar kunde man uppsöka företagets ”bättre” avdelning, där det både serverades mat och allehanda drycker. Det var en känd dam, fru Judith Carlander som förde spiran på Metropol. Med sina erfarenheter både från serveringen på officersmässen i Fristad av metropol blev hon sedermera en känd ägare till hotell Palace och Trädgårdsföreningen i Göteborg. Hon gjorde med andra ord en fin karriär på restaurantbanan. Fru Kalander kunde konsten att locka gäster, det var inte blott hennes goda mat och dryck som frestade. Ibland var det även framträdande på Metropol. Vid ett tillfälle uppträdde de berömde hypnotisören Libby som var så fin att han ståtade med titel professor. Om den gode professorn hade en fin hjälpare i det starka ölet vet vi inte, faktum är emellertid att han enligt åsyna vittnen efter en kort stund lyckades hypnotisera sina offer så att de var ett lydigt redskap i den märklige mannens händer.
Men Metropol har gått till den lokala historien av en annan orsak. Det var år 1911 som rivningen av denna kända Boråsbyggnad började, en av de arbetare som kom att aktivt deltaga i utplånandet av det forna hotellet var en åkare, som bland annat var sysselsatt med att forsla bort resterna av traktörstället. Han hade på detta sätt kört fram och tillbaka åtskilliga gånger, då han vid en förnyad lastning såg något blänka till i gruset. När han tittade närmare fann han inte mindre än fem silverbägare av olika stolekar. Åkaren tyckte de såg fina ut och han tog med sig dom hem och efter några dagar visade han dem för en guldsmed i staden. Denne trodde att de var värdefulla och så gick åkaren hem igen och placerade dem under sin säng. Efter någon dag fick han besök av tandläkare Blomgren som ögonblickligen blev intresserad av bägarna och sedan dröjde det inte länge innan fyndet hamnade på Stadens historiska museum och man konstaterade att den ena bägaren hade tillverkats i Linköping år 1703 av Michael Steltzner. Denna jämte en annan som saknar mästaremärke hamnade i vårt friluftsmuseum medan Stockholm behöll de tre andra. Givetvis uppstod många funderingar över varför dessa fina silverbägare kommit att hamna på denna plats. De var emellertid omvirade av duk, som företedde brandskador och man har gissat att de är minnen från den sista stadsbranden år 1827.
Till slut skall sägas att åkaren som gjorde fyndet en dag kallades till stadsfullmäktige Widell. Efter att ha undertecknat ett kvitto fick han av denne mottaga fem hundralappar och det var mycket pengar på denna tiden.