Hittade en lite bättre bild på Sven Eriksons villa innan det blev kontor för
Rydboholmsbolaget. Under fabrikens första tid var man helt beroende av
transporter med häst. Hästforor forslade råvaror och färdiga produkter framför
allt till och från Göteborg och Varberg. Även maskinutrustningen till fabriken
fick transporteras på detta sätt, med risk för skador under vägen. Fabrikens
grundare, Sven Erikson, kom redan i början av 1850-talet att engagera sig i ett
järnvägsprojekt, som syftade till att bygga en järnväg mellan Varberg och Borås.
Detta tidiga projekt kom dock inte till utförande. Genom Borås - Herrljungabanan,
öppnad för trafik 1863, i vilken Sven Erikson likaledes var ekonomiskt
engagerad, förbättrades företagets transportsituation. Vid 1870-talets slut
byggdes järnvägen mellan Borås och Varberg, med sträckning genom Rydboholm. I
ledningen för det privata järnvägsbolaget var rydboholmsbolaget representerat.
Den direkta järnvägsförbindelsen gjorde det nu lättare att transportera
skrymmande gods. Vid denna tid övergick man bl.a. till att använda kol i stället
för ved som bränsle i fabriken. Landsvägen mellan Borås och Varberg passerade
genom samhället. Denna väg var ibland svårframkomlig, särskilt på våren då
tjälen gick ur jorden och då vägen bara bestod av två hjulspår. För vägarna inom
bolagets område svarade detta för underhållet; bl.a. användes stenkolsaska från
fabriken som vägbeläggning. De flesta fick gå till fots om de skulle bege sig
någonstans i närheten. Cyklar blev inte vanliga förrän på 1920-talet.
Disponentvillans invånare förfogade dock över ett flertal vagnar. I en
bouppteckning från 1903 upptas bl.a.: 1 droska, 2 promenadvagnar, 1 torgvagn, 1
skånsk vagn, 1 kibitka med inredning och 1 torgsläde.
Besöken i Borås, den närmaste staden, synes ha varit fåtaliga för de flesta. En
äldre rydboholmare minns: ”Jag var rätt så gammal innan jag var i stan. Jag var
väl sex - sju år, ja åtminstone sju. Jag hade aldrig varit i stan, men då (vid
jultid) fick jag följa med och det var väldigt roligt.”
Under 1900-talets första decennier började de första bilarna uppenbara sig. En
äldre informant berättar: ”Jag minns den första bilen... Vi gick och såg spår
efter den. Vi tyckte det var så märkvärdigt. Vi hade aldrig sett någon bil
förut. ”Telefonförbindelse kom till trakten under 1890-talet. Ännu vid början av
1920-talet fanns dock endast ett tiotal telefonnummer, med bolaget som nr. 1 och
2, disponentvillan som nr. 3 och de övriga numren till direktörs- och
tjänstemannavillorna, samt till ålderdomshemmet. Telefonstationen var inrymd i
minuthandelshuset och sköttes av två kvinnor, som enligt en informant ”visste
allt som hände”.
Samhällets försörjning med livsmedel och andra konsumtionsvaror karaktäriserades
av den, enligt Gårdlund, för brukshushållningen vanliga uppdelningen i tre
sfärer: självhushåll, jordbruk i brukets regi och brukshandel för varor som inte
producerades lokalt. I Rydboholm, liksom i andra liknande samhällen, förekom en
viss självhushållning bland arbetarfamiljerna. Nästan alla hade eget potatisland
och egen gris och en del hade också egna hönor. Bolaget drev eget jordbruk vid
två gårdar. Från dessa försörjdes samhället bl.a. med mjölk. Bolaget ägde en
kvarn för malning av säd. Genom den bolagskontrollerade minuthandeln försågs
samhället med varor, som inte producerades lokalt. På orten fanns också
skräddare, skomakare och slaktare. Bolagets sågverk försåg samhället med virke.
En stallbyggnad uppfördes 1859 bakom ägarbostaden, senare kontoret. Stallet
uppfördes av timmer, med rödmålad brädklädsel. Fönstren fick, troligen vid en
renovering 1913, typisk stallutformning, med avrundade övre hörn och
småspröjsade rutor. Byggnaden inrymde, vid en besiktning 1918, foderrum, selrum,
vagnbod och stall med 14 spiltor. I anslutning till stallet uppfördes ett mindre
bostadshus för fodermarsken och ett större redskapsskjul. (Stallet står
fortfarande kvar.) Hästar spelade länge en viktig roll för lokala transporter.
För skötsel av bolagets skogar, lokal byggnadsverksamhet och transporter mellan
fabriksanläggningarna i Rydboholm och Viskafors var hästar nödvändiga.
Foto Glenn Murberg
Hittade en gammal bild på stallet i mina
gömmor, det är inte världens bästa kvalité, men jag får ta mig en
tur ut till Rydboholm igen och fotografera de resterande byggnader
som finns kvar. Denna bild skulle jag tro är ifrån år 1998 eller
1999.
Du som bor i Rydboholm eller har bott där och har lite äldre bilder
på byggnaderna samt fabriksbyggnaderna skicka gärna ett mail till
mig, skulle vilja låna dessa och skanna av, då jag håller på att
samla på mig en massa bilder och även historier om olika personer
och händelser tas tacksamt emot. |