Makarna Maria Wilhelmina och C A Sundbeck byggde villan på Viskaberg. 1867 övertog de Johan Peter Pomps, Anders Kindlunds och Johannes Hållanders gamla färgerirörelse, som tio år tidigare flyttat från Södertull (nuvarande Södra torget) till Viskaberg. Förslaget att bygga en villa i närheten var Maria Wilhelminas, och hon var inte sen att sätta sina planer i verket. Glädjen blev dock inte långvarig för makarna i sitt nya hus. Maken avled kort tid efter inflyttningen. En svår tid följde nu för Maria Wilhelmina. Hon hade både företag och hus i sina händer. Hon kämpade tappert och redde ut svårigheterna. Maria Wilhelmina stod kvar som ägare av företaget till 1896. Då sålde hon rörelsen till David Svenson, som flyttade in i Viskaberg- villan tillsammans med hustrun Laura. David avled 1904. Laura bodde sedan kvar i villan tills näste hyresgäst kom. Det var sonen Hugo Davidsson, vd på Wiskabergs väveri. Viskabergs stora salong var mycket smakfullt inredd under Sundbeck-åren.

Väldiga gröna plyschmöbler och stora tavlor, signerade C.A.Sundbeck, prydde det rymliga chefshemmet. På 1870-talet inreddes övervåningen. Matsalen fick "pompejanröda" väggar. Man kom
över vackra gustavianska möbler i "pärlfärg" billigt på auktionerna i gamla rådhusets auktionskammare. Efter den stora Eiser-fusionen 1913 användes villan i Stadsparken som bostad för Eisers chefer. Gillis och Hjördis Eiserman bodde där från början av 1930-talet fram till Gillis frånfälle 1945. Carl och Andrea Eiserman, Carl-Otto Eisermans föräldrar, var de sista som bodde på Viskaberg. Det var åren 1946-1970, då Carl var koncernchef Carl Eiserman avled 1970. Samma år inköpte Borås kommun villan, som sedan användes till eftervårdshem för missbrukare. 1972 utsattes villan för flera bränder och förstördes.
Det är mycket i Stadsparken som har försvunnit, det finns inte en enda gammal byggnad kvar i parken. Den sista byggnaden som revs i parken var den vackra teatern i december 1983 och det var rena rama kulturmordet tycker jag.