Alfred Sandwall symboliserar mer än någon annan den nya tidens makthavare i Borås. Han kom från en fattig småländsk lantbrukarfamilj i Norra Sandsjö i Jönköpings län. Av nio barn var det endast den förstfödde som kunde beredas möjlighet till högre studier och det var han som tog namnet Sandwall efter födelsesocknen. Johan blev kamrer på Smålands privatbank och arbetade nära tändsticksbröderna Lungström. Dit anslöt sig även efter en tid bröderna Frans Gustav, som tillsammans med bröderna Lundström år 1860 anlade det ”Sandwallska gjuteriet” i Jönköping. Då hade den äldste brodern Johan, liksom C.J.L Almqvist tvingats lämna Sverige till följd av ekonomiska oegentliheter. Ytterligare en broder Jonas kom att liksom Alfred välja bryggeribanan. Båda kom också att bli riksdagsmän (ivriga tullanhängare), den förre för Lidköping, Falköping och Hjo, den senare för Borås.
Alfred Sandwall (1839-1930) var den store samhällsbyggaren i Borås. Efter att ha utbildat sig i bryggerinäringen i såväl Sverige som Tyskland anställdes han den 1 oktober 1862 på Bergendahl & Bökmans bayerska bryggeri i Borås. Redan samma månad erhöll han burskap som bryggare, vilket innebar att han blev en av de sista som upptogs i borgarståndet i Borås, Framgångsrik som företagare var han inte mindre framstående i offentliga värv, Hans första allmänna uppdrag var blygsamt, nämligen snöfogde, I det kommunalas tjänst gjorde han stora samhällsinsatser bl.a, som ledamot av stadsfullmäktige 1873-1922, drätselkammaren 1983-1903, vattenverksstyrelsen 1880-1920 och hälsovårdsnämnden 1881-1920. I de tre senare fungerade han under långa tider som ordförande. Genom dessa uppdrag blev han också den drivande kraften bakom anläggandet av vattenverket, elverket och kraftstationerna. Han var vidare engagerad i kyrkoråd och skolråd samt styrelserna för Tekniska elementarskolan och flickskolan.
Med Borås bästa för ögonen var han mån om att staden skulle få goda järnvägsförbindelser och tillhörde styrelsen för nästan samtliga järnvägar med anslutning till Borås. Inom landstingets verksamhet var han ordförande i sjukvårdsutskottet under nästan 30 år och ledamot i lasarettsdirektionen i Borås och han hade stort inflytande vid byggandet av länslasarettet och Västeråsens sanatorium, I riksdagen satt Alfred Sandwall i andra kammaren som representant för Borås 1897-1902 och i första kammaren som representant för Älvsborgs län 1904-1911. Utöver dessa offentliga uppdrag var han även djupt engagerad i det lokala kulturlivet, Så var han den drivande kraften bakom tillkomsten och driften av Teateraktiebolaget i Borås och han var även en av grundarna av De sju häradernas kulturhistoriska förening. Genom sin driftighet och delaktighet inom snart sagt alla områden av stadens liv kom Alfred Sandwall mer än någon annan att påverka stadens utveckling. Vid jordfästningen nedlade rådman Ernst Elfman å magistratens vägnar en krans "med vördsamt tack till Alfred Sandwall, danaren framför andra av det nuvarande Borås".