Projektör vid byggnationen av Häggårda var VBB och anläggningen byggdes i egen regi av Borås Stads Elektricitetsverk. Kraftstationen ritades till en början av VBB:s ingenjör E. A. Jacobson under överinseende av chefsingenjör Sven Lilbeck. Av ritningarna framgår att man tänkt sig ett konventionellt maskinhus i tegel med sadeltak och rundbågiga fönster. Sedan byggnadsarbetena hade inletts påträffades dock på platsen rikligt med natursten och då bestämdes att byggnaden skulle uppföras i natursten istället för tegel. Efter ett antal olika vändningar blev det till slut Boråsarkitekten Herman Göranson som ritade om kraftstationen och gav den dess slutliga utformning.
Från början hade kraftverket ett helt annat maskineri – bland annat tre francisturbiner tillverkade av Borås Mekaniska Werkstad och med generatorer från Luth & Rosén. År 1931 byggdes kraftverket om, sedan man konstaterat att de tre ursprungliga turbinerna inte ens nådde upp till 70 procents verkningsgrad. Med en modernare utrustning skulle effekten kunna höjas från 1 200 kW till 1 600 kW. Vid ombyggnaden ersattes både den mekaniska och den elektriska utrustningen med ny. Häggårda blev dessutom en av landets första stationer med fjärrstyrningsutrustning. Under 1957 gjordes ytterligare en förändring. Då installerades en mindre francisturbin för att kraftverket skulle kunna tillgodogöra sig den föreskrivna minimitappningen på 1,5 kubikmeter per sekund. Kraftverket Häggårda har numera helt moderniserad kontroll- och utledningsutrustning. Dessutom har kontinuerligt underhåll skett. Bland annat har portar och fönster bytts ut på kraftstationsbyggnaden. Den nitade ståltuben renoverades sommaren 2014, då den målades och lagades invändigt med en epoxifärg/massa.
Kraftstationen är uppförd som två byggnadskroppar – en i envåning och en vinkelställd högre byggnadskropp. Den lägre byggnadskroppen inrymmer maskinhallen och hela dess fasad är av tuktad kvaderhuggen gnejs – ett material som det fanns rikligt av i närheten.