Foto
Glenn Murberg 20160414
Denna milsten fotograferade jag den 14 april 2016 sten stod i nederdelen av en
trädgård intill gamla landsvägen i korsningen med Bävervägen. Häromdagen åkte
jag denna väg och blev väldigt förvånad milstenen var borta!!! Då började
tankarna att snurra i huvudet vart denna sten kan ha tagit vägen? Detta är ju
ett kulturminne och borde inte få avlägsna sig från sin plats. När jag kom hem
var jag tvungen att gå in på Riksantikvarieämbetets webbplats och kolla upp
denna sten men döm av min förvåning, den var inte ens upptagen som ett fornminne
och det tycker jag är konstigt. Stenen är markerad med årtalet 1805 men all den
andra texten var svår att tyda.
I Sverige användes milstolpar från 1629 års Gästgivaranordning till 1890-talet
för att markera avstånd längs landsvägar och senare Häradsvägar. Vanligen sattes
en större stolpe uppvid varje hel mil och en mindre stolpar som markerade halva
och fjärdedels mil. På sina håll sattes två trästolpar upp på helmilsplats, en
var var sida av vägen. Det var då svensk gammal mil som avses, vilket motsvarade
18000 alnar, alltså cirka 10688 meter. Syftet med milstolparna var att få
tillförlitligt underlag för beräkning av reseersättningar. Därför måste vägarnas
mätning utgå från Stockholms slott, utan avseende på länsgränser och
residensstäder. Denna princip tillämpades dock inte förrän från 169-talet,
vilket skapade viss förvirring. Milstenarna är oftast försedda med kunglig krona
och monogram, miltalet (1 mil – ½ mil – ¼ mil), Landshövdingens namn samt ibland
även årtalet. Milstolparna placerades oftast i fundament eller postament som det
också kallas i kallmurad sten. Allmogen vann förtroende för den nya milen redan
före år 1700 och därmed försvann allmogens intresse för att underhålla och
förnya milstolpebeståndet. De äldsta kända milstolparna i Sverige är från
Dalarnas län och Skaraborgs län, båda är ifrån 1652.
Foto Glenn Murberg 20160414
Jag tycker det verkar konstigt att markägaren
eller vem det nu är som har tagit bort milstenen eftersom dessa är
lagskyddade genom fornminneslagen år 1942 för fasta fornminnen och
de får inte utsättas för någon åtgärd utan länsstyrelsens skriftliga
medgivande. Är det någon av mina läsare som vet var denna milsten
har tagit vägen får gärna skicka ett mail till mig på
gamlaboras@murberg.se. |