Västerlånggatan vid Västerbrogatan, den Söderströmska tomten. Bilden är fotografera år 1910 och det var 3 år innan man byggde upp Telegrafhuset i sten. Man ser på byggnaden bredvid att man hade planer redan då när man byggde år 1910. En idyllisk bild tycker jag när man ser hur trähus möter stenhus. Sedan när man byggde Telegrafhuset så blev det en stor stenbyggnad. K.F.U.M Pensionat står det på husväggen och även matsal. Vet tyvärr inte så mycket om detta Pensionat men du som läsare kanske kan bidra med lite fakta om detta pensionat. Det vore roligt att få veta mera om byggnaden.
En vacker lyktstolpe står det till vänster också och sådana ser man inte längre i dag samt dessa vackra kullerstensgator. Sedan till vänster utanför bild låg det fina gamla hus som också fick känna på grävskopans käftar och sedan byggdes det charmlösa byggnaden med parkerings hus upp och det passade inte in över huvudtaget i centrum ihop med de gamla husen. Men det är ju så men framtiden att det blir en ny arkitektur men varför bygga så sterilt, varför inte bygga modernt med inslag av det gamla. Man kan ju bara jämföra med Alingsås, där har man nästan bara gamla trähus i centrum och en del nyare byggnader. Det är en stor skillnad mellan dessa städer, där tar man hand om de gamla byggnaderna som man har i centrum utan att riva. Visst har det förekommit rivningar i Alingsås också men inte i samma utsträckning som här i Borås. Här var det en riktig rivningshysteri på 1906- och 1970-talet. Bort med det gamla och in med det nya, visserligen blev allt modernare men det hade gått att modernisera de gamla kåkarna också om vilja hade funnits men det var nog enklare att riva och bygga nytt. Men det är bara mina funderingar och tankar.