I Sjuhäradsbygdens jul 1961 finns en berättelse om Emil av Philip Josefsson, enligt nedan.
Kafé Viola på Holmsgatan var under lång tid hans stamlokus. Han hade inga ransoneringskort så han fick äta brödkanter till sitt kaffe. Den snälla ägarinnan plockade ihop lite rester av bröd som utgjorde en stor del av hans föda. Emil ansökte om ransoneringskort men fick svaret att han var uppsatt i ”Luffarlängden” och det behövdes en del formaliteter för att han skulle få ransoneringskort. Emil blev mycket stött över detta och avlägsnade sig lika tomhänt som han kom. Under denna tid bodde han med en annan ungkarl i en kall vindsvåning på Södra Kyrkogatan. På lördagarna gick han ofta till torget när handeln upphörde på eftermiddagen. Då gällde det att tigga åt sig skadade blommor som torghandlarna inte ville ta med sig hem. Av dessa gjorde han buketter som han senare kunde sälja till hugade kunder. Detta var säkert ett uttryck för hans tidigare arbete i Göteborg. Han kände sig hemma med växter.
Detta var nog också en relativt stor inkomstkälla för Emil. Det var många som tyckte lite synd om honom, så blommorna blev alltid sålda. 1946-08-20 startar pensionatsägarinnan Handelsfirman Thule, och ämnar bedriva handelsrörelse här på Landalagatan 4.

Avsikten med handelsfirman Thule var att sälja diverse föremål. Ellen inköpte både varor, tyger och även galon. Av galonet lät hon tillverka små väskor men framförallt sadelskydd för cyklar som blev en stor försäljningssuccé. Varorna såldes av de ca 5-10 långliggare som bodde på Resanderummet Bellevue. Många av dessa titulerade sig handlare eller handelsresande. Möjligen hade de svårt att betala sina hyror och kunde på detta sätt bidraga till Thules intäkter. Verksamheten pågick under ca 5 år. Här nedan syns en förteckning över Thules intäkter under augusti månad 1949.

Emils intäkter av försäljning i bolaget Thule på Landalagatan 4 under augusti månad 1949. Nils Gustavsson *1916 som titulerade sig artist, tillhörde också en av boende under lång tid som även var säljare i Thule. Av ovanstående redovisning för augusti 1949 framgår att det var Emil som stod för de största inkomsterna. En annan produkt som Emil upptäckte var att sälja små vita dansmöss. Mössen förvarade han ofta i fickan på rocken. Detta gebit var inget som inbringade några större pengar utan var mest till besvär vilket han snart upptäckte. Det väckte dock stor uppmärksamhet ute på stan. Han sålde även levande kaniner, som han köpte in på Landala.

Text av Axel Emil Augustsson
Hur melodin gick är det nog få som vet.
Detta var inte den enda visan han skrev.