Här kommer den sista delen om Wiskaholm, hur allt började för Borås Wäfveri. Intressenterna i fabriken hade helt visst stora svårigheter att bekämpa, helst som ingen av dem var kapitalstark. för att öka rörelsekapitalet tillgrep de den åtgärden alt förvandla företaget från ett personligt bolag till aktiebolag. På ansökan stod dessa namn, herr Edward Dawies, W:m Robertson, Edmund Hill, James Robertson och Charles Hill fastställde Kungl. Maj:t 1/10 1859 bolagsordning för Wiskaholms Aktiebolag i Borås. I bolagsordningen angavs, att bolagets ändamål vore att tillverka bomullsvävnader, aktiekapitalets storlek bestämdes till 200,000 rdr, fördelat på 200 aktier a 1,000 rdr. Vad tillverkningen beträffade, som för övrigt redan börjat år 1858, så omfattade den tillverkning av mollskinn, färgad callico, domestik, shirting, dukar m.m. Kunderna utgjordes till en stor del av ortens gårdfarihandlande och någon svårighet att avsätta produktionen synes inte funnits. Svårare var det att få garn till vävnaderna. År 1863 den 21/12 så lämnade J. F Pettersson, Axel Lagergren och J. Cnattingius en konkursansökan för Wiskaholm.
På en auktion den 1/6 1865 sålde sysslomännen det Swartzska plantaget och Idal med de uppförda byggnaderna och maskiner m.m. Då var sagan slut för Dawies och nya ägare tog vid. Efter att Wiskaholm hade stått tomt ett antal år så satte man i gång fabriken i juni 1869 och de nya ägarna var garverifabrikören Johannes Pettersson och vävnadsförläggaren Peter Andreas Åkerlund och Anders Andersson. Den 19/7 år 1869 bildades ett handelsbolag och samma år i augusti togs firmanamnet Borås Wäfveri för att driva fabriksverksamhet i Wiskaholms väverifabrik. Fabriken sattes igång efter midsommar år 1869 och skulle finnas många år i Borås innan konkursen kom även för Borås Wäfveri. Den 3 november lämnade bolagen in sin konkursansökan och då var även denna saga slut och det är många människor i Borås som har jobbat på Borås Wäfveri och jag är en av dom. Jag har varit anställd på Borås Wäfveri vid två tillfällen, jag tror att första gången var 1984 och då fick jag jobb på beredningsverket på Ryda och då fick till och med vara med i personaltidningen Bomull som nyanställd. Andra gången jobbade jag på lagret och det var 1998.