Fabrikören Axel Bergengren d. ä. förtjänar väl att ihågkommas såsom en märkesman då det gäller Boråsindustrien, men även i många andra avseenden har den ständigt verksamme mannen gjort sig minnesvärd. Framstående kommunalman, stadsfullmäktig, ledamot av flera viktiga kommittéer m. m. har han med sin vakna blick och aldrig tröttnande intresse förvärvat de giltigaste anspråk på medborgares aktning och tacksamhet, känslor, som hans efterlevande änka och barn förstått att öka genom frikostiga understöd till och arbete för flera av samhällets viktigare kraft, som annars kanske ännu länge fått vänta på beaktande. Under de sista åren av sin levnad hade Axel B. d. ä. ett gott stöd i äldste sonen Axel Georg Bergengren, född 1874 på Revesjöholm (Svenljunga socken), som efter omfattande såväl teoretiska som praktiska studier i in- och utlandet förskaffat sig grundliga insikter på alla de områden, som beröra textilindustrien. Efter faderns död 1901 blev Axel Bergengren d. y. bolagets disponent och utgöres styrelsen nu jämte honom av änkefru Ida Bergengren och hans svåger, grosshandlaren Gösta Lidman i Göteborg.

Med lika stor sakkunskap som energi började den unge disponenten omedelbart efter tillträdet arbetet att hävda fabrikens stora anseende. År 1901 inköptes på exekutiv auktion "Richard, Müllers Färgeri", beläget inom Borås stad, något längre ned vid stranden av Viskan än Viskaholm. Vid den tiden befann sig såväl byggnader som inredning och maskineri vid detta färgeri i ett så uselt skick, att en genomgående reparation behövdes ej mindre än en rikhaltig nyanskaffning av tidsenlig materiel. De mest förfallna byggnaderna revs och ersattes med nya, de övriga sattes i fullgott skick; en större trevåningsbyggnad av sten uppfördes 1904 och inrymmer nu en mängd dyrbara beredningsmaskiner av modernaste konstruktion. Tillverkningsvärdet i färgeriet har också ökats för varje år och uppgår nu till c: a 250,000 kr.
Under åren 1904—1905 vidtogs även stora förändringar vid själva väveriet, där flera nybyggnader utfördes. Å södra sidan av tomten uppfördes ett större väveri i 3 våningar av sten, inrymmande vävsalar, fabrikskontor, samlings- och spis-lokaler, beredningsverk m. m. I nordvästra delen av fabrikskomplexet ligger det stora ångpannerummet, som inrymmer två ångpannor, av vilka den ena är avsedd uteslutande för torveldning. Torven erhålles från en större mosse, belägen utmed Borås-Alvesta järnväg nära Länghems station (c: a 30 km. från Borås; från Borås nedre station är järnvägsspår infört till Viskaholms fabriker). Fabriken tar all sin kraft för fabrikernas drift och belysning från en större ångcentral vid väveriet. Den består av en ångmaskin om 300 hkr samt en mindre om 75 hkr för belysningen. Väveriet drivs direkt och färgeriet erhåller nödig kraft genom elektrisk överföring medelst i Viskan nerlagda kablar.
Man kan skriva hur mycket som helst om Borås Wäfveri men just denna ”serie” slutar här men kommer ett inlägg på söndag om Axel Bergengren d.ä. Både bilderna är fotograferade år 1907.