Wiskabergs fabrik, bild från gården och vilken vacker industribyggnad det finns mycket fina detaljer och det runda trapphuset mitt i bild det är synd att man den stå kvar. Just att man la fabriker in till Viskan var att man ville åt vattenkraften. Om vi går tillbaka lite i tiden till år 1669 det var det året som färgeriernas historia började. Det var då Abraham Langlet kom till Borås och han hade bestämt sig för att starta eget. Abraham kom ifrån Stockholm där han hade lärt sig färgaryrket. I Borås såg Abrahman stora möjligheter att förverkliga sina visioner. Han började lite blygsamt i korsningen Österlånggatan/Lilla Brogatan men efterhand så växte han lilla rörelse och han förblev ensam färgare i staden i nära ett kvarts sekel. Då kom en annan stockholmare vid namn Johan Marnier som öppnade eget något kvarter bort på Österlånggatan. Fram till 1850 fanns i Borås i stort sett ingen annan industri än färgerier och garverier. Färgerierna som arbetade med vävnader från bygdens förläggare och garverierna som beredde skinn av djurhudar.

Här renoveras industrifastigheten utmed Viskan. Den första färgerirörelsen som flyttade in på Wiskaberg var Anders Kindlund, Johan Peter Pomp och Johannes Hållander som startade år 1823. Företaget hade under många år legat vid Södertull intill Flaménska gården men flyttade år 1857 till den plats där stadsparksbadet ligger i dag. Johan Pomp ville ha flärd och glamour omkring sig, han lät bygga ett lusthus på stadsparksterrassens plats. Platsen blev ett fint utflyktsmål för familjen och deras vänner. Kullen döptes snart om till Pomps kulle, efter pomps frånfälle såldes lusthuset till Gustaf Edward Lidberg och ägare efter honom blev det Carl Björk. Då omdöptes kulle till Björks kulle och Björk var stor markägare. Borås Stad fick sedan köpa hela hans markområde för ett rimligt pris för att fullfölja anläggandet av Stadsparken.
Fortsättning följer….