I förra blogginlägget var vi vid korsningen Torgagatan-Västerlånggatan och denna
gång är vi i korsningen längre norrut på Västerbrogatan. Den stora stenbyggnaden
byggdes år 1910 och där låg det små fina Karl-Johans hus som revs. Samma med
hörnet Västerlånggatan-Västerbrogatan revs också för att lämna plats för en
större byggnad. Byggnaden till höger ska vara ett av stadens första så kallade
stöphus, uppfördes omkring år 1830. Det var en familj som hette Uggla som
uppförde denna byggnad enligt Rydins byggteknik som var av kalkbruk. Byggnaden
revs strax efter denna fotografering, runt år 1911, då nästa byggnad stod klar
på denna plats år 1913. Det var Kungl Telegrafstyrelsen i Stockholm som byggde
denna fastighet.
Foto Glenn Murberg
Så här ser platsen ut i dag, ett stort stenhus på de fyra små
tomterna som var innan. Som jag har sagt tidigare så kunde man bygga
vackra hur med torn och utsmyckningar. Det är något som dagens
arkitekter skulle ta efter och det är ju så i varje stad i Sverige
att man bygger charmlösa fyrkantiga lådor. Förr i tiden så byggde
men Stora valv, just vid entréerna och även fönstren fick valv
också. Kungl. Telegrafstyrelsen uppfördes i 4 våningar med inredd
vindsvåning och bottenvåningen disponerades av Kungl. Postverket,
Postverket Borås 1. På andra våning fanns Kungl. Telegrafverkets
telegrafstation, kassaexpedition, tredje våning inrymde
automatsalar. På fjärde våning fanns telefonsal, linjemästare-
stationsingenjörskontor och på vindsvåningen fanns en
vaktmästarbostad på två rum och kök. I början av 1940-talet så revs
man hela kvarteret Eko där Postverket uppfördes. I Postverkets gamla
lokaler disponerades sedan för telegrafstation och kassaexpedition.
Televerket fanns i denna byggnad i många, många år innan man
flyttade till Göta. Sedan har det varit en rad olika företag här och
nu ligger Radio Sjuhärad i denna fastighet. Jag var väldigt tveksam
när man började att såga ner alla träd på Västerbrogatan, för träden
behövs i vår stad men jag tycker att det blev bra för då ser man
byggnaderna bättre, man ser helheten. |