Jag fortsätter med det jag fotograferar på min semesterresa, denna gången är vi i Småland närmare bestämt lite sydväst om Emmaboda. Jag har länge tänkt att besöka denna inspelningsplats av Utvandrarna och nu blev det äntligen gjort. Här är en helt underbar plats att gå och titta hur det var att leva förr i tiden och allt är välskött och är byggt runt år 1804. Det var på denna plats som Vilhelm Moberg utvandrarfilm kunde spelas in , han blev vägledd och sockenens hembygdsförening och Moberg hade sökt länge efter inspelningsplats för sin film. Till slut fann han Klasatorpet som har länge hade sökt efter. Klasatorpet blev då Korpamoen under en tid när man spelade in filmen och han fick verkligen med det mesta hur det var att leva förr i tiden.

I undantaget bodde Karl-Oskars föräldrar och när man går in i stugan så är det som tiden har stått still sedan 1800-talet och man kände nästan hur man rycktes med tillbaka till 1800-talet. Det var mycket jobb innan man kunde börja inspelningen och byggnaderna tog man bort ytterpanelen så endast timmerstockarna fanns kvar. Sedan var man tvungen att se till att byggnaderna var gråa och en del fick man skrapa bort färgen på. Tänk bara vilken aktivitet det var runt dessa byggnader medans inspelningen på gick. För er som har sett Utvandrarna kommer säkert ihåg att Karl-Oskars far skadade sig och blev krympling och använder kryckor och dessa kryckor står kvar.

Här har vi byggnaden som Karl-Oskar och Kristina bodde i och det är huvudbyggnaden i Hembygdsparken Långasjö. Det är samma här när man går in i huset så rycks man med till 1800-talet och dessa byggnader är så välskötta av hembygdsföreningen. Ladugården ligger ner till höger utanför bilden och även där har tiden stått still. Kristinas gunga finns kvar i ladugården och de flesta verktyg och vagnar som de använde, även själva stubbabrytaren som Karl-Oskars far skadade sig med.
Ni som inte har varit här, jag kan varmt rekommendera att göra ett besök på denna Hembygdsgård. Jag hade kunnat gått hur länge som helst och botaniserat här, det kommer säkert att bli ett återbesök någon gång. Just nu sitter jag i solen 50 meter från havet och skriver detta blogginlägg, närmare bestämt på Björkängs Camping utan för Varberg.