|
Då
tillverkningen tog sin början i Rydboholm 1836, bestod fabriksanläggningarna av
en väveribyggnad av trä i två våningar (80 x 22,5 alnar), som upptogs av en stor
sal i vardera våningen. Mitt på väveribyggnadens ena långsida fanns ett skjul
utbyggt för vattenhjulet som drev fabriken. Vid väveriets södra gavel var ett
ångkokningshus i resvirke uppfört, för uppvärmning av lokalerna vintertid. Tio
alnar söder om väveribyggnaden byggdes en envåningsbyggnad för blekning och
appretering. Denna byggnad (63x10 alnar) var också försedd med ett skjul för
vattenhjul. Byggnaderna uppfördes av timmermän från Ale, s.k. Aleknottar.
År 1837 var 144 vävstolar i verksamhet och ca 130 personer var anställda vid
fabriken. Produktionen var främst inriktad på finare bomullsvävnader som cambric
och sherting. Arbetsförhållandena var svåra under vintertid p.g.a. bristfällig
uppvärmning. Man hade också svårt att behålla personalen, som ofta avvek från
arbetet. År 1838 uppges 51 av de 74 väverskorna och samtliga 24 barn som
arbetade vid fabriken ha kommit från den närmaste trakten. Dessa personer var
troligen inte vana vid den typ av disiplin som var nödvändig vid fabriksarbete.
Då många av arbetarna till en början hade lång väg att gå till fabriken och
arbetstiden var lång, troligen ca 11 timmar, var det ordnat med mathållning för
de anställda.
Mellan 1841 - 1843 uppfördes en ny väveribyggnad på Viskans nordvästra sida och
gasbelysning leddes in. År 1845 tillkom en färgeribyggnad. De anställdas antal
uppgick nu till ca 300 och omkring 300 vävstolar var i drift. Under 1845 började
fabriken också tillverka mollskinn, som efterhand skulle bli en av dess
huvudprodukter. Väveri- och färgeribyggnaden drabbades 1847 av eldsvåda och
ersattes 1848 av en ny fabriksbyggnad i gråsten, uppförd enligt shedsystemet
d.v.s. med sågtandsliknande tak. Den var då en av de första i Sverige av denna
byggnadstyp, som hade utvecklats i Storbritannien.
År 1852 flyttades vävningen från Rydboholm till Skrapered, något längre ned för
Viskan, där vattentillgången var rikligare. I Rydboholm koncentrerades således
produktionen till de senare leden i tillverkningen: blekning, färgning och
appretur. Ett tryckeri för tryckning av tyg inrättades 1853 i det gamla väveriet
i Rydboholm. Ett nytt väveri uppfördes i Viskafors, vilket togs i bruk 1856.
Produktionen var där inriktad på tillverkning av mollskinn. I Rydboholm
uppfördes 1853 - 1854 ett nytt blekeri, medan däremot vävningen här lades ned
helt 1858. Den kvarvarande personalen i Rydboholm, sysselsatt i färgeri, blekeri
och tryckeri, utgjordes av ett 70 tal personer. Under 1860-talet drabbades
företaget av stor brist på bomull till följd av det amerikanska inbördeskriget.
Personalen fick inskränkas och en del arbetare fick hjälp att emigrera till
Amerika. År 1866 övergick företaget till att bli familjebolag, efter att
grundaren Sven Erikson avlidit.
Jag har skrivit ganska många blogginlägg om Rydboholmsbolaget med det är något
med detta företag som fascinerar mig väldigt mycket. Mer kommer det säkert att
bli för man hittar alltid nya saker om detta före tag. Jag söker efter egentagna
bilder på fabriksbyggnaderna, arbetarbostäderna, ålderdomshemmet med mera. Är
intresserad av det mesta som rör detta företag och har du bilder som du kan
tänka dig att låna ut så skriv ett mail till mig på
gamlaboras@murberg.se. Skulle gärna
vilja låna dessa bilder för att skanna av till min hemsida. Det kan vara
negativ, diabilder, pappersbilder, glasplåtar och även om bilderna sitter i ett
album så är det inga problem att skanna av dessa. Hör av dig. |
