Sven Eriksons bostad vid Viskan som senare blev kontor, byggnaden finns kvar i dag. Tyvärr så är den inte lika vacker i dag utan den är väldigt ombyggd, bilden är fotograferad på 1920-talet. Vid 1860-talets slut utgjordes fabriksanläggningarna i Rydboholm huvudsakligen av en 1864 uppförd tryckeribyggnad av sten med tak av vitrioldränkt spån, en därmed samman-hängande färgeribyggnad av sten med tegeltak, en magasins- och laboratoriebyggnad, ett torkhus av sten och trä med tegeltak beläget på Viskans västra sida samt en blekeribyggnad i en våning på Viskans sydöstra sida. Blekeriet drevs med vattenhjul medan tryckeri och färgerimaskiner fick kraft från en turbin. Lokalerna uppvärmdes med ånga i rör.
År 1873 drabbades tryckeriet och delar av färgeriet av eldsvåda varför en ny tryckeribyggnad fick uppföras. Blekeriet tillbyggdes 1876 i korsvirke. Vattenhjulet ersattes härvid med en turbin. För att trygga en kontinuerlig försörjning med bomullsgarn startades ett spinneri i Viskafors 1879. Företaget blev härigenom helintegrerat.
Under 1870- och 1880-talen ökade produktionen. Ökad konkurrens och större krav på omväxling från konsumenterna ledde till en diversifiering av produktionen, med nya märken och vävnadstyper. Fortfarande spelade dock standardtillverkningen av mollskinn, korderoj och senare även manchester en central roll. Förändringar i konjunkturerna speglades i efterfrågan på mollskinn etc. som användes för arbetskläder, vilka särskilt efterfrågades under högkonjunkturer, såsom på 1870- och 90-talen då stora anläggningsarbeten som t.ex. järnvägsbyggen startades.

Här är en bild som jag fotograferade för några år sedan och byggnaden är ju inte lika vacker som den var förr i tiden.
Företaget övergick 1885 till aktiebolagsform, men hade fortfarande karaktär av familjeföretag. Antalet anställda uppgick vid 1870-talets början till 333, varav 81 i Rydboholm. Arbetstiden minskades från 11,5 timmar per dag (6 f.m.-7.30 e.m. med två timmars rast) till 56 timmar per vecka (7.15 f.m.- 6.15 e.m.).
Elbelysning infördes tidigt i Rydboholm och redan ar 1892 leddes elbelysning in i fabriken. För själva driften användes dock i huvudsak vattenkraft. Under 1900-talets första decennium effektiviserades produktionen genom att moderna s.k. Northopevävstolar installerades. En kraftstation uppfördes för att trygga kraftförsörjningen. Under 1: a världskriget ökade först produktionen för att sedan under de sista krigsåren drastiskt minska bl.a. beroende på svårigheterna att importera bomull.