Familjen Eiserman på bilden.
Byggnaden mot Viskan är i grunden den äldst kvarvarande byggnaden i kvarteret.
Den uppfördes ursprungligen för Annebergs Spinneri redan på 1870-talet. Den
fungerade senare, på 1910-talet, för trikåtillverkning inom företaget AB Carl
Eisermans Trikåfabrik. Byggnaden ingick efter 1913 som en del i AB Sveriges
Förenadetrikåfabrikers Avdelning A. Ursprungligen hade byggnaden ett shedtak men
detta revs i samband med att byggnaden ombyggdes 1943. Den fick ett nytt
bågformat tak med taklanterniner. Takformen är udda och består av två kopplade
bågar samt en lägre del som är utformad som ett flackt pulpettak. I två etapper
1967 och 1971 ersattes byggnadens karaktäristiska svängda fasad mot öster utmed
Viskan. Den ursprungliga fasaden stupade rakt ner i Viskan medan den nya
fasaden, som även den är svängd, är indragen cirka 2 meter från åkanten. Den
äldre byggnadens grundmur finns fortfarande kvar och avslöjar byggnadens
ursprungliga läge. Ansvarig för ombyggnaden var Ingenjörsfirman Jacobson &
Widmark AB. Den nya fasaden mot öster och det nya taket gör att byggnaden idag
uppfattas som betydligt yngre än den i grunden är.
Byggnaden som byggdes ut mot Nils Jakobssonsgatan är uppförd 1967 i gult tegel
för "Avdelning W". Byggnaden är ritad av AB Brodefors & Mattson Byggkonsult i
Göteborg. Byggnaden är en volymmässigt mycket stor hallbyggnad med ett papptäckt
sadeltak. Byggnaden har fasader av gult tegel och långsidor avslutas upptill med
en cirka en meter brett fält av korrugerad plåt som ligger utanpå tegelfasaden.
Även gavelfasaderna avslutas upptill med korrugerad plåt. Byggnaden är uppförd i
ett suterrängläge med en stor hall i övre planet som ursprungligen användes som
sticksal. Suterrängvåningen användes som lager. Få förändringar har gjorts i
byggnaden. Ett nytt trapphus tillkom 1971 vid den södra fasaden och en mindre
förändring gjordes 1991 när gavelfasaden mot väster fick nya fönsteröppningar
och en ny stor port togs upp. De nya fönstren har en lila/purpur färg. Byggnaden
är ett bra exempel på den extremt funktionsanpassade fabriksarkitektur som
uppfördes på 1960-talet. Byggnadens nästan helt slutna fasader och den i princip
oindelade interiören är tidstypisk. Idag finns en pappers- och emballagegrossist
i byggnaden.
Denna bild fotograferade jag den 11 mars 2022.
Byggnaden ut mot Kyrkogårdsgatan är en kvarvarande del av en i
övrigt riven byggnad från 1939. Byggnaden innehöll ursprungligen
garage och verkstad. I samband med att byggnaden mot Nils Jakobssons
gatan uppfördes år 1967 revs delar av byggnaden och denna
kvarvarande del ombyggdes till kontor. Ett antal relativt stora
fönsteröppningar togs vid det här tillfället upp i främst den västra
fasaden. Byggnadens ursprungligen putsade fasader är idag i huvudsak
klädda med rödfärgade eternitplattor. Gaveln mot söder avslutas dock
upptill av korrugerad plåt och en mindre del mot öster har gul
tegelfasad. Byggnaden har ett bågformat tak som är täckt med
tjärpapp. Byggnaden som intill Viskan uppfördes 1966 i gult tegel.
Byggnaden, som är en hallbyggnad i en våning har ett flackt sadeltak
och vänder gavlarna mot väster och öster (Viskan). Slutna fasadytor
dominerar byggnaden. Ett antal mindre fönsteröppningar finns i
gaveln mot öster och en entré finns i den södra fasaden. Byggnaden
är en representant för den funktionella fabriksarkitektur som
kännetecknar 1960-talet.
Just i detta område runt Druvefors med gamla Spårgatan finns det
många gamla fabriker är ett område som man behöver spara på
eftervärlden. Dock är det synd och skam att man byggde
stadsmotorvägen mellan byggnaderna. Det var många fönster som man
murade igen och att man murade igen den stora pampiga entrén som man
fortfarande kan se spår av. Just denna motorväg delar av Borås i två
delar och samtidigt förstör man en gammal vacker byggnad. Som jag
skrev i ett annat blogginlägg så förstör man hela Druvefors med
dessa höghus som man bygger runt gamla Åkerlunds spinneri. |