Den vackra receptionen är fortfarande kvar.
Stilmässigt kan byggnaden hänföras till en övergång mellan nationalromantiken
och 1920-tals klassicismen. Byggnaden har fasader med en lätt klassicerande
tegelarkitektur som ger en känsla av tyngd och monumentalitet. Mellan tredje och
fjärde våningen finns ett band med dekorativt utsmyckade putsfält. Putsdetaljer
ersatte ofta naturstensdetaljer i fasaderna vid den här tiden. Putsen var ett
billigare alternativ. Sannolikt har arkitekten haft påkostade bostads- och
institutionsbyggnader som förebilder för fabriksbyggnaden. Den är anpassad till
kvartersstrukturen och hade (har) ett exponerat läge centralt i staden. Trots
förändringar har byggnaden bevarat delar av sin ursprungliga karaktär.
Byggnaden byggdes ut mot söder 1945–46 efter ritningar av arkitekt Hugo
Häggström. Den nya delen har 5 våningar med fasader i rött tegel. Källaren
innehöll ursprungligen skyddsrum, garage, trikå och garnlager samt
omklädningsrum för män. Bottenvåningen användes huvudsakligen som "trikåfabrik"
men här fanns även omklädningsrum för kvinnor. Andra våning utnyttjades som
konfektions- och bomullslager medan tredje och fjärde våningen inrymde oindelade
sysalar som stod i öppen förbindelse med originalbyggnaden. I den något indragna
vindsvåningen fanns kök samt en stor matsal med plats för drygt 450 personer.
Ett mindre tyglager fanns även på detta plan. En stor takterass skapades på
byggnadens platta tak där personalen kunde vistas under längre raster. Byggnaden
kan stilmässigt hänföras till en uppmjukad funktionalistiskt stilideal.
Horisontellt löpande fönsterband och enkla röda tegelfasader dominerar fasaden.
Delar av betongkonstruktionen redovisas i fasaden och fungerar samtidigt som en
form av dekorativa element. Byggnaden har en till stora delar sluten gavel mot
söder där betongbjälklagen tydligt framträder. Ett antal stora trådglasfönster
fanns ursprungligen i gavelfasaden men dessa byttes ut mot konventionella
fönster 1988. Byggnaden bröt till en början relativt kraftigt med den
ursprungliga byggnaden men när denna 1946–47 kompletterades med en ny
vindsvåning så fick de båda byggnaderna ett utseende ansluter till varandra.
Byggnaden står idag i stort sett oförändrad sedan den uppfördes.
Den vackra marmorentrén.
Efter 1949 utnyttjades anläggningen på följande sätt: I
vindsvåningen fanns tyglager och tillbehörslager. På fjärde våning
fanns tillskärning, sömnadssal och pressavdelning. Tredje våning
hade samma funktioner som den fjärde. Andra våning utnyttjades som
kontor och provrum. I bottenvåningen fanns vaktmästarbostad samt
mottagningsrum för hemstickade varor mot Fabriksgatan. Mot
Österlånggatan fanns packrum och brodérsal.
Det finns mycket som är orört i trapphuset med all denna marmor. Det
är likadant med receptionen är intakt när jag var och fotograferade
för några år sedan. Tyvärr så har man byggt upp ett parkeringshus
vägg i vägg med Erlabolagets byggnad och nu ser man inte längre
Bröderna Wennerlunds byggnad vid innegården.
Nu är det även tal på att man ska bygga på en eller två våningar på
den gamla byggnaden. Jag tycker som så att låt den gamla byggnaden
vara som den är. |