Men det kom andra tider och till denna plats och så småningom fick Casper Bäcks företag ge vika för en mer modern och tidsenlig byggnad. Med tiden försvann även den stora träflotte, där sköljningen försiggick. Under ”Wäfveribolagets” ledning växte färgeriet till ett företag som innan rationalisering och förbättringar tillkom en tid sysselsatte över 130 anställda. Åtskilliga av dessa blev trotjänare och en av dessa är herr Konrad Skoglund som varit anställd så gott som till den dag portarna stängdes för alltid. Herr Skoglunds far började för övrigt på denna plats 1913 och ett år senare fick sonen Konrad anställning på färgeriet. Även om det Konrad Skoglund inte varit knuten till företaget hela tiden, så kom han dock tillbaka till detta färgeri 1925 för att stanna för gott. Borås Wäfveri AB tycks förresten ha varit släkten Skoglunds speciella arbetsplats. Vid ett tillfälle var inte mindre än sju av denna släkt anställd vid någon av avdelningarna. Herr Skoglund farmor började vid denna fabrik redan 1869 och kunde sålunda sägas vara med om starten.

En annan bild på Bäckska färgeriet efter ombyggnaden år 1910 sett från Stadsparken.
Det var trivsamt på det gamla färgeriet, säger Herr Skoglund, jag kan gott säga att vi var som en stor familj. Till den goda andan bidrog i hög grad ett gott befäl, vi har t.ex den bortgångne ingenjör Olle Carlsson i minne som är både vackert och bestående. I likhet med flera andra arbetskamrater har Konrad Skoglund alltid varit intresserad av idrott. Elfsborg var hans favoritlag, han såg denna förening spela spännande fotbollsmatcher på den bekanta idrottsarenan på Brodal och när boråsidrotten gjorde sitt intåg på nyvarande Ramnavallen hade han själv kommit i den åldern att han själv fick dra på sig fotbollsdressen. En annan av hans arbetskamrater kom att göra stor lycka på löparbanan. Det var Axel Forsman, som hade sitt hem på ”Ulltrådsliden”, Mariestandsgatan och blev en av IF Kamraternas storlöpare.
Nu har Axel Forsman och med honom andra trotjänare vid det gamla färgeriet gått ur tiden. Men de som finns kvar har säkerligen med en smula vemod följt fabrikens försvinnande. En gammal färgeriplats från början av 1830-talet har upphört och nu står Grand hotell på denna plats.