Gökhems kyrka är en kyrkobyggnad som tillhör Floby församling (före 2006 Gökhems församling) i Skara stift. Den ligger i en ålderdomlig kulturmiljö i Gökhem i västra delen av Falköpings kommun.
Gökhems kyrka är dendrokronologiskt daterad till omkring 1130, vilket gör den till en av de äldsta i landskapet. Dendrokronologiska dateringar av ekvirke från koret visar att trävirket sannolikt fälldes år 1077/78. Virke från långhuset är något senare daterat (träets yttersta årsring är från 1096, men då splintved saknas bör trädet vara fällt omkring 1106 eller senare.), vilket kan betyda att långhuset byggdes senare än koret. Den dendrokronologiska dateringen är dock inte helt säker när det gäller att slå fast året för kyrkans uppförande då det är tänkbart att man återanvänt äldre virke.
Under katolsk tid var Gökhems kyrka prebende till Skaras domkapitel. Det var ursprungligen en romansk absidkyrka bestående av ett långhus med smalare och lägre kor och halvcirkelformad absid. I början av 1300-talet höjde man korets murar. Då kom även takstolarna till. Taket var öppet så att man kunde se takstolarna som bildar kors och vilka är unika i sitt slag. I slutet av 1300-talet förlängdes kyrkan åt väster. Valvbågen i väster är rester av den ursprungliga yttermuren i väst. Den nybyggda delen fick en port i norr. Förmodligen har man då även byggt ett plant trätak. Senare under medeltiden byggdes ett kapell och en sakristia vid korets norra sida. Korets sadeltak fortsätter ner och täcker även sakristian. Sakristian är tunnvälvd och har en källare där man förr förvarade nattvardsvin. De nuvarande valven är byggda kring 1485. Då murade man igen de romanska fönstren som satt uppe på koret och långhusets sydväggar och tog istället upp nya större fönster. Dessa har sedan flera gånger ytterligare förstorats. Korets norra fönstret är oförändrat från medeltiden, det södra är något vidgat. Murarna består mest av sandsten i de äldre delarna, i de senare är det mest kalksten. Det finns hörnkedjor av finhuggen sandsten, i övrigt så är kyrkan putsad och vitkalkad på utsidan. Absidens yttertak är spånklätt, i övrigt är det tegeltak.
Ända till omkring 1720 fanns korskranket och de medeltida altarna i långhuset kvar. Mariabilden flyttades då från det tidigare kvinnoaltaret till det norra kapellet som fick namnet Jungfru Marie kor. Det altaret togs i sin tur bort 1775 då kapellet gjordes om till vapenhus och fick en ytterport. Porten i den västra delen av långhuset ansågs nämligen dragig och murades igen. Den enda bevarade portalen finns numera i den norra muren. Det satt tidigare på motsvarande sida i sydmuren men den porten murades igen på 1800-talet. Ett vapenhus av trä vid den södra muren revs då, men i 75 år hade man portar och vapenhus på båda sidor av långhuset. På 1700-talet byggdes läktare på både nord- och sydväggarna samt en orgelläktare på västväggen. På samtliga läktarbröstningar fanns målningar av profeter och lärjungar, målade av Mattias Hesselberg. På orgelläktaren finns idag apostlarna, en del av de övriga målningarna är placerade i vapenhuset. Under 1800-talet togs läktaren på södra sidan av långhuset bort. 1913 blev kyrkan föremål för en omfattande restaurering. Hela det västra valvet revs och nybyggdes. Det gamla golven bröts upp, gravhällar avlägsnades och man lade ett nytt golv av kalksten. Under bänkarna är det cementerat och trägolv lagt ovanpå. Den norra läktaren revs och man tog bort den gamla slutna bänkinredningen. En del äldre inventarier såsom träskulpturer brändes. 1946 återställdes bänkinredningen och belysning samt eluppvärmning, istället för de tidigare kaminerna, installerades.

Koordinater: 58.173747, 13.407702

Klicka på bilden för att komma till bildgalleriet med flera bilder

88 Bilder