Gökhems kyrka är en
kyrkobyggnad som tillhör Floby församling (före 2006 Gökhems församling) i Skara
stift. Den ligger i en ålderdomlig kulturmiljö i Gökhem i västra delen av
Falköpings kommun.
Gökhems kyrka är dendrokronologiskt daterad till omkring 1130, vilket gör den
till en av de äldsta i landskapet. Dendrokronologiska dateringar av ekvirke från
koret visar att trävirket sannolikt fälldes år 1077/78. Virke från långhuset är
något senare daterat (träets yttersta årsring är från 1096, men då splintved
saknas bör trädet vara fällt omkring 1106 eller senare.), vilket kan betyda att
långhuset byggdes senare än koret. Den dendrokronologiska dateringen är dock
inte helt säker när det gäller att slå fast året för kyrkans uppförande då det
är tänkbart att man återanvänt äldre virke.
Under katolsk tid var Gökhems kyrka prebende till Skaras domkapitel. Det var
ursprungligen en romansk absidkyrka bestående av ett långhus med smalare och
lägre kor och halvcirkelformad absid. I början av 1300-talet höjde man korets
murar. Då kom även takstolarna till. Taket var öppet så att man kunde se
takstolarna som bildar kors och vilka är unika i sitt slag. I slutet av
1300-talet förlängdes kyrkan åt väster. Valvbågen i väster är rester av den
ursprungliga yttermuren i väst. Den nybyggda delen fick en port i norr.
Förmodligen har man då även byggt ett plant trätak. Senare under medeltiden
byggdes ett kapell och en sakristia vid korets norra sida. Korets sadeltak
fortsätter ner och täcker även sakristian. Sakristian är tunnvälvd och har en
källare där man förr förvarade nattvardsvin. De nuvarande valven är byggda kring
1485. Då murade man igen de romanska fönstren som satt uppe på koret och
långhusets sydväggar och tog istället upp nya större fönster. Dessa har sedan
flera gånger ytterligare förstorats. Korets norra fönstret är oförändrat från
medeltiden, det södra är något vidgat. Murarna består mest av sandsten i de
äldre delarna, i de senare är det mest kalksten. Det finns hörnkedjor av
finhuggen sandsten, i övrigt så är kyrkan putsad och vitkalkad på utsidan.
Absidens yttertak är spånklätt, i övrigt är det tegeltak.
Ända till omkring 1720 fanns korskranket och de medeltida altarna i långhuset
kvar. Mariabilden flyttades då från det tidigare kvinnoaltaret till det norra
kapellet som fick namnet Jungfru Marie kor. Det altaret togs i sin tur bort 1775
då kapellet gjordes om till vapenhus och fick en ytterport. Porten i den västra
delen av långhuset ansågs nämligen dragig och murades igen. Den enda bevarade
portalen finns numera i den norra muren. Det satt tidigare på motsvarande sida i
sydmuren men den porten murades igen på 1800-talet. Ett vapenhus av trä vid den
södra muren revs då, men i 75 år hade man portar och vapenhus på båda sidor av
långhuset. På 1700-talet byggdes läktare på både nord- och sydväggarna samt en
orgelläktare på västväggen. På samtliga läktarbröstningar fanns målningar av
profeter och lärjungar, målade av Mattias Hesselberg. På orgelläktaren finns
idag apostlarna, en del av de övriga målningarna är placerade i vapenhuset.
Under 1800-talet togs läktaren på södra sidan av långhuset bort. 1913 blev
kyrkan föremål för en omfattande restaurering. Hela det västra valvet revs och
nybyggdes. Det gamla golven bröts upp, gravhällar avlägsnades och man lade ett
nytt golv av kalksten. Under bänkarna är det cementerat och trägolv lagt ovanpå.
Den norra läktaren revs och man tog bort den gamla slutna bänkinredningen. En
del äldre inventarier såsom träskulpturer brändes. 1946 återställdes
bänkinredningen och belysning samt eluppvärmning, istället för de tidigare
kaminerna, installerades.
Koordinater: 58.173747, 13.407702
Klicka på
bilden för att komma till bildgalleriet med flera bilder
88 Bilder |