Habo
kyrka är en kyrkobyggnad som tillhör Habo församling i Skara stift. Den ligger 5
km sydväst om centralorten i Habo kommun. Kyrkan brukar kallas för "Träkatedralen
vid Vättern". "Habo gamla kyrka" är ett lokalt smeknamn, som inte används i
officiella sammanhang.
Kyrkan är byggd av slätbilat liggtimmer och fick sitt nuvarande utseende vid en
ombyggnad 1723. Till formen är den en basilika, med ett högt mittskepp och två
lägre sidoskepp, vilket får kyrkans arkitektur att påminna om en katedral.
Kyrkan består av ett långhus med torn i väster och ett kor i öster med samma
bredd som långhuset. Ett vidbyggt vapenhus finns väster om tornet. Ytterligare
ett vapenhus finns vid långhusets norra sida. I kyrkorummet är alla väggar
försedda med läktare. Från golv till tak finns målningar som huvudsakligen
illustrerar Luthers katekes' sammanfattning av den kristna läran.
Under senare delen av 1200-talet omnämns en kyrka i Habo. Äldsta delen av
nuvarande träkyrka är sakristian av sten som hörde till en tidigare
kyrkobyggnad. I början av 1600-talet uppfördes korsarmar åt norr och söder. 1680
breddades långhuset åt norr och söder så att korsarmarna omslöts. Långhuset
gjordes även något längre och fick en tresidig västgavel. 1723 gjordes en stor
ombyggnad under ledning av byggmästare Sven Nilsson Swan då kyrkan fick sitt
nuvarande utseende. Kyrktornet uppfördes och nuvarande tresidiga kor tillkom.
Ett vapenhus vid östra sidan uppfördes.
1741-1743 bemålades kyrkorummet. 1872 genomfördes ombyggnader då tak och väggar
belades med nya spån som tjärades och målades. I de nedre takfallen togs nya
fönster upp för att ge mer ljus åt sidoläktarna. Norra och södra vapenhusen revs
och deras ingångar sattes igen. Tornet försågs med ett extra vattentak för att
skydda orgeln från dropp. 1897 byttes takbeläggingen på långhus och kor ut från
spån till järnplåt. 1908 byggdes ett vapenhus vid norra ingången efter ritningar
av arkitekt Gustaf Lindgren. 1928 byggdes östra vapenhuset om till sakristia
efter ritningar av länsarkitekt Malte Erichs i Jönköping. 1945 stadgades
väggarna med järnvägsräls efter förslag av arkitekt Martin Westerberg. I en
klockstapel från 1760 hänger tre kyrkklockor. Elias Fries Thoresson i Jönköping
har gjutit storklockan 1756, mellanklockan 1757 och lillklockan 1760.
Mellanklockan göts om 1877. I kyrktornet finns inga klockor.
Väggar, läktarbröstning och tak är täckta av målningar utförda 1741-1743 av två
Jönköpingsmålare, Johan Kinnerus och Johan Christian Peterson. Målarna fick
tusen riksdaler i betalning för arbetet där det även ingick att de skulle
tillverka egna färger. På sidoväggarna är tio Guds bud illustrerade, i taket
under läktarna finns trosbekännelsen och på väggarna ovanför läktarna finns
Herrens bön. Högst upp på taket finns stora målningar som skildrar dopet,
skriftermål och avlösning, nattvarden och välsignelsen. På orgelläktaren finns
motiv med kvinnor som inte passar ihop med övriga målningars tema. Möjligen
föreställer de Ulrika Eleonora, som var Sveriges drottning åren 1719-1741,
tillsammans med några olika instrument.
Altaret av sandsten är från 1300-talet. Dopfunten av sandsten är från senare
delen av 1200-talet. 1948 togs den åter i bruk. Altaruppsatsen och predikstolen
är utförda 1723 av bildhuggaren Jonas Ullberg. Den ljudande orgelfasaden på
västra läktaren härstammar från den första orgeln med åtta stämmor, som var
byggd 1736 av Johan Niclas Cahman. Den är smyckad av bildhuggaren Magnus
Ullberg-Johansson från Habo. Verket byttes först ut 1920 och därefter 1962, båda
gångerna av Hammarbergs Orgelbyggeri AB. Orgeln har 16 stämmor fördelade på två
manualer och pedal. Sedan 1981 finns även kororgel, tillverkad av Willem de
Jongh, som har femstämmor.
Koordinater: 57.885384, 14.02103
Klicka på
bilden för att komma till bildgalleriet med flera bilder
75 Bilder |