Här
redovisas en tänkbar tidsföljd.
Till långhusets södra sida anslöts ett kapell i form av ett tvärskepp med
kryssvalv och en halvrund absid mot öster. I en nisch på kapellets södra sida
finns en piscina. Över denna har i relief avbildats en riddare, sittande elegant
klädd på en stol, med ett svärd mellan benen (kan vara en avbildning av Sverker
den äldre). Vid tvärskeppets västra mur finns en trappa som sannolikt gått upp
till en läktare. Utformningen antyder att kapellet tillkommit som ett privat
andaktsrum där konungen eller en storman, liksom i Vreta klosters kyrka kunde
följa gudstjänsten från läktaren. Det ursprungliga västtornet och det tillfogade
kapellet vittnar om att skickliga stenhuggarmästare anlitats.
Senare under 1100-talet revs norra långhusmuren och ett sidoskepp byggdes till
med en påkostad portal av cisterciensisk typ i väster. Det nyblivna mittskeppet,
som tidigare troligen haft öppna takstolar, tunnvälvdes och sidoskeppet fick tre
tvärställda tunnvalv. Troligen kom borttagandet av långhusmuren att skada
murarnas stabilitet och innebära sättningar i tornet, som därför måste byggas
om. Det nya tornet blev högt och smäckert med skråindragna våningar med
lisenindelning och fris. Över tornkammaren sattes en huv av kalkstensskivor och
där ovanpå restes fyra hörnspiror, två kvadratiska och två runda och i toppen en
fyrsidig. Detta var en i Sverige unik annars ej förekommande murad stenspira på
toppen av ett torn, men detta torntak revs på 1800-talet (se nedan).
Klockvåningens ljudgluggar fick rundbågsfriser och, liksom i det äldsta tornet,
kolonnetter.
I dessa arbeten spårar man den byggnadsteknik som cisterciensermunkarna
tillämpade i Alvastra kloster. Det är mycket sannolikt, att det är dessa som
står bakom utvidgningen av Heda kyrka. Det finns också influenser från andra
håll. Det södra kapellet i Heda påminner om tvärskeppen i Linköpings domkyrka
och Vreta klosters kyrka. Det tillkom omkring år 1120. Att det under den äldsta
tiden gjordes så många ombyggnader kan antas vara föranlett av att den mäktiga
Sverkerska ätten, som då huserade här i trakten, gärna ville manifestera den
kristna läran. Kyrkan ligger bara en halvmil från Alvastra kloster. Något senare
rivs högkoret och ett nytt rakslutet byggs. Det erhåller samma bredd som
ursprungliga långhuset och som ingång får det en svagt gotisk portal. Denna har
synbarligen inte kommit till förrän en bit in på 1200-talet. Under medeltiden
byggdes också en sakristia norr om högkoret samt ett vapenhus på södra sidan av
kapellet. Över korskvadraten restes vid okänd tidpunkt en takryttare.
Ombyggnaderna fortsatte efter reformationen. Glas sattes in i fönstren 1605,
trenne nya fönster togs upp 1734, takryttaren togs bort 1736 och en ny läktare
byggdes 1738. Carl Fredric Broocman berättar att Heda kyrka i mitten av
1700-talet "är upmurad både af Gråsten och huggen Kalksten til 31 och en half
alns längd med Choret neder til Tornmuren, och 10 och en half alns bredd: och är
Norra så wäl som Södra sidomuren genombruten, och Kyrkan uti urminnes tid
tilbyggd. Thes Altartafla är ifrån Påwetiden med Frälsarens bild på korßet, och
therjemte Apostlarnas bilder; men Prädikstolen är upsatt år 1660, som uti
Bildthuggeri är beprydd med Christi och Evangelisternas bilder. Orgelverket
består af 6 stämmor. Klockorna hänga uti Kyrkons Sten-Torn, och är then
mindre Klockan guten år 1679, men then större långt förr; dock wet man ej när
thet skedt.” Broocman nämner också: ”På Tornet är ingen hög spets, utan ett
besynnerligit tak af släta huggna Kalkstenar, med starkt Kalkbruk
sammanhäftade”.
Under 1749 utfördes smärre reparationer av byggmästare Sörling i Mjölby samt
1752–1753 och 1771 då fönstren höggs upp. År 1776 sattes nya kyrkbänkar in. Nu
började tornet uppvisa bristfälligheter och sakkunskapen rekommenderade att man
skulle ta bort huven. Mot detta protesterade dock både komminister och
församling och ville att stentaket skulle behållas till antiqvitetens
bibehållande. Under 1700- och 1800-talet var det många gånger aktuellt att låta
riva kyrkan för att bygga en ny, rymligare. År 1838 kom ett erbjudande från Röks
församling att slå sig ihop om ett gemensamt kyrkbygge. I Rök föreslogs att den
nya kyrkan skulle uppföras vid Hillingstad. I Heda ville man förlägga den till
Kolstad eller helst till Heda kyrkbacke. Man kunde inte enas och följden blev
att Röks församling byggde en egen kyrka. Heda kyrka blev dock alltmer förfallen
och år 1846 beslutades om rivning. Emellertid besöktes socknen av Nils Månsson
Mandelgren, som lovordade kyrkans märkvärdigheter och menade att den
överträffade såväl Lunds domkyrka och Varnhems klosterkyrka som Vreta klosters
kyrka och föreslog församlingen att i stället restaurera den gamla helgedomen. I
Heda beslöt man rådfråga byggmästaren Abraham Bengtsson Nyström, som nyss byggt
Röks kyrka. Denne besiktigade kyrkan, avstyrkte bestämt reparation och erbjöd
sig uppföra en ny. Sockenstämman beslöt för andra gången om nybyggnad. Men åter
fick man besök av en kunnig person, professor Carl Georg Brunius. Han var en
hängiven älskare av medeltida byggnadskonst och åtog sig att utarbeta ett
fullständigt ombyggnadsförslag. Brunius förslag godkändes 1852 och 1857
igångsattes ett omfattande iståndsättande av den skicklige murmästaren C F
Ljungberg från Lund. För att skapa ökat utrymme byggdes ett tvärskepp i norr och
söder med kor i mitten och en grund östlig absid. 1200-talets gotiska
portalomfattning murades in i absiden. Kyrkan försågs slutligen med medeltida
trappstegsgavlar och tornet fick en ny huv. Ombyggnaden blev klar år 1858.
Därmed räddades största delen av den medeltida kyrkan åt eftervärlden.
Professor Erik Lundberg och landsantikvarien fil. dr. Bengt Cnattingius skriver
att Heda kyrka är en av de mest intressanta kyrkorna i Östergötland, men, att
den sist företagna till- och ombyggnaden under 1800-talets senare hälft berövat
mycket av dess genuinitet. Till exempel försvann i samband med ombyggnaden den
ordinära, i kalksten uthuggna, huven på kyrkans torn. En restaurering 1950 hade
som mål att återställa kyrkan i så ursprungligt skick som möjligt. I norra
tvärskeppet inrättades en sakristia och i det södra, som utgjort vapenhus,
skapades ett dopkapell. I södra tvärskeppet byggdes också en orgelläktare.
Kyrkan har värdefulla inventarier från medeltiden. Mest berömd är en träskulptur
från 1100-talets mitt som inspirerade Verner von Heidenstam till dikten
Himladrottningens bild i Heda.
Tillbaka till Heda kyrka |