Hova är en gammal vägknut och gästgivarby. Förbindelsen väster om Vättern mellan Götaland och Svealand gick via Hova och Tiveden. I Hova samlades resesällskapen. De fick nattvarden i kyrkan och överlämnade sig i Guds händer inför den farliga resan genom Tivedsskogarna.
Man vet inte när den första kyrkan byggdes i Hova, men den förste prästen som omnämns är Gunno, curatus, dvs själsörjare i Hova 1308. Det är därför troligt att det fanns en kyrka i den gamla vägknuten. Den tidigaste beskrivningen av en kyrka i samhället är från 1700-talet. Sin nuvarande utformning fick kyrkan när byggnaden förlängdes öster ut och fick en empirisk stil (Karl-Johan-stilen).
Den 23 juni 1723 inträffade en förskräcklig händelse, mitt under gudstjänsten. Ett häftigt åskväder utbröt och blixten slog ned i kyrkan. Alla fönster gick sönder, stora stenar flög ur den dåvarande muren och övre delen av västra gavlen föll ned. 15 personer dog omedelbart och många skadades. Offerkistan, den järnbeslagna dörren till sakristian, dopfunten och en av ljuskronorna är allt som är kvar sedan katastrofen.
Efter blixnedslaget började ombyggnaden, men inte förrän 1734 stod kyrkan färdig för gudstjänst igen. Under slutet av 1700-talet drog en väckelse genom bygden och kyrkan blev för liten. 1810 började man utvidga och kyrkan stod färdig, förlängd med det nuvarande koret två år senare.
Dopfunten som räddades till eftervärlden ur ruinerna efter katstrofen 1723 är från 1700-talets början. Den är skuren i trä, med tre små knubbiga änglafigurer, sk putti , som bär upp cuppan. Till dopfunten finns en dopskål av mässing från 1600-talet.
Altaret är centralpunkten i kyrkan, det invigdes 1977 och är ritat av Jerk Alton och altarringen är öppen därför att alla ska känna närhet och gemenskap i nattvarden.
Predikstolen är från mitten av 1700-talet och taket till predikstolen är utfört av bildhuggare Å. Lindgren, efter ritning av arkitekt A. Niklasson 1947.
Utmed långväggarna sitter ett antal vapensköldar, bl a en sköld tillhörig ryttmästaren Johan Hård av Segerstad, herre vid Wallaholm 1685.
Storklockan är gjuten i Skövde 1738. Mellanklockan är omgjuten i Skara 1749 och Lillklockan blev år 1781 också omgjuten i Skara. Inskriptionen på en av klockorna i Hova är följande:
I tornet klockor ringer, de ropar, ja de sjunger. Uppstånden Jesus är. Han lever, han är här! Så sjung till Herrens ära och lyss till klockans klang.

Källa: Svenska Kyrkan

Tillbaka till kyrkan