Kyrklyckan

Herrljunga Kommun

Tillhör Fastighet:

Tormenstorp, nuvarande ägare Sture Gustavsson.

Första kända boende:

Jakob Andersson född 11/8 1808 och hustru Maria Pettersdotter född 1808, död 1857. Dotter Sara Greta född i Hov den 4/8 1842. Dotter Klara född 1844 sam sonen August född 1850.

Torpet upphörde:

I slutet av 1800-talet.

Allmän beskrivning om Torpet:

Torpet var neläget söder om vägen Örekulla Tormentorp, emellan Fröbergs och Ringatorpet. Inte så mycket synes av boplatsen, skogen har återtagit de små åkertegarna.

I ett tingsprotokoll finner vi ovan nämnde Jakob Andersson där han den 24/2 1858 står tilltalad för fylleri inför rätten. Han dömdes den 27/4 till att böta 1o riksdaler Rmt. varav 2/3 tillfaller åklagaren och 1/3 till socknens fattiga. Denne Jakob var tydligen en man med egen vilja, ty samma dag den 27/4 hade han instämt sin granne Gustav Johansson Örekulla och dennes hustru angående beskyllning för stöld. Gustav Johansson hade i sin tur instämt Jakob till ansvar för oansvarligt uppförande. Domslutet vet vi inte då den meddelas senare.

Enligt uppgift från vår sagesman skall socknens första läsepiga varit bosatt på Kyrklyckan. Att så var fallet synes bekräftat i kommunprotokoll av den 16/10 1875. Där säker kommunalnämnden Kungl. Patriotiska sällskapets utmärkelse till Pigan Ingrid Larsson får mångårig verksamhet som barnlärarinna. Kommunalnämnden framhåller särskilt att ett belopp i penningar vore mest välkommet då den åldriga Ingrid befinner sig i små ekonomiska omständigheter. Hur det blev med det vet vi inget om. Ingrid var troligen den sista som bodde på Kyrklyckan. Ur tidningen Västgöta jul har vi funnit följande berättelse troligen hänt på Kyrklyckan.

Nödårsminne från Gäsene

1826 var ett svårt år, som speciellt gick illa åt den fattiga befolkningen. Omkring sekelskiftet berättade en gammal korpral vid namn Blank följande om hur han och hans mor nämnda år, tack vare ett myntfynd, slapp att äta halmbröd. Det var år 1826. Inom Gäsene härad liksom i riket övrigt, hade till följd av torkad blivit obetydligt med säd och denna var oerhört dyr. Den fattigaste befolkningen, som även saknade arbetsförtjänster såg sig icke någon möjlighet att få köpa vad som felades i brödfödan, och måste för den skulle från tidigt på hösten uppblanda sitt havremjöl med "mjöl" av halm. Detta sistnämnda mjöl bereddes på så sätt, att halmen sönderskars till hackelse och därefter lämnades till förmalning till någon vattenkvarn.

Mor Ingegärd, så hette Blanks mor hade ett torp under komministerbostället i Tormentorp. Vid hästarbete åt sin husbonde, komminister Svensson, hittade Ingegärd ett mynt i boställets åker. Ärlig som alltid erbjöd hon detta åt husbonden, som emellertid avfärdade henne med: "Behåll du penningen, min kära Ingegärd. Jag har icke tappat den, och då jag icke heller vet någon annan som den tillhör, måtte den väl vara din".

Icke inseende myntets värde lämnade Ingegärd pengen som bokmärke åt sin son Johannes, men mor Ingegärd fick snart besök av den närboende länsman Medin, som hört fyndet omtalas. Penningen var en dukat, sade han, och i Göteborg fick Ingegärd på länsmannen föranstaltade myntet utbytt mo en skäppa råg. Mjölet av denna blandades med havremjöl och Ingegärd och hennes Johannes behövde inte att ät halmbröd, utan kunde t.o.m. dela med sig någon kaka åt någon granne.

 

Koordinater:

Klicka på bilden för att komma till bildgalleriet med flera bilder

Bilder kommer...