På toppen av röset står Jaktstenen med runskriften ”Åt minnet av Kung Karl XV restes stenen av dess jaktklubb och Ölands befolkning.” Inne i röset ligger en cylinder av koppar. Den innehåller en skrift på pergament och tre mynt, präglade under Karl XV:s regering. Monumentet byggdes och invigdes 1873. Karl XV (1826–1872) anordnade tre jakter på Öland. När kungen avlidit byggde hans jaktkamrater monumentet för att hedra honom. Monumentet var en skapelse av sin tid, den nationalromantiska, då man hyllade den glansfulla forntiden.
Karl XV var inte den förste kungen att jaga på Öland. Det började med Johan III (1537–1592) som gjorde hela Öland till en kunglig jaktpark, en djurgård. Det passade renässanskungen Johan III som samtidigt skapade ett praktfullt residens vid slottet. Jaktparker var högsta mode i Europa och att avgränsa den till en ö var idealiskt. Med jaktparken skapades den så kallade Djurgårdsinrättningen. Den 7 april 1569 utfärdade Johan III förbud mot all jakt på högvilt: kron- och dovhjort, älg och rådjur. Samtidigt införde han avverkning av träd. År 1572 förbjöds all övrig jakt, dessutom beslutades att hus utan tillstånd skulle avlägsnas från parken. De ölänningar som inte fogade sig i reglerna fick hårda straff. Djurgårdsinrättningen drabbade bönderna hårt. Den timmer de behövde fick de köpa från fastlandet. För att skydda sina egendomar gick de samman om ”gärdesvakter”. Med eldar, bloss och höga rop försökte de skrämma bort viltet. De fick inte använda gevär. Djurgårdsinrättningen avskaffades den 12 maj 1801. Jaktstenen är en del av vårt lagskyddade kulturarv.