Här på Wij säteris ägor anlades 1797 upphovet till Wij stångjärnssmedja och valsverk. Den ursprungliga tysk- och stångjärnssmedjan kom under åren att byggas om och till flera gånger. När järnvägen i slutet av1889 nådde fram till Wij Bruk hade de gamla planerna äntligen förverkligats. Nu hade man en rationell transportlänk mellan bolagets olika järnindustrier Wintjerns gruva - Jädraås - Brattfors - Wij Bruk. 1890 uppfördes ett lokstall med plats för två lok samt ett vattentorn. Först 1895 stod stationshuset färdigt.
Delar av bangården försågs redan från början med en tredje skena, så att normalspåriga vagnar kunde lastas direkt vid bruket. Dessa vagnar kunde sedan utan omlastning nå det normalspåriga järnvägsnätet via treskensspåret till Ockelbo 1932 nedlades verksamheten vid bruket. Därefter blev Wij Bruk mest en rangerstation för vagnar till och från Höstfäbodbanan och bispåret till Fornwij. Under andra världskriget drev bolaget en anläggning för tillverkning av gengasved. 1946, byggde bolaget en såg för björktimmer. Sågen anslöts samma år till det treskeniga spårsystemet. 1950 revs lokstallet och därmed upphörde även växellokets fasta placering i Wij Bruk. På lokstallets plats uppfördes en omlastningskran, varvid omlastning av timmer från lastbil till järnvägsvagn kom att ske i Wij Bruk.
Vid infartsväxlarna uppsattes skivsignaler, varav den västra 1914 försågs med en försignal och 1920 fick signalerna elektrisk belysning. 1932 gjordes hela säkerhetsanläggningen om i samband med att Ockelbo stationsområde utsträcktes till att omfatta även Wij Bruks stationsområde. Skivsignalen vid Wij Bruks västra infart byttes mot en från Ockelbo styrd dagljussignal. Skivsignalen vid Wij Bruks östra infart togs bort.
1969 blev Wij Bruk åter "egen" station då den ånyo skiljdes från Ockelbo station. Två dagljussignaler, riktade åt var sitt håll, monterades framför stationshuset i Wij Bruk. Detta varade inte länge. Den 2 oktober 1970 rullade det sista ordinarie tåget genom Wij Bruk.

Forn-wij ligger nere vid Bysjön och har ursprungligen fått sitt namn genom fynd av fornlämningar. Sedan gammalt hade det här funnits en kolningsplats. För att lättare kunna transportera träkolet till bolagets olika bruk anlades år 1899 ett 1467 meter långt bispår mellan Fornwij och Wij Bruk. Några år senare, 1902, byggdes ett uppfordringsverk i Fornwij och samtidigt försågs bispåret med en tredje skena. Därmed kunde man lasta timret och i viss mån även träkolet direkt på normalspåriga vagnar för vidare transport ut på det normalspåriga järnvägsnätet. Kolningsverksamheten upphörde i slutet av 1940-talet och i början av1960-talet upphörde flottningen varefter spåret revs upp.