Gården Kullängen nämns första gången 1685. Den var då ett torp under gården Sigredatorp som numera heter Dohnafors. Torpet brukades av bonden Niels sågare. 1698 hade han fyra hus på gården. 1730 fanns betydligt fler hus på gården. Till gården hörde åkrar, ängar, skog och en mosse. Förstukvisten bildas av utskjutande stockar som är en fortsättning av husets innerväggar. Kullängsstugan var bebodd ända fram till 1936. Året därpå skänktes den till Örebro läns museum.

En parstuga

Stugan har två stora rum. Det ena kallades dagligstuga. I det rummet vistades man den mesta tiden. Där lagade man mat, sov och arbetade. Det andra rummet kallades anderstuga. I anderstugan kunde man ha gäster eller duka till fest. Men för det mesta användes den som förråd. Mellan de två stora rummen låg en farstu och en kammare. Parstugan var den vanligaste typen av boningshus på lite större gårdar från 1600–talet till 1850-talet.

På Kullagubbens tid

Det är bara Kullängsstugan som ligger på samma plats idag. Kring stugan finns många olika sorters djur och växter som visar att marken har brukats under lång tid.

Gärde: Åkermarken var uppdelad på flera gärden. Dessa inhägnades med staket (gärdesgårdar) för att djuren inte skulle beta där. Åkergärdena låg på den bästa jorden.

Ena års utsäde - andra års utsäde: Ena året sådde man på några av åkrarna. Andra året sådde man på övriga åkrar. På så sätt fick åkrarna vila vartannat år. Detta odlingssätt kallas tvåsäde.

Äng: Utanför åkrarna låg ängarna. Där fanns växter som skördades varje år för att användas som foder (hö) till djuren på vintern.

Hårdvallsäng: Äng på torr mark kallades hårdvallsäng.

Linda: Ibland kunde man plöja upp en äng och använda den som åker bara för ett år. Sådan mark kallades för linda.

Utmark: Bortom åkrar och ängar låg utmarken. Där gick djuren på bete.

Källa: Länsstyrelsen

Klicka på bilden för att komma till bildgalleriet med flera bilder

41 Bilder