Brämhults Kyrka
Borås Kommun
|
Brämhults kyrka är en senmedeltida träkyrka i Brämhult strax öster om Borås. Den tillhör Borås församling i Skara stift.
Bakgrund
Kyrkobyggnaden
Klockor och klockstapel Inventarier
Orgel Kyrkan var ej öppen vid besöket
Källa: Wikipedia – Brämhults kyrka Fotodatum: 2026-07-13 Koordinater: 57.735782, 13.027542 Klicka på bilden för att komma till bildgalleriet med flera bilder 75 Bilder |
Brämhults kyrka ligger i Brämhults socken i Borås kommun, Västra Götalands län. Kyrkan är en av de intressanta medeltida träkyrkorna i Västergötland och har en lång och ovanligt innehållsrik historia. Den nuvarande kyrkobyggnaden uppfördes under senare delen av 1400-talet, men kyrkplatsen är betydligt äldre.
Arkeologiska iakttagelser under kyrkans golv visar att det funnits en äldre kyrkobyggnad på platsen. I kulturhistoriska beskrivningar nämns även möjligheten att denna föregicks av en ännu äldre stavkyrka. Brämhults kyrka har dessutom varit känd som offerkyrka, dit människor från andra socknar sökte sig för att be om hjälp vid sjukdom och andra svårigheter.
Under medeltiden kallades kyrkan S:ta Maria Magdalena kapell i Bremholt. Namnet förekommer i ett pergamentbrev från 1458, utfärdat av ärkebiskop Jöns Bengtsson Oxenstierna. Brevet omtalar att kyrkan var helgad åt Maria Magdalena.
Ett annat viktigt dokument är ett brev från 1479, undertecknat av biskop Brynolf i Skara. Detta brev förknippas med invigningen av den nuvarande kyrkan och är ett viktigt belägg för dess historia under 1400-talets senare del.
De båda årtalen har olika betydelse. År 1458 visar att kyrkan redan då var känd som ett kapell helgat åt Maria Magdalena, medan 1479 brukar förknippas med invigningen av den nuvarande kyrkobyggnaden. Originalhandlingarna behöver granskas närmare för att helt reda ut dokumentens exakta innebörd.
Den nuvarande kyrkan uppfördes under senare delen av 1400-talet och ersatte en äldre träkyrka. Riksantikvarieämbetets byggnadshistorik anger att denna äldre kyrka troligen var från 1200-talet.
Det finns också uppgifter om att den äldre träkyrkan kan ha haft en ännu äldre föregångare i form av en stavkyrka. I Borås Släktblad från maj 2002 beskrivs den äldre kyrkan som en stavkyrka av ungefär samma typ som Hedareds stavkyrka. Den ska enligt artikeln ha rivits under 1400-talet för att ge plats åt en ny träkyrka.
Borås Stads kulturmiljöbeskrivning nämner också en äldre stavkyrka från tidig medeltid. Riksantikvarieämbetet är mer försiktigt och anger att en stavkyrka kan ha varit föregångare till den äldre träkyrkan.
Det är därför möjligt att det funnits tre kyrkobyggnader på platsen: först en stavkyrka, därefter en äldre träkyrka från omkring 1200-talet och slutligen den nuvarande timmerkyrkan från 1400-talets slut. Stavkyrkan är dock inte arkeologiskt säkerställd, medan den äldre kyrkans grundlämningar ger starkare stöd för att en tidigare byggnad funnits.
En intressant uppgift i Riksantikvarieämbetets historik är att människor från Brämhult enligt äldre uppgifter ska ha sökt sig till Kattunga kyrka innan de fick en egen kyrka.
Kattunga kyrka i Marks härad hade en särskild ställning som en äldre häradskyrka. Människor från ett stort område kom dit för gudstjänster. I äldre traditioner berättas om personer från avlägsna platser som hade stolrum i kyrkan och regelbundet besökte den.
Kattunga har även en lokal tradition om en kyrka som ska ha byggts under 1000-talet av en man som återvänt från kejsarens hov i Konstantinopel. Berättelsen är en äldre tradition och inte ett säkert dokumenterat historiskt händelseförlopp.
Det är möjligt att Brämhultsbygden hade en tidig kyrklig anknytning till Kattunga innan en egen kyrka byggdes. Någon medeltida urkund som exakt anger när Brämhult fick en egen kyrka eller när anknytningen till Kattunga upphörde har dock inte påträffats.
Den ursprungliga kyrkan från 1400-talets slut var betydligt mindre än dagens byggnad. Den var uppförd av ekstockar och långhuset var ungefär sju meter långt och sex meter brett. Höjden var knappt tre meter och kyrkorummet var öppet upp till nocken.
Koret låg i öster och var smalt och förhållandevis trångt, med snedställda väggar och en rak avslutning. Kyrkan hade ett litet vapenhus i nordväst och en sakristia på södra sidan.
Fönstren var små och ungefär en meter höga. Väggarna och yttertaket var spånklädda och byggnaden hade en rödtjärad utsida. Kyrkan var utformad för att efterlikna en sengotisk stenkyrka, trots att den var byggd av trä.
Dendrokronologiska undersökningar, där träets årsringar används för att bestämma åldern, har daterat den bevarade västra delen av långhuset till 1400-talets slut.
Brämhults kyrka har under lång tid haft ett särskilt anseende som offerkyrka. Enligt den historiska beskrivningen var föreställningen om offer så starkt rotad i bygden att den levde vidare efter kristendomens införande, men nu knöts till kyrkan.
Människor skänkte pengar till kyrkan för att få hjälp med sjukdomar och andra svårigheter. Det var inte bara socknens egna invånare som kom. Även människor från andra socknar skickade penninggåvor och bad om förböner för sjuka anhöriga.
Enligt äldre uppgifter vallfärdade människor till Brämhult för att få bot ända långt in på 1800-talet. Bönerna från Brämhult ansågs av vissa ha särskild kraft och kyrkan hade därmed ett religiöst anseende som sträckte sig långt utanför den egna församlingen.
I närheten av kyrkan finns en källa som kallas Gullkällan eller Mariakällan. Den har i kulturhistoriska beskrivningar betecknats som en offerkälla.
Att källan har ett namn med Mariaanknytning är intressant eftersom kyrkan under medeltiden var helgad åt Maria Magdalena. Det är möjligt att äldre föreställningar kring källan levde vidare efter kristendomens införande och att traditionerna senare knöts till kyrkan.
Det är däremot inte bevisat att källan användes för förkristna offer. Den dokumenterade uppgiften är att den i den lokala kulturhistoriska beskrivningen betecknas som en offerkälla och att den ingår i resonemanget om kyrkplatsens äldre religiösa historia.
På kyrkogården finns en stor stenhäll som kallas Brudstenen. Den är ungefär 18 centimeter tjock och har flera skålgropar, det vill säga små urgröpningar i stenen av den typ som förekommer på förhistoriska hällristningslokaler.
Enligt en äldre berättelse, återgiven av C. J. Ljungström, var det förr sed att bruden efter vigseln skulle stiga upp på stenen när hon kom ut ur kyrkan. Där stod hon medan hästarna gjordes i ordning inför hemresan.
Traditionen har även kopplats till uttrycket stå på heta hällen. Det har föreslagits att berättelsen kan vara en förklaring till uttryckets uppkomst, men detta är inte säkert fastställt.
Fördjupningarna i stenen har också lett till spekulationer om att den kan ha använts vid äldre ceremonier eller offer. Om den verkligen haft en sådan funktion är inte bevisat.
Brämhults kyrkogård är församlingens äldsta begravningsplats. Enligt Svenska kyrkans uppgifter har gravsättningar skett här sedan tidig medeltid.
Den äldsta bevarade gravvården är en kalkstenshäll från 1814. Den gamla kyrkogården ligger runt kyrkan och en senare del har anlagts med en mer naturliknande karaktär.
Väster om kyrkan ligger Kyrkberget, där minneslunden har anlagts. Den ursprungliga naturmarken har sparats för att skapa en öppen glänta i skogsmiljön.
År 2024 togs det muslimska gravkvarteret Linden i bruk. Under våren 2025 tillkom även askgravlunden Viloskogen.
Brämhult var tidigare annexförsamling under Rångedala. År 1650 förändrades förhållandena och Brämhult lades till Borås pastorat.
När Caroli kyrka byggdes i Borås erbjöds Brämhultsborna bänkrum där. Det fanns även planer på att de skulle överge sin gamla kyrka och lämna över kyrkklockan och inventarierna.
Brämhultsborna ville emellertid inte överge sin kyrka. De protesterade och valde i stället att reparera den. En viktig person i detta arbete var rådmannen Anders Larsson, som bidrog ekonomiskt till renoveringen 1670.
Hans namn finns enligt kyrkans historik inristat över dörren i sakristian. I äldre texter förekommer även namnformen Andreas Larsson.
År 1670 genomfördes en större renovering av kyrkan. En stor del av kostnaden betalades av rådmannen Anders Larsson i Borås och Göteborg.
År 1695 anskaffades en mindre kyrkklocka. Omkring 1703 byggdes nya bänkar och innertaken välvdes. Altardisken kläddes också in. År 1731 försågs fönstren med utvändiga luckor.
I kyrkogårdens nordöstra hörn finns en mindre timrad byggnad som kallas kyrkohärbärget. Den omnämns redan 1716 i kyrkans räkenskaper i samband med byggnadsarbeten.
Efter hungeråret 1831 beslutade sockenborna att bidra med spannmål till ett gemensamt reservlager. Tanken var att spannmålen skulle kunna användas vid framtida kriser.
År 1834 byggdes kyrkohärbärget om till sockenmagasin och försågs med stenfot. Försöket fungerade dock bara under en kort tid eftersom sockenborna inte var särskilt positiva till gemensamma anläggningar av detta slag.
Byggnaden användes senare som likbod och förråd. Kyrkohärbärget är en viktig del av den äldre kyrkomiljön och visar att anläggningen hade fler funktioner än enbart gudstjänster och begravningar.
Foto: Brämhults kyrka av Riksantikvarieämbetet, licensierad under CC BY (Erkännande).
År 1736 utfördes målningsarbeten i kyrkan av konstnären Detleff Ross. Han var verksam i flera kyrkor i Boråstrakten och målade bland annat taket, bänkarna och läktarbröstningen.
I samband med arbetena fick kyrkan även en ny altartavla. Målningarna kom senare att förändras och delvis döljas, men vid restaureringen 1951–1954 togs äldre målningar fram igen och konserverades.
År 1745 uppfördes den fristående klockstapeln. Brämhults kyrka har inget kyrktorn utan kyrkklockorna hänger i stället i stapeln utanför kyrkobyggnaden.
År 1761 lades tegelpannor på kyrktaket, men efter några år återgick man till spån. Klockstapeln är en viktig del av kyrkomiljön och visar hur anläggningen vuxit fram under århundradena.
Mot slutet av 1700-talet genomgick kyrkan en omfattande ombyggnad. Arbetet genomfördes 1796–1798. Myndigheterna godkände ombyggnaden som en provisorisk lösning i väntan på att en ny stenkyrka skulle byggas.
Det blev dock ingen ny stenkyrka. I stället byggdes den gamla timmerkyrkan om så mycket att den fick ungefär den form som den har i dag.
Kyrkan höjdes och långhuset förlängdes österut. Ett tresidigt kor byggdes, ett nytt vapenhus uppfördes i väster och en ny sakristia byggdes i sydöst. Fasaden försågs med panel och bänkarna byggdes om.
Man hade egentligen velat bygga ett torn vid västra gaveln, men gaveln ansågs för svag för att bära ett sådant. Kyrkan fick därför behålla sin fristående klockstapel.
År 1816 målades delar av Detleff Ross målningar över med smaragdgrön färg. Dekorativa draperier målades kring fönstren och en tandlist utfördes under taket. Inskriptionstavlor målades också ovanför kordörrarna.
År 1879 genomfördes ytterligare en större renovering. Koret förändrades och det gamla mittfönstret sattes igen. I stället togs två nya fönster upp på sidorna.
En stor altaruppsats i klassicerande stil installerades efter ritningar av Axel Th. Lignell. Även predikstolens ljudtak ritades om. Takspånen ersattes med svartmålad plåt.
År 1917 fick kyrkan en ny altartavla, målad av konstnären Olle Hjortzberg. Kyrkans interiör hade vid denna tid beskrivits som öde, tom, grå och fattig. Den nya altartavlan blev en del av förnyelsen av kyrkorummet.
Under 1920-talet utförde John Hedaeus dekorationsmålningar i kyrkans tak. Han arbetade i Detleff Ross äldre stil och tog även fram äldre målningar på läktarbröstningen.
Kyrkans interiör målades om och predikstolen och nummertavlan fick ny färgsättning. Arbetena innebar att kyrkorummet fick ett rikare och mer sammanhållet dekorativt uttryck.
Åren 1951–1954 genomfördes en omfattande restaurering. Kyrkan hade problem med rötskador i golv och syllar eftersom grunden var låg och fukt hade angripit träkonstruktionen.
År 1951 lyftes kyrkan för att man skulle kunna gjuta ett betonggolv under trägolvet. I samband med arbetet undersöktes byggnadslämningar, lösa fynd och gravar.
Man upptäckte bland annat grundstenarna till den äldre kyrkans kor. Detta är ett viktigt arkeologiskt belägg för att den tidigare kyrkan hade en annan planlösning än den nuvarande.
Ett stort antal gravar under kyrkans golv undersöktes. Man fann även mynt från den danske kungen Erik Menveds regeringstid, 1286–1319.
Mynten är särskilt intressanta eftersom de visar att det förekommit aktivitet på kyrkplatsen under slutet av 1200-talet och början av 1300-talet. De bevisar dock inte ensamma att den äldre kyrkan byggdes just under denna period.
Under restaureringen togs äldre målningar på bänkar och väggar fram och konserverades. En del äldre inventarier fick åter sina platser i kyrkan.
Träkorset från 1799 återfördes till altaret. Den äldre altaruppsättningen förändrades och en trärelief med motivet Jerusalem och en gyllene sol tillkom.
Kyrkan återinvigdes den 23 maj 1954.
År 1983 fick kyrkan en ny orgel från Grönlunds orgelbyggeri. Tidigare hade det funnits en äldre orgel från 1700-talet som köpts från Nöttja och renoverats. Den hade ersatt en kammarorgel från 1884.
Den äldre orgeln bedömdes först ha begränsat kulturhistoriskt värde, men senare ändrades bedömningen. År 1989 återfördes den till Nöttja, där dess ursprungliga fasad fanns kvar.
Den nya orgeln placerades längs kyrkans södra vägg för att inte skymma de äldre målningarna på västväggen.
Brämhult hade tidigare ambulerande skola innan en fast skollokal ordnades. År 1872 uppläts en byggnad nära kyrkan till skola. Den innehöll både skolsal och lärarbostad.
Från 1880 bedrevs även slöjdundervisning. År 1883 uppfördes Godtemplarhuset, där småskolan senare kom att inrymmas.
Den gamla folkskolan blev så småningom för liten och 1905 fattades beslut om att bygga en ny skola. Folkskolan från 1905 var en av de första i landet med så kallad vardagsläsning, vilket innebar att barnen gick i skolan varje dag i stället för varannan dag.
Skolan användes fram till 1947, då en ny skola byggdes i Myrås.
Brämhult ligger i ett kuperat landskap på det sydsvenska höglandet. Bebyggelsen har historiskt legat längs två åsar.
Runt kyrkan har flera platser för järnframställning identifierats. I området har man även hittat stenyxor och flintskäror.
Flera kilometer nordost om kyrkan, vid Svinåsa och i närheten av Rossered och Kittlamossen, finns odlingsrösen och så kallade hackerör. Dessa lämningar visar enligt kulturmiljöbeskrivningen att det funnits bebyggelse i området från omkring 800 före Kristus till 300 efter Kristus.
Vid Råssereds- och Hjortseredsmossarna finns ytterligare fornlämningar, bland annat gravfält, bronsåldersrösen och en mindre hällkista. Det visar att människor har bott och verkat i Brämhultsbygden långt före den kristna kyrkans tillkomst.
Kyrkomiljön omfattade tidigare flera byggnader som hade betydelse för socknens gemensamma liv. Förutom kyrkan och klockstapeln fanns bland annat kyrkohärbärget, skolbyggnader, Godtemplarhuset samt vagnbod och stall.
Kyrkohärbärget i kyrkogårdens nordöstra hörn är en särskilt intressant byggnad. Den omnämns redan 1716 och byggdes 1834 om till sockenmagasin. Senare användes den som likbod och förråd.
Tillsammans visar byggnaderna hur kyrkplatsen fungerade som ett centrum för religiösa, sociala och praktiska delar av socknens liv.
Det finns starka belägg för att Brämhults nuvarande kyrka ersatte en äldre träkyrka. Grundstenarna till den äldre kyrkans kor upptäcktes vid restaureringen 1951. Den äldre byggnaden dateras i kulturhistoriska beskrivningar troligen till 1200-talet.
Det finns även uppgifter om att denna träkyrka kan ha haft en stavkyrka som föregångare. En sådan byggnad skulle kunna ha uppförts redan under tidig medeltid. Det är dock inte bevisat genom någon publicerad arkeologisk undersökning som säkert identifierat en stavkyrka.
Det är därför rimligt att tala om en möjlig stavkyrka, en äldre träkyrka från omkring 1200-talet och den nuvarande timmerkyrkan från 1400-talets slut. Kyrkplatsen har därmed sannolikt en lång historia, men den exakta följden av byggnader är ännu inte helt klarlagd.
Förhistorisk tid – Möjliga äldre kulttraditioner vid Gullkällan och Brudstenen.
Tidig medeltid – Brämhultsbygden kan ha haft en kyrklig anknytning till Kattunga.
1100–1200-talet – En stavkyrka kan ha funnits på platsen, men detta är inte säkert bevisat.
1200-talet – En äldre träkyrka tros ha funnits på platsen.
1286–1319 – Mynt från kung Erik Menveds regeringstid hittas senare under kyrkgolvet.
1400-talets slut – Den nuvarande timmerkyrkan uppförs.
1458 – Brev från ärkebiskop Jöns Bengtsson omtalar kyrkans helgande åt Maria Magdalena.
1479 – Biskop Brynolfs brev förknippas med den nuvarande kyrkans invigning.
1650 – Brämhult blir annexförsamling i Borås pastorat.
1670 – Rådman Anders Larsson bidrar till en större renovering.
1695 – En mindre kyrkklocka anskaffas.
1703 – Nya bänkar och förändringar av innertaket.
1716 – Kyrkohärbärget omnämns i kyrkans räkenskaper.
1736 – Detleff Ross utför dekorationsmålningar.
1745 – Klockstapeln uppförs.
1796–1798 – Stor ombyggnad som ger kyrkan ungefär dess nuvarande form.
1816 – Äldre målningar målas över.
1831 – Hungerår i bygden.
1834 – Kyrkohärbärget byggs om till sockenmagasin.
1872 – Fast skollokal upplåts nära kyrkan.
1883 – Godtemplarhuset byggs.
1905 – Ny folkskola uppförs.
1917 – Ny altartavla av Olle Hjortzberg.
1920-talet – John Hedaeus utför dekorationsmålningar.
1951–1954 – Omfattande restaurering och undersökningar under kyrkgolvet.
1954 – Kyrkan återinvigs den 23 maj.
1983 – Ny orgel från Grönlunds orgelbyggeri.
1989 – Den äldre orgeln återförs till Nöttja.
2024 – Det muslimska gravkvarteret Linden tas i bruk.
2025 – Askgravlunden Viloskogen tillkommer.
Brämhults kyrka är en av de intressantaste medeltida träkyrkorna i Sjuhäradsbygden. Den nuvarande kyrkan uppfördes under senare delen av 1400-talet, men den ersatte en äldre träkyrka som troligen var från 1200-talet. Det finns dessutom uppgifter om att den äldre kyrkan kan ha haft en stavkyrka som föregångare.
Undersökningarna under kyrkgolvet 1951 gav viktiga uppgifter om den äldre kyrkans grund, gravar och mynt från 1200-talets slut och 1300-talets början. Kyrkans historia omfattar också offertraditioner, Gullkällan, Brudstenen och den äldre kyrkliga anknytningen till Kattunga.
Kyrkomiljön berättar dessutom om socknens sociala historia genom kyrkohärbärget, sockenmagasinet, skolorna och andra byggnader. Brämhults kyrka är därför inte bara en gammal träkyrka utan en plats där flera århundraden av religiöst, socialt och lokalt liv har lämnat tydliga spår.
Riksantikvarieämbetet – Bebyggelseregistret
Borås Stad – Kulturmiljöer utanför Borås stadsbebyggelse
Svenska kyrkan – Brämhults kyrka och församlingshem
Svenska kyrkan – Brämhults kyrkogård
Skara stiftshistoriska sällskap – Medlemsblad 2011:3
| Kommun | Borås |
| Län | Västra Götaland |
| Byggnadsår | 1479 |
| Stift | Skara stift |
| Pastorat | Borås pastorat |
| Församling | Borås församling |
| Hemsida | Svenska Kyrkan |
| Öppettider | Inga fasta tider |
| Telefon | 033-17 94 00 |
