Edsvära Kyrka
Vara Kommun
|
Edsvära kyrka är en kyrkobyggnad som sedan 2018 tillhör Varabygdens församling (2002—2018 Kvänums församling och tidigare Edsvära församling) i Skara stift. Den ligger på en ås i odlingslandskapet i kyrkbyn Edsvära i Vara kommun. Kyrkobyggnaden På kyrkplatsen fanns tidigare en stenkyrka, sannolikt från medeltiden, som hade förlängts och byggts om under 1700-talets senare hälft. Nuvarande stenkyrka uppfördes 1859 efter ritningar av arkitekt Johan Adolf Hawerman. Kyrkan består av ett långhus med rakt kor i öster av samma bredd som långhuset. Bakom koret finns en lägre och smalare sakristia. Vid långhusets västra kortsida finns ett smalare torn med en särpräglad lanternin som har en utkragad utsiktsbalkong. Kyrkan har symmetriskt placerade fönster och portar med rundbågsvalv. En omfattande restaurering genomfördes 1953 efter ritningar av arkitekt Adolf Niklasson, men kyrkan har likväl fått bibehålla större delen av inredningen från byggnadstiden. Klockor Kyrkan har två medeltida klockor som båda saknar inskrifter. Enligt folklig tradition ska de ha haft namnen Maja-Lena och Klara.
Orgel
Kyrkan var inte öppen vid besöket Källa: Wikipedia – Edsvära kyrka Fotodatum 2020-10-21 Koordinater: 58.241867, 13.185590 Klicka på bilden för att komma till bildgalleriet med flera bilder 105 Bilder |
Edsvära kyrka ligger i Edsvära socken i Vara kommun, Västergötland, och tillhör Skara stift. Den nuvarande kyrkan uppfördes 1859 och ersatte då en äldre medeltida stenkyrka som hade stått på samma plats. Kyrkans historia är emellertid betydligt äldre än den nuvarande byggnaden. Inom det område som i dag hör till Edsvära finns dessutom lämningar efter två andra äldre sockenkyrkor, i Borga och Ballstorp.
Edsvära nuvarande kyrka byggdes 1859 efter ritningar av arkitekten Johan Adolf Hawerman. Den är uppförd i sten och utformad som en nyklassicistisk salkyrka. Byggnaden har ett rektangulärt långhus med ett rakt avslutat kor i öster, vilket är lika brett som långhuset. Bakom koret finns en lägre och smalare sakristia. I väster reser sig ett torn med en karakteristisk lanternin.
Fasaderna är vitputsade och försedda med rundbågiga fönsteröppningar. Huvudingången finns i väster genom tornet, medan sydsidan har en markerad portalomfattning. Kyrkans utformning är typisk för det kyrkobyggande som präglade mitten av 1800-talet, då många äldre och ofta mindre medeltida kyrkor ersattes av större byggnader.
Arkitekten Johan Adolf Hawerman ritade även flera andra kyrkor i Västergötland, bland annat Norra Vånga och Skarstad kyrkor.
Kyrkorummet har ett brädklätt välvt tak med profilerad taklist. I östra gaveln finns ett rundfönster. Altaranordningen är i huvudsak från kyrkans byggnadstid och har en arkitektoniskt utformad omfattning med ett kors och svepduk. Bänkinredningen är sluten och bidrar till det traditionella uttrycket.
Vid restaureringen 1952–1953, efter ritningar av arkitekten Adolf Niklasson, genomfördes förändringar i kyrkans inredning. Bland annat fick predikstolen en ny ljudbaldakin och utrymmen under läktaren byggdes in. Mycket av 1800-talets ursprungliga inredning finns dock fortfarande kvar.
Före den nuvarande kyrkan stod här en äldre stenkyrka med sannolikt medeltida ursprung. Den var uppförd av bearbetad sandsten samt röd och grå kalksten. Några säkra medeltida murpartier finns inte bevarade ovan mark, men kyrkans historia är känd genom äldre beskrivningar och uppgifter i Riksantikvarieämbetets byggnadsregister.
Den gamla kyrkan hade byggts om och till vid flera tillfällen. År 1686 förlängdes den åt öster efter en brand. Det betyder inte nödvändigtvis att hela kyrkan förstördes, utan uppgiften anger att en tillbyggnad genomfördes efter branden. År 1757 förlängdes kyrkan ytterligare åt väster med gråsten. År 1767 byggdes ett nytt kor.
År 1771 dekorerades kyrkan av kyrkomålaren Nils Åwall. Vid en inventering 1829 omnämns även en sakristia, men det är inte känt när denna hade tillkommit. Kyrkans gamla klockor hängde i en fristående klockstapel.
När den nya kyrkan uppfördes 1859 revs den gamla byggnaden. Den nya kyrkan placerades sannolikt på samma kyrkplats. Därmed försvann en byggnad som under århundraden hade förändrats och byggts ut efter församlingens behov.
Nils Åwall, även kallad Nicolaus Åhwall, föddes 1736 och var verksam som kyrkomålare under 1700-talet. Han utbildade sig bland annat hos kyrkomålaren Sven Kinnander i Skara och arbetade vid Madame Corawskys verkstad i Göteborg. År 1756 avlade han mästarprov och 1762 fick han tillstånd att etablera sig som målare i Borås.
Åwall utförde målningar i flera kyrkor i Västergötland. För Edsvära kyrka finns uppgiften att han dekorerade den gamla kyrkan 1771. Han arbetade även i bland annat Norra Vånga och Vedum. Han avled 1793. Endast en mindre del av hans arbeten har bevarats, vilket gör dokumentationen av hans kyrkomålningar särskilt värdefull.
Ett medeltida altarskåp från den äldre Edsvära kyrkan finns bevarat vid Västergötlands museum. Det är ett viktigt föremål eftersom det visar att den gamla kyrkan hade ett äldre kyrkligt konstföremål som överlevde rivningen 1859.
Den exakta dateringen och en mer detaljerad beskrivning av altarskåpet behöver kontrolleras mot museets föremålsregister. Det är därför inte möjligt att med säkerhet ange dess tillkomstår här.
Inom det nuvarande Edsvära sockenområdet fanns tidigare en separat socken med egen kyrka i Borga. Borga införlivades med Edsvära år 1552. Kyrkan var alltså inte en äldre byggnad på samma plats som nuvarande Edsvära kyrka, utan en egen sockenkyrka med en separat kyrkplats.
Kyrkplatsen är registrerad av Riksantikvarieämbetet och omfattar ett område på ungefär 70 × 40 meter. Själva kyrkgrunden är omkring 11 meter lång och 3,5 meter bred. Den är till största delen övertorvad, men på den östra sidan finns några synliga stenrader.
År 1957 genomförde landsantikvarie Ullenius en provundersökning på platsen. Undersökningen visade att området hade använts som kyrkogård. Det är därmed belagt att platsen haft en kyrklig funktion och inte bara är en plats som förknippats med en lokal tradition.
I den nordöstra delen av kyrkgrunden ligger en kvarnsten med en diameter på omkring 1,5 meter och ett centralt hål. I nordvästra hörnet finns en rest sten och i sydvästra hörnet ytterligare två stenar. Det är inte helt klarlagt vilken funktion kvarnstenen haft i kyrkomiljön.
Cirka fem meter från kyrkgrunden står en minnessten av rödgrå gnejs. Den är ungefär 2,05 meter hög och bär inskriften: ”HÄR STOD BORGA KYRKA”.
Enligt lokalhistoriska uppgifter var Borga kyrka en mycket liten byggnad. Det finns uppgifter om rester av ett altare och en sten som kan ha varit en dopfuntsfot. Kyrkans exakta byggnadsår, utseende och planlösning är emellertid inte kända.
Även Ballstorp var tidigare en egen socken med en separat kyrka. Ballstorps socken införlivades senare med Edsvära. Kyrkoruinen ligger kvar som en tydlig lämning efter den äldre kyrkplatsen och är en av de mest intressanta medeltida miljöerna i området.
Kyrkan var liten och bestod av ett långhus och ett smalare kor. Långhuset hade invändiga mått på ungefär 5 × 4,5 meter och koret cirka 3 × 2,3 meter. Öppningen mellan långhus och kor var omkring en meter bred. Ingången låg på södra sidan och var ungefär 0,9 meter bred.
Kyrkan var byggd av gråsten och hade inga kända torn. Murarna var omkring en meter breda. Byggnaden uppfördes sannolikt i två etapper, där koret tillkom först och långhuset senare. Golvet bestod av packad jord.
Dateringen är osäker. Vissa beskrivningar anger slutet av 1000-talet, medan andra placerar kyrkans tillkomst kring slutet av 1100-talet eller början av 1200-talet. Den bör därför beskrivas som en tidigmedeltida kyrka, men något säkert byggnadsår kan inte anges.
Vid undersökningar och restaureringsarbeten omkring 1960 påträffades bland annat rester av långbänkar längs väggarna, delar av en dopfunt, rester av högaltaret i koret och fragment av ett sidoaltare i långhusets nordöstra del. Man fann också gravar både inne i kyrkan och utanför den. Det finns uppgifter om fragment av liljestenar som daterats till 1200-talet.
Förkolnat trä och stenar som spruckit av värme har lett till att en brand har föreslagits som en möjlig orsak till att kyrkan övergavs. Det är dock inte fastställt att branden var den enda orsaken. Att Ballstorp införlivades med Edsvära kan också ha bidragit till att kyrkan slutade användas.
Kyrkoruinen restaurerades och återinvigdes den 18 juni 1961. I dag kan besökare se kyrkans grundplan och bilda sig en uppfattning om hur liten den ursprungliga byggnaden var.
I Edsvära socken finns två intressanta runstenar från vikingatiden. De visar att bygden hade en etablerad befolkning och kontakter med omvärlden långt före de medeltida kyrkornas tillkomst.
Härlingstorpsstenen är av rödgrå grovkornig granit och ungefär 1,14 meter hög. Den är skadad, med delar av överkanten och högra sidan bortbrutna. Stenen har varit känd sedan åtminstone 1672, då den omnämndes i äldre beskrivningar.
Ursprungligen stod stenen omkring 40 meter söder om sin nuvarande plats, nära ett vadställe över Härlingstorpsbäcken och en källa. Den flyttades till sin nuvarande plats omkring 1920.
Inskriften är skadad, men har tolkats ungefär så här: ”Tola satte denna sten efter Ger, sin son, en mycket god ung man. Denne vart död på västervägar i viking.”
Namnet på den döde är delvis rekonstruerat eftersom stenen är skadad. Runstenen dateras vanligen till omkring 980–1015, alltså sen vikingatid. Inskriften berättar om en man som dog under en färd västerut, sannolikt på ett vikingatåg eller en resa över havet.
Ballstorpsstenen är en stor runsten av grå-röd granit. Den är omkring 2,20 meter hög och 1,50 meter bred. Inskriften är vänd mot öster och en del av stenens övre vänstra parti är skadat.
Inskriften lyder: ”Utlage reste denna sten efter Öjvind, en mycket god tägn.” Ordet tägn betecknar en man med en framträdande ställning eller funktion i samhället.
Stenen låg tidigare som en bro över en mindre bäck och flyttades till sin nuvarande plats omkring år 1900. Runinskriften uppmärksammades första gången 1901.
Bonden Johan Johansson, som kallades Johan på Stommen, var den som uppmärksammade stenen. Han lät senare uppföra en fornstuga på platsen. År 1925 hölls en invigning den 19 juli. På stenens baksida finns en modern inskrift som berättar om upptäckten och invigningen. Den ska inte förväxlas med den ursprungliga vikingatida runinskriften.
Foto: Edsvära kyrka av Ernst Wennerblad, licensierad under Public Domain Mark 1.0.
I närheten av den nuvarande kyrkan finns en hällkista från förhistorisk tid. Den ligger i en gravhög som är ungefär 18,2 meter i diameter och upp till en meter hög. Själva hällkistan är omkring 11 meter lång och cirka två meter bred.
Flera av gravens hällar saknas. Enligt Riksantikvarieämbetets uppgifter ska några av stenarna ha tagits bort i samband med kyrkbygget 1859. Hällkistan undersöktes av arkeologen Sahlström 1929.
Bland fynden fanns flintdolkar, pilspetsar, ett skifferhänge, bärnstenspärlor, flintskrapor, brända ben, ett kranium och keramik. Fynden är registrerade vid Statens historiska museum under nummer SHM 19136.
Hällkistan visar att platsen hade betydelse långt före kristendomens införande och långt innan den första kyrkan byggdes i Edsvära. Det är en viktig del av områdets långa bosättningshistoria.
Edsvära är belagt i skrift omkring år 1325 i formen Ezwæri. Namnet har sannolikt en äldre bakgrund. Förleden kan innehålla ordet ed, som i äldre svenska kunde syfta på en väg, stig eller landförbindelse. Efterleden har tolkats kunna innehålla det fornnordiska ordet vær, som kan syfta på en grusig höjd eller ås.
Kyrkbyn ligger på en höjdrygg av sand och grus. Den äldre vägsträckningen mellan Varberg och Skara gick genom bygden och kan ha haft betydelse för ortnamnets uppkomst. Den exakta tolkningen är dock inte helt säker.
Edsvära socken tillhörde Skånings härad och omfattar knappt 39 kvadratkilometer. Landskapet består till stor del av öppet odlingslandskap med gårdar och mindre bebyggelse. I söder utgör Lidan en naturlig gräns. I anslutning till ån har det funnits äldre kvarnplatser, bland annat Lidafors, Knutskvarn och Herrekvarn.
I det nuvarande sockenområdet ingår alltså inte bara den gamla kyrkplatsen i Edsvära utan också de tidigare sockenkyrkorna i Borga och Ballstorp. Dessa tre kyrkplatser berättar tillsammans om hur den kyrkliga indelningen och bebyggelsen förändrats genom århundradena.
Edsvära kyrkogård har en äldre del som omges av gamla lönnar och askar. Kyrkogården har senare utvidgats, och i de yngre delarna finns bland annat almar som hör samman med utvidgningen. Gravarna ligger huvudsakligen i nord-sydliga rader och gångarna är grusade.
Kyrkogården omges av kallmurade gråstensmurar. Det finns tre ingångar med grindstolpar av kalksten, försedda med klot, samt smidesgrindar.
Bland de äldre gravvårdarna finns en grav över överlantbrukaren Sven J. Jonsson, som levde 1770–1854. På kyrkogården finns också gravar efter bland annat handlare, lantbrevbärare, poliser, soldater och jordbrukare. Äldre gravvårdar och yrkestitlar ger en bild av socknens sociala historia.
Edsvära kyrkby har bedömts vara en värdefull kulturhistorisk miljö. I Vara kommuns kulturhistoriska kunskapsunderlag från 2021 lyfts kyrkan, kyrkogården, det öppna odlingslandskapet och den äldre gårdsbebyggelsen fram som viktiga delar av miljön.
Även den gamla skolmiljön och hembygdsgården bidrar till att visa hur kyrkbyn utvecklats. I socknen finns flera byggnader och miljöer med kulturhistoriska värden, bland annat den tidigare skolan och Lidaforsgården.
Edsväras kyrkohistoria består av flera olika delar. Den nuvarande kyrkan från 1859 står på samma plats som den äldre medeltida sockenkyrkan. Därutöver finns lämningar efter de tidigare sockenkyrkorna i Borga och Ballstorp, vilka senare införlivades med Edsvära.
Det är viktigt att skilja mellan dessa kyrkplatser. Borga och Ballstorp var inte äldre byggnader som föregick den nuvarande Edsvära kyrkan på samma plats, utan egna kyrkor i tidigare självständiga socknar. Tillsammans visar de hur det kyrkliga landskapet i bygden förändrats från tidig medeltid fram till våra dagar.
Riksantikvarieämbetet – Kulturarv och byggnadsregister
Riksantikvarieämbetet – Fornsök och kulturmiljö
Svenska kyrkan – Edsvära kyrka
Vara kommun – Kulturhistoriskt kunskapsunderlag
Institutet för språk och folkminnen – Ortnamnsregistret
Västsverige – Kulturmiljöer och fornlämningar i Edsvära
| Kommun | Vara |
| Län | Västra Götaland |
| Byggnadsår | 1859 |
| Stift | Skara stift |
| Pastorat | Vara Pastorat |
| Församling | Varabygdens församling |
| Hemsida | Svenska Kyrkan |
| Öppettider | Inga fasta tider. |
| Telefon | 0512-797 00 |
