Gällstad/Södra Säms Kyrka
Ulricehamns Kommun
|
Gällstads och Södra Säms kyrka är en kyrkobyggnad i den södra delen av Ulricehamns kommun. Den tillhör sedan 2006 Åsundens församling (tidigare Gällstad och Södra Säms församling) i Skara stift (före 2010 Göteborgs stift).
Kyrkobyggnaden Inventarier
Klockor
Orgel
Kyrkan var inte öppen vid besöket Källa: Wikipedia – Gällstads och Södra Säms kyrka Fotodatum 2015-10-10 Koordinater: 57.664624, 13.430498 Klicka på bilden för att komma till bildgalleriet med flera bilder 57 Bilder |
Den nuvarande kyrkan ligger i Gällstad i Ulricehamns kommun, Västergötland. Den är gemensam för de tidigare socknarna Gällstad och Södra Säm. Kyrkan uppfördes 1824 efter ritningar av arkitekten Johan Carlberg, verksam vid Kungliga Överintendentsämbetet. Byggmästare var A. Lönnerberg.
Den nya kyrkan byggdes på den plats där Gällstads äldre 1700-talskyrka hade stått. Den ersatte alltså inte bara Södra Säms gamla kyrka, utan även en äldre kyrka i Gällstad.
Enligt Riksantikvarieämbetets byggnadsregister hade det dessutom funnits ytterligare en kyrka på Gällstads kyrkplats före 1731. Det innebär att platsen har en äldre kyrkohistoria än den nuvarande byggnaden.
I början av 1800-talet var både Gällstads och Södra Säms kyrkor i behov av reparationer. Det väcktes därför ett förslag om att slå samman socknarna och bygga en ny gemensam kyrka i Gällstad.
Det var emellertid inte ett beslut som uppskattades av alla i Södra Säm. Enligt den arkeologiska rapporten från 2009 var Södra Säms kyrka vid prostvisitationen 1819 i tämligen gott skick. Trots detta drevs förslaget vidare av kyrkoherden och två av de största jordägarna i trakten:
Lagmannen Olivecreutz på Attorp och kapten Björnberg på Toarp.
Södra Säms sockenbor motsatte sig alltså förändringen, men beslutet genomfördes ändå. Den nya kyrkan invigdes 1824 och Södra Säms gamla kyrka togs ur bruk 1823.
Kyrkan uppfördes 1824, men alla delar blev inte färdiga samtidigt.
1824: Kyrkobyggnaden uppfördes efter Johan Carlbergs ritningar.
1833: Fasaderna rappades och vitputsades av murarmästare Nyman från Böne.
1843: Tornet färdigställdes och försågs med ett förgyllt kopparkors.
1845: Kyrkans interiör målades för första gången. En ny predikstol anskaffades.
1883: Kyrkan fick sin första orgel.
1911: Stenfoten reparerades och kyrkans interiör målades om.
1926: Centralvärme installerades och en värmekammare byggdes under den östra delen.
1933: En ny orgel installerades.
1938: Arkitekten Knut Nordenskjöld medverkade vid invändig ommålning och ombyggnad av bänkinredningen.
1949: Elektrisk belysning installerades.
1950: Kyrkogården utvidgades åt öster.
1952: Elektrisk uppvärmning installerades.
1970: Nya invändiga ombyggnadsarbeten genomfördes.
1971: Utrymmet under läktaren byggdes om.
2020–2021: Kyrkan byggdes om och fick även samlingslokaler, verksamhetslokaler och personalkontor.
Altartavlan målades 1874 av Anders Gustaf Ljungström från Sandhem. Motivet är Kristi förklaring.
Den ursprungliga altarprydnaden var ett förgyllt kors. Detta ersattes alltså av målningen 1874.
Predikstolen i kyrkan uppges sannolikt vara tillverkad av Johannes Andersson, den så kallade Mjöbäckssnidaren.
En särskilt intressant detalj är läktarbröstningen. Den kommer från en äldre kyrka och har välbevarade målningar från 1700-talet. Den är ett av de tydligare spåren av den äldre kyrkobyggnaden i Gällstad.
Riksantikvarieämbetets byggnadsregister anger uttryckligen att den nuvarande kyrkan från 1824 ersatte en äldre kyrka från 1731 och att det på platsen hade funnits ytterligare en kyrka tidigare.
Den äldre kyrkan invigdes 1731. Den ersatte i sin tur en ännu äldre kyrka på samma plats.
Om invigningen 1731 finns en uppgift bevarad från kyrkoherden Daniel Ödman. Han berättar att kyrkan invigdes den femte söndagen efter trefaldighet av prosten Carlberg i Kalf. Han skriver också att omkring 800 personer från 22 socknar hade samlats.
Det var alltså en stor högtid för bygden.
En rekonstruktion av hur 1731 års kyrka kan ha sett ut finns återgiven i den kulturhistoriska inventeringen av Gällstads kyrkogård. Det är viktigt att komma ihåg att bilden är en rekonstruktion och inte en samtida avbildning.
Det är särskilt intressant att Riksantikvarieämbetet uttryckligen skriver att det funnits ytterligare en kyrka på platsen före 1731 års byggnad.
Det finns däremot inte någon tillräckligt säker uppgift om när denna ännu äldre kyrka uppfördes, hur den såg ut eller om den var en medeltida stenkyrka eller träkyrka.
Det går därför inte med säkerhet att kalla den för en medeltida kyrka. Det är fullt möjligt att kyrkplatsen har mycket gamla anor, men det behövs äldre inventeringsmaterial, kyrkoräkenskaper eller arkeologiska uppgifter för att komma längre.
En del äldre gravstenar har använts i kyrkans trappa och murverk. Den västra trappan vid huvudingången innehöll tidigare till stor del gamla gravstenar. Den revs 1959 och ersattes med en ny trappa.
I den nya trappans fasad murades äldre gravstenar in. En gravhäll från 1600-talet syns på ett fotografi från omkring 1900 i den äldre kyrkomuren.
Det är en detalj som visar hur äldre gravminnen ibland återanvändes när kyrkor byggdes om.
Illustration: Södra Säms kyrka av Björn Gidstam, © Upphovsrättsskyddat verk.
Södra Säms gamla kyrka ligger i Södra Säm, ungefär 2,5 kilometer från den nuvarande kyrkan i Gällstad via den gamla Prästavägen.
Kyrkan övergavs när den gemensamma kyrkan i Gällstad togs i bruk 1824. Därefter lämnades byggnaden att förfalla.
Det som finns kvar i dag är en kyrkoruin med grundmurar och delar av de äldre murarna.
Men det mest anmärkningsvärda med kyrkan är dess ovanliga arkitektur.
Södra Säms kyrka var byggd som en så kallad absidsal.
Det innebär att kyrkans halvrunda absid i öster anslöt direkt till långhuset. Det fanns alltså inget separat, smalare kor mellan långhuset och absiden.
Detta är en ovanlig planform. Arkeologerna bakom undersökningen 2009 uppger att endast ett tiotal liknande kyrkor var kända i Skandinavien.
Kyrkans murar var uppförda av tuktad marksten, bland annat gnejs och granit. Byggnaden hade sannolikt flera romanska drag, men även gotiska inslag.
Tidigare uppgifter har ofta placerat kyrkan i 1300-talet. Den arkeologiska undersökningen 2009 gav en mer nyanserad datering.
Undersökningen visade att absiden och den östra delen av långhuset hade byggts samtidigt. Utifrån murverket, byggnadstekniken och de arkeologiska fynden bedömdes kyrkan huvudsakligen vara uppförd någon gång från mitten av 1200-talet till omkring 1340.
Det är alltså en senromansk kyrka med tydliga gotiska inslag. Den exakta byggnadsdagen går inte att fastställa.
Utifrån äldre beskrivningar och de arkeologiska undersökningarna kan man rekonstruera flera detaljer.
Kyrkan hade ett långhus med en halvrund absid i öster. Absiden var direkt ansluten till långhuset. Huvudingången låg i väster. Det kan ha funnits en äldre ingång i sydvästra delen av långhuset.
Långhusets södra vägg hade små rundbågiga fönster. Ett mindre rundbågigt fönster fanns i absidens södra sida. Öppningen mellan långhuset och absiden var spetsbågig. Fönstret bakom altaret i öster var troligen också spetsbågigt.
Kyrkan hade alltså en blandning av äldre romanska former och senare gotiska detaljer.
När Nils Gabriel Djurklou besökte ruinen 1868 noterade han att kyrkan hade haft ett torn som tillkommit senare.
Han beskrev att tornets murverk var dåligt förbundet med kyrkans övriga murar och verkade yngre. Det är därför möjligt att det rörde sig om en senare tillbyggnad.
Vid undersökningen 1938 kunde man också se resterna av ett sent tillkommet vapenhus eller möjligen ett mindre torn eller trapphus av sten vid västra delen.
Det är inte helt klarlagt hur denna del såg ut från början.
En av de viktigaste upptäckterna vid undersökningen 2009 var att Södra Säms stenkyrka inte var den första kyrkobyggnaden på platsen.
Arkeologerna hittade gravar som var äldre än stenkyrkans murar. Det innebär att människor hade begravts där redan innan den bevarade kyrkan uppfördes.
I ett av undersökningsschakten kunde man spåra inte mindre än åtta äldre begravningar.
Detta visar att platsen hade en religiös funktion före den nuvarande stenkyrkans tillkomst. Den tidigare kyrkobyggnaden har däremot inte kunnat lokaliseras exakt. De äldsta gravarna tycks ha legat utomhus i förhållande till den senare stenkyrkans långhus.
Det är därför möjligt att det har funnits en äldre kyrka eller ett kapell i närheten av den nuvarande ruinens plats, men undersökningen kunde inte slå fast exakt hur den såg ut.
Det mest uppseendeväckande fyndet i Södra Säm gjordes inte vid själva stenkyrkoruinen utan på en äng en bit därifrån.
På en karta över Säm från 1710 fanns en markering med texten ”En gammal förfallen kyrkiogård”.
Markeringen hade länge varit känd lokalt. Hembygdsforskaren Arne Johansson uppmärksammade den och kontaktade arkeologen Claes Theliander 2008. Detta ledde till att Lödöse museum genomförde en arkeologisk undersökning hösten 2009.
Undersökningen visade att det verkligen hade funnits en äldre träbyggnad på platsen. Lämningarna tolkades som en liten träkyrka eller ett kapell.
Illustration: Södra Säms stolpkyrka av Björn Gidstam, © Upphovsrättsskyddat verk.
Arkeologerna fann en byggnad som tolkades som en liten träkyrka eller ett kapell.
Den var byggd som en så kallad stolpkyrka. Det betyder att byggnadens väggar bars upp av stolpar som stod i nedgrävda stolphål.
Lämningarna visade följande ungefärliga mått:
Långhus: cirka 7,4 × 5,4 meter.
Kor: cirka 3,8 × 3,8 meter.
Byggnaden hade en öst–västlig riktning och ett särskilt avgränsat kor i öster.
Det var alltså en liten kyrkobyggnad, betydligt mindre än den senare stenkyrkan.
Arkeologerna daterade kapellet till 1100-talet, framför allt genom byggnadens konstruktion och jämförelser med andra tidiga träkyrkor.
Stolpkyrkor med jordgrävda hörnstolpar var vanliga under tidig medeltid men blev senare mindre vanliga när byggnadstekniken förändrades.
Rapporten bedömer att kapellet sannolikt uppfördes under 1100-talets början och att det kan ha använts under en relativt kort period, kanske omkring 50 år.
Det finns dock en viss osäkerhet kring den exakta dateringen. Man hittade inga föremål som säkert kunde knytas till själva byggnaden och inga gravar på platsen.
Detta är en av de mest intressanta frågorna.
Arkeologerna kunde konstatera att det inte fanns några gravar vid träkapellet. Det betyder att det sannolikt inte var en vanlig sockenkyrka med begravningsrätt.
I rapporten diskuteras flera möjliga förklaringar:
Det kan ha varit ett gårdskapell som hörde till en större gård.
Det kan ha varit ett kapell för människor som färdades genom området.
Det kan ha varit en särskild religiös samlingsplats.
Det kan ha haft någon form av lokal kultfunktion.
Det finns också en möjlighet att träkapellet och den senare stenkyrkan användes samtidigt under en period.
Ingen av dessa förklaringar har kunnat bevisas. Arkeologerna betonar själva att kapellets funktion fortfarande är en öppen fråga.
Det finns en lokal berättelse om att socknens första kyrka skulle ha legat på platsen för träkapellet och att kyrkan sedan flyttats till den plats där stenkyrkoruinen finns i dag.
Den berättelsen är intressant, men arkeologerna kunde inte bekräfta att träkapellet varit socknens första kyrka.
Eftersom man inte fann några gravar vid kapellet bedömdes det snarare ha haft en annan funktion än en vanlig sockenkyrka.
Det är alltså viktigt att skilja mellan den lokala traditionen och vad utgrävningen faktiskt kunde visa.
För att markera den gamla kapellplatsen har man senare byggt upp en rekonstruktion av kapellets grundstomme.
Arbetet genomfördes som ett lokalt kulturhistoriskt projekt med stöd av Vegbyortens hembygdsförening. Konstruktionen har utförts enligt äldre byggnadsprinciper av byggnadsarkeolog och timmerman Magnus Sjöholm från Gotland.
Rekonstruktionen är cirka 11,2 meter lång och 5,4 meter bred.
Den visar hur en sådan träkyrka kan ha varit uppbyggd, men det är inte en fullständig rekonstruktion av hela den ursprungliga kyrkobyggnaden.
När den nya gemensamma kyrkan i Gällstad invigdes 1824 upphörde Södra Säms kyrka att användas som gudstjänstlokal.
En del inventarier såldes på auktion och andra flyttades till den nya kyrkan.
Den gamla kyrkan förföll sedan gradvis. Enligt uppgifter ska den under en tid ha använts som sädesmagasin.
När Nils Gabriel Djurklou besökte platsen 1868 var kyrkan redan en ruin. Han gjorde en teckning och beskrev byggnaden. Denna teckning är mycket värdefull eftersom den visar hur ruinen såg ut innan den senare konserveringen.
Mot slutet av 1800-talet hade byggnaden till stor del förvandlats till en stenhög. På den gamla kyrkogården planterades granar, och under 1920-talet hade området vuxit igen så mycket att kyrkans lämningar riskerade att försvinna.
År 1938 fick Erik B. Lundberg i uppdrag att undersöka och konservera ruinen.
Arbetet innebar bland annat att man röjde fram de gamla murarna och återställde delar av dem. På vissa ställen kompletterades murarna med nya stenskift.
Det är därför inte alltid möjligt att med blotta ögat avgöra vilka stenar som tillhör den ursprungliga kyrkan och vilka som tillkom vid konserveringen.
Absiden var förhållandevis välbevarad, medan långhuset till stor del bara bestod av grundmurar.
Det arbete som utfördes 1938 har i stor utsträckning format den ruin som besökare kan se i dag.
År 2009 återkom arkeologerna till kyrkoruinen för att undersöka byggnadens ålder och dess förhållande till den äldre kyrkplatsen på ängen.
Fem schakt undersöktes i och omkring ruinen.
Resultaten visade bland annat att kyrkans absid och den östra delen av långhuset hade uppförts samtidigt. Det fanns gravar från flera tidsperioder och äldre gravar under den senare stenkyrkans byggnadsnivå.
Det fanns gravar från tidig medeltid. Flera mynt från hög- och senmedeltiden påträffades, men de låg i omrörda jordlager.
Undersökningen visade också att kyrkan hade haft en äldre byggnadshistoria än vad man tidigare säkert känt till.
Undersökningen visade att det behövs fler arkeologiska arbeten för att fullständigt förstå vad som fanns på platsen före stenkyrkan.
En del av den gamla kyrkans inventarier räddades när byggnaden övergavs.
Det är särskilt intressant eftersom flera av föremålen fortfarande finns kvar i den nuvarande kyrkan i Gällstad.
En åttakantig dopfunt av täljsten uppges ha flyttats från Södra Säms gamla kyrka till den nya kyrkan i Gällstad.
Det finns även uppgifter om en dopfunt från Södra Säm som senare hamnade på Historiska museet i Stockholm. Den har beteckningen SHM 4472 och beskrivs som en så kallad andreasfunt.
Den arkeologiska rapporten påpekar dock att det råder viss osäkerhet kring vilken dopfunt som ursprungligen hörde till Södra Säm och vilken som kan ha kommit från Gällstad.
En av klockorna i den nuvarande kyrkan kommer från Södra Säms gamla kyrka.
Den uppges ha gjutits 1639 och göts om 1768 av Fries i Jönköping. Den göts sedan om ytterligare en gång 1903.
Klockan har följande inskrift:
Som fåglar hasta till sitt bo
så söker jag hos Gud min ro.
Min själ sin rätta hvila får
när i hans hus jag värdigt går.
Den gamla klockan fortsätter alltså att användas i den nya kyrkan.
Några ljuskronor och nattvardskärl från Södra Säms gamla kyrka ska också ha flyttats till den gemensamma kyrkan.
De flesta av kyrkans äldre inventarier såldes dock på auktion när kyrkan togs ur bruk.
Äldre kyrkobeskrivningar och visitationer nämner föremål som inte längre finns kvar.
Bland dessa nämns ett altarskåp, en Maria med Jesusbarnet, ett triumfkrucifix och andra medeltida föremål.
Det är inte känt exakt när dessa föremål försvann eller vart de tog vägen. De kan ha sålts, flyttats eller försvunnit i samband med att kyrkan övergavs.
Mellan Södra Säm och Gällstad finns en gammal väg som kallas Prästavägen eller Körkevägen.
Den är cirka 2,5 kilometer lång och förbinder området kring den gamla kyrkan i Södra Säm med Gällstad.
Namnet Prästavägen kommer av att prästen färdades här när han tog sig mellan kyrkorna.
När Södra Säms kyrka upphörde att användas 1823 fick i stället sockenborna ta sig till kyrkan i Gällstad. Då blev vägen en viktig färdväg för dem som skulle till gudstjänsterna.
Vägen anses sannolikt ha medeltida ursprung, möjligen från 1300-talet. I landskapet längs vägen känner man till ett tjugotal äldre bosättningar.
I dag är den en kulturhistorisk vandringsled med informationsskyltar.
Den gamla kartan från 1710 är en viktig del av historien.
På kartan finns en avgränsad plats som betecknas som en gammal förfallen kyrkogård. När arkeologerna undersökte området 2009 hittade de emellertid inga gravar.
Det är en viktig skillnad: platsen hade alltså en byggnad som tolkades som ett kapell, men undersökningen kunde inte visa att den fungerat som en vanlig begravningskyrka.
Arkeologerna hittade även tecken på att metallhantverk kan ha förekommit i området, möjligen redan under järnåldern. Det visar att platsen har en historia som sträcker sig längre tillbaka än de medeltida kyrkobyggnaderna.
Det är lätt att blanda ihop de olika kyrkplatserna. Därför sammanfattas de här.
1100-talet, på ängen cirka 200–300 meter sydöst om stenkyrkoruinen. En liten stolpkyrka av trä. Inga gravar hittades. Funktionen är okänd.
Före mitten av 1200-talet. Gravarna visar att människor begravdes på platsen innan den bevarade stenkyrkan byggdes. En äldre kyrkobyggnad är möjlig, men dess exakta läge och utformning är inte fastställda.
Cirka 1250–1340. En ovanlig absidsal med långhus och halvrund absid. Övergavs 1823–1824 och konserverades 1938.
En äldre kyrka har funnits på samma plats som dagens kyrka, före 1731. Byggnadens ålder och utformning är ännu inte klarlagda.
Den ersatte den ännu äldre kyrkan i Gällstad och revs när den gemensamma kyrkan byggdes 1824.
Nuvarande kyrka, uppförd 1824 efter Johan Carlbergs ritningar. Tornet färdigställdes 1843.
Det går alltså att tala om minst två äldre kyrkobyggnader på Gällstads kyrkplats och flera olika religiösa byggnader eller kyrkplatser i Södra Säm.
1100-talets början: Träkapellet på ängen i Södra Säm uppförs.
1100-talet: Träkapellet används sannolikt under en begränsad period.
Före cirka 1250: Gravläggningar sker vid den plats där den senare stenkyrkan byggs.
Cirka 1250–1340: Södra Säms ovanliga absidsal av sten uppförs.
Medeltiden: Södra Säms kyrka används som sockenkyrka.
1639: En av Södra Säms kyrkklockor gjuts.
1710: Kartan anger ”En gammal förfallen kyrkiogård” på platsen för träkapellet.
1731: Gällstads äldre kyrka invigs.
1768: Södra Säms kyrkklocka göts om.
1819: Södra Säms kyrka bedöms vid prostvisitation vara i tämligen gott skick.
1823: Södra Säms kyrka tas ur bruk.
1824: Den gemensamma kyrkan i Gällstad invigs.
1868: Nils Gabriel Djurklou tecknar av Södra Säms kyrkoruin.
1903: Södra Säms kyrkklocka göts om på nytt.
1938: Erik B. Lundberg undersöker och konserverar kyrkoruinen.
2008: Hembygdsforskaren Arne Johansson uppmärksammar kartmarkeringen från 1710.
2009: Lödöse museum genomför arkeologiska undersökningar av båda kyrkplatserna.
2010: Rapporten Projektet Säms kyrkor publiceras.
2014: Arbetet med att rekonstruera träkapellets grundstomme påbörjas.
2020–2021: Den gemensamma kyrkan i Gällstad byggs om.
Det går att besöka både den nuvarande kyrkan, stenkyrkoruinen och platsen där träkapellet låg.
Prästavägen är ett bra sätt att uppleva det historiska sambandet mellan kyrkplatserna. Det finns informationsskyltar och möjlighet att läsa mer om de arkeologiska fynden på platsen.
Det allra mest intressanta med Gällstad och Södra Säm är att arkeologin har visat på en mycket äldre och mer omfattande kyrkohistoria än vad de nuvarande byggnaderna berättar.
Södra Säm är särskilt anmärkningsvärt. Där finns ett träkapell från 1100-talet, en medeltida stenkyrka från cirka 1250–1340, gravläggningar som är äldre än stenkyrkan, en ovanlig kyrkotyp som kallas absidsal och äldre inventarier som fortfarande finns kvar i den gemensamma kyrkan i Gällstad.
En sak som är särskilt viktig att ta med i den kyrkohistoriska beskrivningen är att Södra Säm faktiskt haft minst två olika medeltida kyrkobyggnader på skilda platser. Det är inte bara en gammal kyrka som övergivits, utan ett helt litet kyrkohistoriskt landskap med flera generationer av religiösa byggnader.
Det finns dessutom fortfarande obesvarade frågor om träkapellets funktion och om den ännu äldre kyrkobyggnad som kan ha funnits vid stenkyrkans plats.
Riksantikvarieämbetet – Bebyggelseregistret
Svenska kyrkan – Gällstads och Södra Säms kyrka
Kulturhistorisk inventering av Gällstads kyrkogård
| Kommun | Ulricehamn |
| Län | Västra Götaland |
| Byggnadsår | Kyrkan uppfördes åren 1819–1824 |
| Stift | Skara stift |
| Pastorat | Ulricehamn pastorat |
| Församling | Åsundens församling |
| Hemsida | Svenska Kyrkan |
| Öppettider | Inga fasta tider. |
| Telefon | 0321-171 00 |
