×

Ockelbo kyrka

Ockelbo kyrka – den nya kyrkan efter branden 1904

Ockelbo kyrka ligger på Södra Åsgatan i Ockelbo och tillhör Ockelbo församling i Uppsala stift. Den kyrka som står här i dag har en ovanligt sammansatt historia. Den är inte en helt ny kyrka från 1908, utan bygger till stor del på murarna från den stora kyrka som uppfördes 1791–1793 och som förstördes i den stora branden den 4 december 1904.
Efter branden återuppbyggdes kyrkan 1906–1908 efter ritningar av arkitekten Gustaf Améen. De gamla murarna användes som utgångspunkt, men både fasaderna och kyrkans interiör förändrades i stor omfattning. Den återuppbyggda kyrkan invigdes på nytt den 23 februari 1908 av ärkebiskop J.A. Ekman.
Kyrkans historia kan därför egentligen delas upp i flera epoker: den medeltida kyrkoplatsen, 1700-talets stora stenkyrka, branden 1904, återuppbyggnaden 1906–1908 och den stora restaureringen 1956–1957.

Kyrkan före den nuvarande

Den nuvarande kyrkobyggnaden har sitt ursprung i den stora stenkyrka som uppfördes 1791–1793 efter ritningar av landshövdingen och arkitekten Fredric Adolf Ulric Cronstedt.
Denna kyrka föregicks i sin tur av en medeltida stenkyrka, som enligt Riksantikvarieämbetet möjligen kan ha varit från 1200-talet.
1700-talets kyrka hade rektangulär plan, ett indraget torn i öster och ett valmat mansardtak. Kyrkan invigdes 1795. Vid invigningen hade den sittplatser för hela 1 692 personer, fördelade på fyra bänkkvarter med sammanlagt 94 bänkar.
Det östra tornet var dock inte färdigt när kyrkan invigdes. Det färdigställdes först 1797–1799. Av ekonomiska skäl kom tornets slutliga utförande inte att följa de ursprungliga ritningarna helt.

Förändringar under 1800-talet

Kyrkan förändrades flera gånger under 1800-talet.
År 1814 fick kyrkan ett kombinerat altare och predikstol i tidig empirstil. Det var utformat efter ritningar av A. Almfeldt.
År 1885 gjordes en större invändig ombyggnad. Det kombinerade altaret och predikstolen togs bort. Predikstolen från den äldre kyrkan sattes i stället in. En stor Kristusbild anskaffades som ny altarprydnad.
De ursprungliga kyrkbänkarna från 1795 togs också bort och ersattes av öppna bänkar. Interiörens färgsättning ändrades för att följa tidens ideal.
Under 1880-talet förändrades även kyrktornet. År 1886 ritade stadsarkitekten Erik Alfred Hedin i Gävle ett förslag till en ny tornhuv. År 1892 fick tornet sin slutliga utformning med en ny tornhuv i gustaviansk stil.
Samma år fick kyrkan en värmecentral med luftintag under altaret. Riksantikvarieämbetet anger att Ockelbo kyrka då var en av de första kyrkorna med centralvärme.

Den stora branden 1904

Den 4 december 1904 eldhärjades Ockelbo kyrka. Branden förstörde i stort sett hela kyrkans inredning. Även tornhuven och kyrkklockorna förstördes. Det som framför allt klarade sig var kyrkans murverk. Efter branden stod ytterväggarna och tornkroppen kvar.
Detta blev avgörande för kyrkans fortsatta historia. I stället för att riva de kvarvarande delarna valde man att använda de gamla kyrkomurarna när kyrkan skulle återuppbyggas.

Återuppbyggnaden 1906–1908

År 1905 upprättades ett förslag till en ny kyrka med utgångspunkt i den form och volym som de gamla kyrkomurarna hade. Arkitekt var Gustaf Améen.
Åren 1906–1908 återuppbyggdes kyrkan. Améen använde de gamla murarna men förändrade kyrkan mycket kraftigt.
Den tidigare stora kyrksalen omgestaltades till en treskeppig hallkyrka med:

• ett brett mittskepp
• två smala sidoskepp
• murade tegelpelare
• tegelvalv
• förändrade fasader
• ett nytt västparti
• två torn i väster.

Exteriören utformades med barockens formelement som förebild. Det stora långhuset delades alltså upp på ett helt annat sätt än i 1700-talskyrkan. På så vis skapades det kyrkorum som i huvudsak ligger till grund för dagens Ockelbo kyrka. Invändigt målades träinredningen brunröd och fernissades.

De två västtornen

En tydlig nyhet efter branden var de två tornen i väster. Dessa tillkom under återuppbyggnaden 1906–1908 efter Gustaf Améens ritningar.
Det äldre stora tornet låg däremot fortfarande i öster. Resultatet blev en kyrka med ett mycket mer markerat tornarrangemang än den tidigare 1700-talskyrkan.

De nya kyrkklockorna

De gamla kyrkklockorna förstördes i branden. Men en del av den gamla metallen kunde tas till vara.
År 1907 göts den nya storklockan hos A. Beckman. Vid gjutningen användes hela 900 kilo metall från de gamla kyrkklockorna som hade smält i branden. Även lillklockan göts hos samma företag.
Det innebär att en del av de gamla kyrkklockornas material fortfarande finns kvar i kyrkans nya klockor. Det är en särskilt intressant länk mellan kyrkan före branden och kyrkan efter branden.

Återinvigningen 1908

Den återuppbyggda kyrkan stod färdig 1908. Den återinvigdes den 23 februari 1908 av ärkebiskop J.A. Ekman. Svenska kyrkan beskriver den som den nya kyrkan efter branden.

Kyrkans interiör efter 1908

Den kyrka som stod färdig 1908 hade en helt ny interiör jämfört med 1700-talets kyrka. Dopfunten och predikstolen som fanns kvar under senare tid är från 1908, även om de senare fick ny färgsättning. Kyrkan hade också ett äldre orgelverk med historisk anknytning till en orgel tillverkad av bonden Lars Östlin 1854.
Det är viktigt att skilja på den historiska orgeln och det nuvarande orgelverket. Riksantikvarieämbetet uppger att det gamla orgelverket avlägsnades 1975 och ersattes av ett nytt verk från Grönlunds orgelbyggeri i Luleå/Gammelstad.

Den stora restaureringen 1956–1957

Nästan femtio år efter återinvigningen genomfördes en omfattande restaurering.
År 1956 restaurerades kyrkan utvändigt.
År 1957 genomfördes en mycket omfattande invändig restaurering och ombyggnad.
Den förändrade kyrkorummet betydligt.

Nytt golv

Det gamla trägolvet revs ut.
I stället lades ett nytt golv av kalksten.

Koret höjdes

Koret höjdes tre steg över långhusets golv.

Nytt altare

Ett nytt altare av röd kalksten byggdes.
En ny öppen altarring med järnkonstruktion och överliggare av trä ersatte den tidigare altarringen.

1908 års altarutsmyckning försvann

Hela altarutsmyckningen från 1908 avlägsnades. Detta innebar att kyrkans kor fick ett helt nytt konstnärligt uttryck.
I den förminskade kornischen utfördes i stället en färgstark mosaik. Det är denna konstnärliga förändring som ligger bakom det kor och den altarmosaik som är så starkt förknippad med Ockelbo kyrka i dag.

Altarmosaiken – ”Ljuset i mörkret”

Ockelbo kyrkas mest iögonfallande konstverk är den stora altarmosaiken. Den är skapad av konstnärinnan Gun Setterdahl från Stockholm.
Motivet heter:

”Ljuset i mörkret”.

Svenska kyrkan beskriver motivet som en abstrakt komposition där Kristus, den uppståndne och gyllene livsgestalten, skänker välsignelse. Mosaiken är mycket omfattande.
Den består av omkring:

300 000 mosaikbitar.

Materialet är så kallad smalto, ett traditionellt mosaikmaterial från Italien.
Kormosaiken mäter omkring:

35 kvadratmeter.

Det gör den till ett av kyrkans allra största och mest framträdande konstverk.

S:t Martins kapell

En annan mycket speciell del av Ockelbo kyrka är S:t Martins kapell. Kapellet är helgat åt kyrkans gamle patron, det franska riddarhelgonet S:t Martin av Tours.
Kapellet är orienterat i syd–nordlig riktning och altaret står mot den södra långväggen. Altaret är murat av tegel och har en altarskiva av röd kalksten. I dag används den norra delen av kapellet som dopkapell.

S:t Martins ljuskronor

I kapellets tak hänger två ljuskronor av glas.
Den ena är från:

1750

och den andra från:

1908.

Den äldre ljuskronan är alltså från tiden före den nuvarande kyrkans återuppbyggnad. Det ger kapellet ytterligare en historisk koppling till Ockelbos äldre kyrkohistoria.

Fönstren i S:t Martins kapell

Kapellet har två färgade glasfönster. De är utförda efter skisser av Gun Setterdahl, samma konstnärinna som skapade altarmosaiken.
Det södra fönstret symboliserar:

”Gryning”

och det norra:

Smidesgallret

Mellan S:t Martins kapell och det övriga kyrkorummet finns ett stort smidesgaller. Gallret är komponerat och utfört av konstnären Allan Runefelt.
Det är inte bara ett avskiljande galler. Det fungerar också som ett konstverk och innehåller scener ur S:t Martins liv.
Bland motiven finns:

• S:t Martin som tolvåring när han kommer till kyrkan
• S:t Martin när han lämnar kyrkan
• Martin som femtonårig krigare
• Martin som riddare
• Martin när han delar sin mantel med en tiggare
• Martin som ensling och tänkare
• Martin i meditation
• Martin tillsammans med sina hedniska föräldrar
• Martin som biskop
• Martin när han lämnar sitt hem
• Martin när han överfalls av två rövare
• Martin när han omvänder en av rövarna
• Martin när han möter djävulen, frestaren
• Martin när han tar emot människor som söker hans hjälp
• Martin när han uppväcker en död.

Smidesgallret fungerar därmed nästan som en bildberättelse eller livsberättelse om helgonet.

Draperiet vid S:t Martins kapell

Till smidesgallret hör ett draperi i grå färgton. Draperiet levererades av Elsa Gullbergs ateljé i Stockholm.
Även detta är en del av den konstnärliga gestaltningen av kapellet.

S:t Martin av Tours

S:t Martin av Tours var ett franskt riddarhelgon och biskop. Hans betydelse för Ockelbo kyrka är äldre än den nuvarande kyrkobyggnaden. Svenska kyrkan beskriver honom som kyrkans gamla patron.
Att hans liv har fått en så framträdande plats i det moderna S:t Martins kapell visar hur äldre kyrklig tradition har vävts samman med 1900-talets konstnärliga gestaltning.

Kyrkans orgel

Svenska kyrkan uppger att kyrkan har en orgel som tillverkades av bonden Lars Östlin 1854. Den uppgiften är särskilt intressant eftersom orgelns historia går tillbaka till tiden före kyrkbranden.
Riksantikvarieämbetet anger samtidigt att det gamla orgelverket avlägsnades 1975 och att ett nytt orgelverk då installerades från Grönlunds orgelbyggeri i Luleå/Gammelstad.
När man beskriver orgeln bör man därför skilja mellan den historiska Östlin-orgeln och det senare orgelverket.

Nya bänkar 1957

Vid restaureringen 1957 installerades helt nya bänkar av furu. Bänkarna hade stoppning av tyg och grupperades i fyra kvarter. Framtill avslutades kvarteren med en skärm.
Man sparade dock några av de äldre bänkarna. Två placerades i vapenhuset och åtta på läktaren.

Fönstren förändrades

Vid 1957 års restaurering togs det gamla isade glaset i kyrkans fönster bort. Det ersattes med nytt klart glas. Detta var alltså en betydande förändring av kyrkorummets ljusförhållanden.

Kyrkan förminskades invändigt

En mycket viktig förändring 1957 var att kyrkorummet förminskades. I västpartiet skapades ett kapell som orienterades åt söder.
Kapellet avskildes från långhuset med:

• ett smidesgaller
• ett draperi.

Detta blev S:t Martins kapell.

Ny färgsättning

1957 förändrades också hela kyrkorummets färgsättning. Dopfunten och predikstolen från 1908 fick ny färgsättning. Belysningen ändrades samtidigt.
Resultatet blev ett kyrkorum som i betydande grad skiljer sig från det som mötte Ockelboborna när kyrkan återinvigdes 1908.

Återinvigningen 1957

Efter den stora restaureringen återinvigdes kyrkan den fjärde advent 1957.
Det innebär att Ockelbo kyrka faktiskt har genomgått två tydliga invignings-/återinvigningsskeden efter 1904 års brand:
23 februari 1908 – den återuppbyggda kyrkan invigs.
Fjärde advent 1957 – kyrkan återinvigs efter den stora restaureringen och ombyggnaden.
Orgeln förändras 1975 År 1975 genomfördes ännu en viktig förändring. Det gamla orgelverket avlägsnades och ett nytt verk installerades.
Det nya verket kom från Grönlunds orgelbyggeri i Luleå/Gammelstad.

Taket 1986

År 1986 genomfördes en omläggning av takplåten på långhuset. Den nya taktäckningen utfördes med galvaniserad stålplåt som skivtäckning och målades på plats.

Vapenhuset byggs om 2001

År 2001 genomfördes en ombyggnad av vapenhuset. Då skapades bland annat:

• toalett
• brudkammare
• kapprum.

Detta är den senaste större förändringen som Riksantikvarieämbetet redovisar i sin byggnadshistorik.

Ockelbo kyrka som kulturhistoriskt värdefull byggnad

Ockelbo kyrka är kulturhistoriskt intressant inte minst därför att byggnaden innehåller flera olika historiska lager. I dagens kyrka möts:

• den medeltida kyrkoplatsens historia
• 1700-talets stora stenkyrka
• 1800-talets förändringar
• branden 1904
• Gustaf Améens återuppbyggnad 1906–1908
• 1950-talets stora restaurering
• 1900-talets senare förändringar.

Kyrkan är därför inte bara ett exempel på en kyrkobyggnad från början av 1900-talet. Den är samtidigt ett konkret historiskt dokument över hur en äldre kyrka kunde återuppbyggas efter en katastrofal brand.

Ockelbo kyrka i dag

Ockelbo kyrka används fortfarande som församlingskyrka. Här firas gudstjänster och mässor, och kyrkan används även vid dop, vigslar, begravningar, konserter och andra arrangemang. S:t Martins kapell används bland annat som dopkapell.
Svenska kyrkan anger att Ockelbo kyrka är öppen för enskild bön och andakt på helgfria vardagar mellan 08.00 och 15.30. På helger är kyrkan öppen i samband med gudstjänster, konserter och andra evenemang.

Ockelbo kyrka – en kyrka med många tidslager

Ockelbo kyrka är därför bäst förstådd som en byggnad med flera generationers historia.
Den medeltida kyrkoplatsen gav platsen sin långa religiösa kontinuitet. Den stora kyrkan från 1790-talet skapade de murar som fortfarande till stor del finns kvar.
Branden 1904 förändrade kyrkans historia för alltid.
Gustaf Améen gav sedan byggnaden en ny form samtidigt som de gamla murarna bevarades.
År 1957 förändrades kyrkorummet återigen genom en omfattande restaurering, då bland annat S:t Martins kapell skapades och den stora altarmosaiken tillkom.
Resultatet är den Ockelbo kyrka som finns i dag – en kyrka där 1700-talets murverk, 1900-talets arkitektur och senare tiders konst och restaureringar tillsammans berättar kyrkans historia.

Viktiga årtal

1791–1793 – den stora stenkyrkan uppförs efter ritningar av F.A.U. Cronstedt.
1795 – kyrkan invigs.
1797–1799 – det östra kyrktornet färdigställs.
1814 – kombinerat altare och predikstol installeras.
1885 – stor invändig ombyggnad.
1886 – förslag till ny tornhuv av E.A. Hedin.
1892 – ny tornhuv i gustaviansk stil.
1892 – kyrkan får centralvärme.
4 december 1904 – kyrkan brinner.
1905 – förslag till återuppbyggnad tas fram av Gustaf Améen.
1906–1908 – kyrkan återuppbyggs och omgestaltas.
1907 – nya kyrkklockor gjuts hos A. Beckman; 900 kg metall från de gamla klockorna återanvänds i storklockan.
23 februari 1908 – kyrkan återinvigs av ärkebiskop J.A. Ekman.
1956 – utvändig restaurering.
1957 – stor invändig restaurering och ombyggnad.
1957 – S:t Martins kapell skapas.
1957 – nytt kalkstensgolv och nytt altare av röd kalksten.
1957 – 1908 års altarutsmyckning tas bort.
1957 – den nya färgstarka mosaiken i koret utförs.
1957 – kyrkan återinvigs på fjärde advent.
1975 – det gamla orgelverket ersätts av ett nytt från Grönlunds orgelbyggeri.
1986 – takplåten på långhuset läggs om.
2001 – vapenhuset byggs om med bland annat toalett, brudkammare och kapprum.
I dag – Ockelbo kyrka är församlingskyrka och används för gudstjänster, dop, vigslar, begravningar, konserter, andakt och andra kyrkliga arrangemang.

Källor: Svenska Kyrkan, Bebyggelseregistret och Riksantkvarieämbetet

×

Ockelbos förra kyrka – kyrkan som brann 1904

Foto: Ockelbo kyrka före branden av Riksantikvarieämbetet (KMB), licensierad under Public Domain (Fri från upphovsrätt).

Den kyrka som brukar avses när man talar om Ockelbos gamla kyrka som brann var den stora stenkyrka som uppfördes 1791–1793. Den ersatte Ockelbos betydligt äldre medeltida kyrka och stod i drygt 110 år innan den förstördes i den stora kyrkbranden natten mellan 3 och 4 december 1904.
Det intressanta är att den nuvarande Ockelbo kyrka i mycket hög grad står på den gamla kyrkans plats och bygger vidare på dess kvarvarande murverk. Riksantikvarieämbetet beskriver därför byggnadshistorien som en återuppbyggnad och ombyggnad efter branden, snarare än att den gamla kyrkan helt enkelt revs och ersattes av en ny.

Den medeltida kyrkan före 1790-talets kyrka

Ockelbo hade en kyrka långt innan 1700-talets slut. Riksantikvarieämbetet anger att den föregående kyrkan var en medeltida stenkyrka, möjligen från 1200-talet. Den låg på samma kyrkoplats och revs i samband med att den stora nya kyrkan uppfördes på 1790-talet.
När den medeltida kyrkan revs upptäcktes bland annat den berömda Ockelbostenen, Gs 19, en runsten som är ett av Gästriklands mest uppmärksammade fornminnen. Runstenen hade alltså ett mycket äldre ursprung än den kyrka som senare skulle brinna 1904. Den hittades i samband med rivningen av den medeltida kyrkan, enligt Riksantikvarieämbetets material.

Kyrkan från 1791–1793

Under 1700-talet hade Ockelbo vuxit och den gamla medeltida kyrkan ansågs inte längre vara tillräckligt stor. Den nya kyrkan uppfördes 1791–1793 efter ritningar av Fredrik Adolf Ulrik Cronstedt, landshövding och arkitekt.
Det var en stor och påkostad stenkyrka. Den hade:

• rektangulärt långhus
• ett stort indraget östtorn
• valmat mansardtak
• kraftiga murar
• stora fönster
• en omfattande kyrklig inredning
• läktare
• orgel
• kyrkklockor
• kyrkans arkiv och bibliotek.

Kyrkan invigdes efter att byggnadsarbetena hade avslutats. Den var alltså den kyrka som Ockelboborna använde under större delen av 1800-talet och fram till branden 1904.
Enligt lokalhistoriskt material ska ärkebiskop Carl Fredrik af Wingård? Nej – här bör man vara försiktig med äldre andrahandsuppgifter. Den ofta återgivna uppgiften är att ärkebiskop Jacob Axelsson Lindblom vid en visitation 1813 ska ha beskrivit Ockelbo kyrka som en av de största och vackraste landskyrkorna i ärkestiftet. Uppgiften återges i lokalhistoriskt material, men jag skulle markera den som en äldre traditionsuppgift snarare än ett helt säkert ordagrant citat.

Kyrkan byggdes om under 1800-talet

Den stora kyrkan förändrades flera gånger under 1800-talet. 1885 – omfattande förändring av interiören
År 1885 genomfördes en större ombyggnad.
Då:

• togs det gamla kombinerade altaret och predikstolen bort
• sattes predikstolen från den äldre kyrkan in
• skaffades en ny altarprydnad i form av en stor Kristusbild
• togs bänkinredningen från 1795 bort
• sattes nya öppna bänkar in
• ändrades kyrkans invändiga färgsättning.

1886–1892 – tornet förändras

Kyrkans torn genomgick också en större förändring.
År 1886 ritade Gävlearkitekten Erik Alfred Hedin ett förslag till ny tornhuv.
År 1892 fick tornet sin slutliga utformning med en tornhuv i gustaviansk stil.
Det var alltså denna tornkonstruktion som fanns när branden bröt ut 1904.

Ockelbo kyrka var tidigt modern

En mycket intressant detalj är kyrkans värmeanläggning. År 1892 fick kyrkan en värmecentral, med luftintag under altaret.
Riksantikvarieämbetet uppger att Ockelbo kyrka var en av de första kyrkorna med centralvärme.
Detta är viktigt när man studerar branden eftersom branden senare kom att bryta ut i eller i närheten av den del av byggnaden där värmeinstallationens rökkanaler fanns.

Den stora branden 1904

Natten mellan 3 och 4 december 1904

Branden upptäcktes omkring klockan 9 på lördagskvällen den 3 december 1904. Detta framgår av en samtida beskrivning som återges i Riksantikvarieämbetets material om Ockelbostenen. Rök började komma ut på två ställen från den nedre delen av tornet.
Det gjordes försök att ta sig upp i tornet för att slå kyrkans klockor och därmed varna befolkningen, men detta misslyckades. I stället användes ångvisslan vid järnvägsstationen för att kalla människor till platsen. Det ger en ganska tydlig bild av hur brandbekämpningen fungerade i ett samhälle som Ockelbo vid denna tid

Räddningsarbetet blev mycket svårt

När branden upptäcktes försökte man naturligtvis bekämpa den. Men det fanns ett allvarligt problem: vattnet fanns ungefär 500 meter från kyrkan.
Det tog därför tid att få igång vattenbegjutningen. Och när man väl fick igång vattnet nådde strålen enligt den samtida beskrivningen inte ens upp till takfoten.
Dessutom var tornets övre del av trä och beklädd med kopparplåt. Det innebar att människor inte vågade närma sig tornet eftersom det fanns risk för att den övre delen skulle rasa.

Tornet rasade

Vid omkring 11-tiden på kvällen rasade tornets övre del. Den störtade ned med ett kraftigt brak på kyrkans norra sida. Efter tornets fall spred sig branden kraftigt inne i kyrkan. Det brännbara materialet inne i byggnaden blev snart lågornas rov.

Ockelbo kyrka efter branden 1904. Interiör och exteriör. Foto: S. Nilbery, Ockelbo. Publicerad i Hvar 8 Dag nr 12, 18 december 1904. Källa: Project Runeberg.

Kyrkans interiör förstördes

Vid ungefär 1-tiden på natten hade taket, läktarna och orgeln rasat samman. Även dessa delar var i stor utsträckning byggda av trä och kunde därför inte stå emot branden. Sakristian var en av de sista delarna som stod emot elden, men även den förstördes. När branden till slut hade gått över var kyrkans interiör fullständigt utbränd.

Vad fanns kvar efter branden?

Trots att kyrkan var svårt förstörd var den inte bokstavligen borta till varje sten. Detta är en viktig detalj. Kyrkans ytterväggar och delar av tornkroppen stod kvar.
Riksantikvarieämbetet beskriver att: efter branden stod ytterväggarna och tornkroppen kvar. Det var just dessa bevarade delar som senare gjorde det möjligt att bygga upp kyrkan igen på samma plats.

Enorma kulturhistoriska förluster

Branden innebar inte bara att Ockelboborna förlorade sin kyrkobyggnad. Ännu allvarligare var att stora delar av det historiska material som förvarades i kyrkan förstördes.
Bland det som gick förlorat fanns:

• kyrkans arkiv
• delar av biblioteket
• äldre handlingar
• inventarier
• konstföremål
• kyrkans orgel
• kyrkklockorna
• tornhuven
• äldre föremål.

Samtida tidningsmaterial beskriver branden som en katastrof där arkiv, bibliotek, dopfunt med mera förstördes. Samtidigt lyckades man rädda kyrksilver och vissa äldre handlingar.

Kyrkans arkiv gick förlorat

Detta är en av de mest betydelsefulla följderna av branden. Ockelbo kyrkas historiska arkiv förstördes till stora delar. Det har fått konsekvenser för släkt- och lokalhistorisk forskning än idag.
Det finns exempelvis uppgifter om att kyrkböckerna från Ockelbo förstördes i branden 1904, vilket innebär att forskare har fått använda andra källor för att rekonstruera Ockelbos äldre befolkning.
Det har till och med getts ut särskilt material för att rekonstruera Ockelbos befolkning före branden. Ett exempel är arbetet ”Ockelbor”, som omfattar omkring 28 000 personnamn och bygger på andra bevarade källor.

Den berömda Ockelbostenen brann upp

En av brandens allra största kulturhistoriska förluster var Ockelbostenen, Gs 19. Det var en runsten med mycket speciella bildframställningar och runinskrift. Runstenen hade hittats redan när den medeltida kyrkan revs på 1790-talet.
Den förvarades senare i kyrkan, i ett tornrum ovanför sakristian tillsammans med bland annat kyrkans arkiv och andra äldre föremål. När kyrkan brann 1904 förstördes stenen.
Det är särskilt tragiskt eftersom den var huggen i sandsten, vilket gjorde att den inte kunde överleva den intensiva branden. I efterhand har den beskrivits som en oersättlig förlust för det svenska kulturarvet.

Vi vet ändå hur Ockelbostenen såg ut

En viktig anledning till att förlusten inte blev ännu större är att stenen hade dokumenterats före branden. Den hade studerats och avbildats av flera forskare, bland andra:

• Samuel Gestrin
• N. J. Ekdahl
• C. Säve
• C. F. Wiberg
• Karl Hjalmar Kempff.

Kempff publicerade dessutom en omfattande studie av stenen 1887. Det innebär att vi idag kan veta ganska mycket om en runsten som fysiskt försvann i kyrkbranden 1904.

Även äldre konst gick förlorad

Riksantikvarieämbetets bildmaterial innehåller bland annat en dokumentation av en träskulptur föreställande Maria med barnet, som förstördes i branden 1904. Originalteckningen finns bevarad i Antikvarisk-topografiska arkivet (ATA), vilket är ett exempel på hur dokumentation ibland är det enda som finns kvar av föremål som gått förlorade.

Allt förstördes dock inte

En del föremål kunde räddas. Bland annat lyckades man rädda:

• kyrksilvret
• mässhakar
• vissa äldre handlingar
• andra föremål från sakristian.

Samtida beskrivningar visar att människor gjorde stora ansträngningar för att rädda det som gick att komma åt.

Var branden började

De källor jag hittar beskriver att rök och eld först upptäcktes i den nedre delen av tornet, i närheten av värmeanläggningens rökutgång. Den samtida tidningsbeskrivningen anger att lågor syntes från värmeledningens rökgång i närheten. Det betyder dock inte att man säkert kan slå fast att värmeanläggningen var brandorsaken.
Jag hittar inte någon säker källa som fastställer den exakta brandorsaken utan att tydligt ange att branden upptäcktes i den delen av byggnaden.

Ockelbo kyrka efter branden 1904. Interiör och exteriör. Foto: S. Nilbery, Ockelbo. Publicerad i Hvar 8 Dag nr 12, 18 december 1904. Källa: Project Runeberg.

Efter branden – skulle kyrkan rivas?

Nej. Det blev i stället möjligt att använda de gamla murarna. År 1905 togs förslag fram till en återuppbyggnad baserad på den gamla kyrkans form och volym.
Arkitekten var Gustaf Améen. Detta är mycket viktigt för att förstå dagens Ockelbo kyrka. Den nuvarande kyrkan är alltså inte helt frikopplad från 1790-talets kyrka. De gamla murarna efter branden användes vid återuppbyggnaden.

Gustaf Améens kyrka

Åren 1906–1908 återuppfördes kyrkan. Gustaf Améen förändrade samtidigt byggnaden ganska kraftigt. Den gamla kyrkans stora långhus gjordes om till en treskeppig hallkyrka. Det innebar:

• mittskepp
• två smala sidoskepp
• förändrad interiör
• nya fasader
• förändrat entréparti
• ny kyrklig inredning.

Riksantikvarieämbetet beskriver alltså dagens kyrka som resultatet av en ombyggnad av den äldre kyrkan efter branden.

Invigningen 1908

Den återuppbyggda kyrkan invigdes den 23 februari 1908. Invigningen förrättades av ärkebiskop Johan August Ekman. Svenska kyrkan i Ockelbo anger detta som datumet för invigningen efter branden. Det betyder att det gick bara drygt tre år från den katastrofala branden till återinvigningen. Det är en anmärkningsvärt kort tid för ett så omfattande projekt.

Den gamla kyrkan finns alltså delvis kvar

Det är därför lite missvisande att säga att den gamla kyrkan ”försvann” helt 1904.
Det som förstördes var framför allt:

• taket
• träkonstruktionerna
• tornhuven
• interiören
• orgeln
• klockorna
• stora delar av inventarierna.

Men murverket stod kvar och användes när kyrkan byggdes upp igen. Dagens Ockelbo kyrka kan därför på sätt och vis ses som en kombination av:
1790-talets kyrka + brandens kvarvarande murverk + Gustaf Améens ombyggnad 1906–1908.

Källorna anger branddatumet som 4 december 1904, medan den samtida beskrivningen preciserar att branden upptäcktes på kvällen 3 december och pågick under natten mot den 4 december.

Intressanta saker om Ockelbo kyrka

1. Ockelbo hade en medeltida kyrka före 1790-talets kyrka.
   Det gör kyrkplatsens historia mycket äldre än 1791.
2. Ockelbostenen hittades när den medeltida kyrkan revs.
   Den var alltså redan ett historiskt föremål när 1790-talets kyrka byggdes.
   
3. Ockelbostenen förstördes sedan i branden 1904.
   Det är kanske den mest dramatiska kulturhistoriska följden av branden.
4. Kyrkans arkiv förstördes till stor del.
   Det är en viktig anledning till att Ockelbos äldre historia och släktforskning har luckor.
5. Brandbekämpningen var mycket svår.
   Vattnet fanns omkring 500 meter bort och nådde inte upp till takfoten.
6. Kyrkans murar överlevde.
   Det innebär att den nuvarande kyrkan fortfarande har ett konkret samband med 1790-talets byggnad.
7. Den nuvarande kyrkan är därför inte helt ”ny”.
   Den är resultatet av återuppbyggnaden och omgestaltningen 1906–1908.
8. Det finns fotografier och annan dokumentation av kyrkan före branden.
   Riksantikvarieämbetets material innehåller exempelvis fotografier tagna före branden.

Källor: Svenska kyrkan, Riksantikvarieämbetet och Runeberg

×

Fakta om Ockelbo kyrka

Kommun	Ockelbo
Län	Gävle
Byggnadsår	Nuvarande kyrka byggd 1908
Stift	Uppsala stift
Pastorat	Ockelbo pastorat
Församling	Ockelbo församling
Hemsida	Svenska Kyrkan
Öppettider	Helgfria vardagar (måndag–fredag): Kl. 08:00–15:30
Telefon	0297-427 60

×

Karta