Ods Kyrka
Herrljunga Kommun
|
Ods kyrka är en kyrkobyggnad i södra delen av Herrljunga kommun. Den tillhör sedan 2021 Herrljungabygdens församling (tidigare Ods församling) i Skara stift. Kyrkobyggnaden Byggnadshistoria
Fortsättning av texten finns under "Här kan du läsa mer om kyrkan" Källa: Wikipedia – Ods kyrka Fotodatum 2026-07-13 Publicerad 2026-09-15 Koordinater: 57.943261, 13.187504 Klicka på bilden för att komma till bildgalleriet med flera bilder 129 Bilder
|
Fortsättning för första sidan.
Inventarier
Foto: Ods kyrka och klockstapel av Riksantikvarieämbetet (KMB), licensierad under CC BY-SA 4.0.
Klockor
Orgel
Orgeln, tillverkad 1984 av Tostareds Kyrkorgelfabrik, har fjorton stämmor fördelade på två manualer och pedal. Fasaden är ljudande med nya pipor i den gamla fasaden från 1926.
Källa: Wikipedia
Mer fakta om kyrkan
Ods kyrka ligger i Od i Herrljunga kommun och tillhör Herrljungabygdens församling i Skara stift. Kyrkan är en av traktens äldsta byggnader och har en historia som sträcker sig tillbaka till första hälften av 1100-talet. Den ligger på en liten höjd intill ett större gravfält från järnåldern.
Kyrkan är särskilt intressant eftersom stora delar av den medeltida byggnaden finns kvar. Den är uppförd i sten och hör till den romanska kyrkoarkitekturen. Ods kyrka brukar tillsammans med bland annat de äldre kyrkorna i Asklanda och Ornunga räknas till den så kallade normandiska typen.
Foto: Ods kyrka (interiör mot altaret) av Riksantikvarieämbetet (KMB), licensierad under CC BY-SA 4.0.
Riksantikvarieämbetet anger att kyrkan uppfördes under första hälften av 1100-talet, möjligen omkring 1130-talet. Den ursprungliga kyrkan bestod av ett långhus och ett smalare och lägre kor med rak östvägg. Murarna är uppförda av huggen sten i kvaderteknik.
Den ursprungliga kyrkan hade en enkel dörr på norrsidan och en mer påkostad rundbågig portal av sandsten på södra sidan. Den södra portalen finns fortfarande kvar och är skyddad av kyrkans medeltida vapenhus.
Det medeltida långhuset hade från början inga fönster på norrsidan och endast ett fönster på södra sidan. Bevarade spår efter medeltida takstolar och bjälkar visar att kyrkorummet ursprungligen sannolikt saknade innertak av den typ som senare kom att användas.
Ods kyrka är en av de få kyrkor i Västergötland där ett medeltida vapenhus fortfarande finns kvar. Vapenhuset står vid kyrkans södra långsida och är byggt av sten. Det har sannolikt tillkommit under senmedeltiden.
På vinden ovanför vapenhuset kan delar av den äldre portalens konstruktion fortfarande studeras. I vapenhuset finns även en äldre gravhäll.
Ods kyrka var rikt dekorerad under medeltiden. Vid restaureringen 1915 upptäcktes rester av väggmålningar som hade varit övermålade. På norra väggen fanns målningar från 1200-talet och på södra väggen målningar från 1500-talet eller början av 1600-talet.
De äldsta målningarna hade varit placerade i breda bildfält på väggarna. Rester av rött, gult och svart samt olika växt- och trädmotiv kunde identifieras. Runt ett av de medeltida fönstren fanns också en röd dekorativ bård.
En av kyrkans viktigaste medeltida inventarier är dopfunten från första hälften av 1100-talet. Den är dekorerad med motiv som bland annat har anknytning till Sankt Nikolaus. Ett motiv berättar om hur Nikolaus gav pengar till en fattig adelsman så att hans döttrar kunde få hemgift. Andra motiv visar bland annat män i en båt.
I Ods kyrka finns en äldre träskulptur föreställande Maria med Jesusbarnet. Skulpturen förknippades förr med hjälp vid barnafödande och kvinnor kunde lämna gåvor i samband med kyrktagning efter en förlossning.
Traditionen fortsatte fram till 1711 då biskopen förbjöd bruket eftersom det ansågs onödigt och vidskepligt. Madonnabilden kom senare att förvaras på museum men återfördes till Ods kyrka hösten 2004.
Det finns olika uppgifter om skulpturens ålder. Västsverige anger slutet av 1200-talet eller början av 1300-talet, medan Riksantikvarieämbetet daterar den till omkring år 1500. Dateringen bör därför anges med viss försiktighet.
Kyrkans altartavla fick sin nuvarande ram 1695. Själva bildverket är äldre och har enligt Riksantikvarieämbetet tillverkats under 1400-talet på den europeiska kontinenten. Motivet föreställer Kristi nedtagande från korset.
Vid restaureringen 1915 återfördes det äldre medeltida altarskåpet till användning i kyrkan och konserverades.
Predikstolen tillverkades 1717 av bildhuggaren Wedelin från Borås. Den är rikt dekorerad med bilder av Kristus och de fyra evangelisterna samt änglahuvuden och växtornament. Ljudtaket är också rikt utsmyckat. Predikstolen flyttades 1863 från södra till norra sidan.
Ods kyrka är starkt förknippad med Andreas Rhyzelius, som föddes i socknen 1677. Han blev senare biskop i Linköpings stift och verkade som biskop från 1743 till 1761.
Rhyzelius kom under sin tid som präst nära kung Karl XII. Enligt traditionen fick han en silverkalk av kungen. Efter slaget vid Poltava ska Rhyzelius ha gömt kalken i sina kläder för att undvika att den togs ifrån honom. År 1724 skänkte han kalken till sin hemförsamling i Od. Den finns fortfarande bevarad i kyrkan.
I kyrkan finns flera minnen efter Rhyzelius och hans familj. Bland annat finns en epitafietavla över hans föräldrar. På södra väggen finns också en målning med Rhyzelius släktträd.
Kyrkan förändrades kraftigt under 1600- och 1700-talen. Under slutet av 1500-talet eller början av 1600-talet tillkom bland annat sakristian och kyrkans medeltida väggar fick nya målningar i den så kallade Läcköskolans stil.
År 1743 förlängdes kyrkan åt väster. År 1758 förändrades koret. De raka korväggarna togs bort och långhusets väggar förlängdes så att kyrkan fick ett tresidigt avslutat kor. Sakristian byggdes samtidigt ut.
Ods kyrka saknar torn. Under 1700-talet diskuterades flera gånger möjligheten att bygga ett torn. År 1756 fattades beslut om att uppföra ett torn, men beslutet överklagades och återtogs. Något kyrktorn byggdes därför aldrig.
Klockstapeln har en lång historia. Enligt Västsveriges informationsmaterial byggdes den ursprungligen 1687 och byggdes sedan om 1739 och 1776. År 1828 träffades den av blixten och skadades.
Den stora kyrkklockan är från senmedeltiden och beskrivs som särskilt vacker i klangen. Den mindre klockan göts 1701 av Gerhardt Meyer i Stockholm.
Foto: Kyrkan och klockstapeln på foto omkring 1900 av Riksantikvarieämbetet (KMB), licensierad under CC BY-SA 4.0.
Under 1800-talet genomfördes flera förändringar av kyrkan. År 1810 murades det äldre fönstret på norrsidan och en nordlig dörr igen. År 1843 togs ett nytt fönster upp på södra sidan. Under perioden förändrades även bänkar, golv och interiör.
En inventering från 1829 beskrev kyrkan som i gott skick men samtidigt för liten eftersom den fungerade som moderkyrka för området.
En av de viktigaste restaureringarna genomfördes 1915. Arbetena leddes av byggmästaren Teodor Hallström från Lödöse efter ritningar av arkitekten Anders Roland.
Vid restaureringen lades nytt trägolv, bänkarna byggdes om och förändringar gjordes av läktare, dörrar, fönster och sakristia. Interiören och exteriören kalkades om. Altartavlan, predikstolen och andra inventarier restaurerades.
Det var också under arbetena 1915 som de övermålade medeltida väggmålningarna upptäcktes. Under det äldre golvet hittades dessutom hela rader av delvis bevarade kistor från 1600-talet.
Under sakristian finns en äldre vinkällare. Den återupptäcktes och öppnades vid restaureringen 1915. Källaren har stenväggar och har varit försedd med trätrappa och lucka från sakristian.
År 1926 fick kyrkan en orgel byggd av Herman Nordfors & Co. Under 1940-talet installerades innerfönster med antikglas. Mellan 1948 och 1950 installerades elektrisk uppvärmning och belysning samt elektrisk orgelfläkt och elektrisk ringning av kyrkklockorna.
År 1950 genomfördes en omfattande konservering av kyrkans äldre inventarier och målningar. År 1968 gjordes ytterligare restaurerings- och konserveringsarbeten.
Den nuvarande orgeln byggdes 1985 av Tostareds Kyrkorgelfabrik i Björketorp. Orgeln är helt mekanisk och har 14 stämmor.
Åren 1999 och 2005–2006 genomfördes omfattande arbeten på kyrkan. Fasaderna putsades och målades, tak och fönster underhölls och flera av kyrkans äldre inventarier konserverades.
År 2014 byttes spån på långhus, sakristia och kor. År 2021 putsades och färgsattes samtliga fasader på nytt med Gotlandskalk. Vapenhuset målades och fönsterbågarna rengjordes och målades med linoljefärg.
Vid en visitation 1713 ville biskop Jesper Svedberg att en ny kyrka skulle uppföras i Österod eftersom befolkningen hade långt till den gamla kyrkan. År 1714 började man enligt äldre uppgifter lägga grunden till en ny kyrka, men projektet fullföljdes aldrig.
Kyrkogården har medeltida ursprung och ligger intill ett större gravfält från järnåldern. Den äldre kyrkogårdsdelen är formad efter den låga höjd där kyrkan ligger och omges av en bred och låg kallmur.
Den nya kyrkogårdsdelen anlades 1957. Där finns bland annat minneslund, askgravlund och raka gravrader med häckar. På området finns också en vitkalkad byggnad och en halvcirkelformad plats för ceremonier.
Kyrkan ligger i direkt anslutning till ett större gravfält från järnåldern. Platsen låg tidigare i ett landskap med sjöar, där kyrkans höjd kan ha framträtt som en liten ö eller udde. Gravmiljön visar att platsen varit betydelsefull långt innan den kristna kyrkan byggdes.
Vid kyrkans västra ingång finns ett utställningsskåp med bland annat Gustav Vasas och Karl XII:s bibelöversättningar, Rhyzelius silverkalk och en äldre brudkrona. I kyrkan finns också porträtt och minnestavlor efter personer och släkter med anknytning till socknen.
Kyrkan är en enskeppig salkyrka. Den är vitputsad och har sadeltak täckta med träspån. På södra långsidan finns det medeltida stenbyggda vapenhuset och på västra sidan ett mindre träklätt vapenhus. Sakristian ligger norr om koret.
Fönstren har en form som anknyter till kyrkans romanska karaktär. De gråmålade fönsterbågarna och de vitkalkade fasaderna ger tillsammans med de spåntäckta taken kyrkan ett traditionellt västsvenskt utseende.
Ods kyrka är kulturhistoriskt mycket värdefull eftersom den förenar en ovanligt välbevarad medeltida byggnad med spår från flera senare århundraden. Här finns medeltida murverk och vapenhus, en dopfunt från 1100-talet, rester av medeltida väggmålningar, äldre träskulpturer och ett senmedeltida altarskåp.
Samtidigt berättar kyrkans 1600- och 1700-talsinventarier om en period då kyrkorummet förändrades kraftigt. Predikstolen från 1717, Rhyzelius minnen och den äldre silverkalken knyter kyrkan till större delar av Sveriges kyrko- och kungahistoria.
Den omgivande kyrkogården och järnåldersgravfältet gör dessutom platsen intressant ur ett mycket längre tidsperspektiv. Här kan man följa en kontinuitet från järnålderns gravmiljö till den medeltida kyrkan och vidare genom flera hundra år av förändringar och restaureringar.
Svenska kyrkan – Ods kyrka
Riksantikvarieämbetet – Bebyggelseregistret
Västsverige – Ods kyrka
Kulturvägen – Ods kyrka
Wikipedia – Ods kyrka
