Okome Kyrka
Falkenberg Kommun
|
Okome kyrka är en kyrkobyggnad i Okome församling i Göteborgs stift. Den ligger i kyrkbyn Okome i Falkenbergs kommun. Kyrkobyggnaden Historia Ombyggnad 1816 Fortsätter under länken "Här kan du läsa mer om kyrkan". Kyrkan var inte öppen vid besöket Källa: Wikipedia – Okome kyrka Fotodatum 2022-05-17 Koordinater: 57.057195, 12.693969 Klicka på bilden för att komma till bildgalleriet med flera bilder 102 Bilder
|
Fortsättning från första sidan.
Beskrivning av den gamla kyrkan
Ett märkesår i församlingslivet var 1864 då ett orgelverk, församlingens första, byggdes och installerades av Carl Nilsson i Ullared.
Kyrkan som revs var byggd i natursten och kalkrappad samt hade en längd av 45 alnar med 12 alnars bredd . På en vimpel över gavelspetsen stod A.P.W. 1816. Kyrkans liksom tornets tak var klätt med ekspån. Kyrkogården omgärdades av en enkel stenmur som var försedd med två överbyggda stigportar. Den som låg mot Lynga var stor och bred så att man kunde köra igenom den med häst och vagn samt var försedd med två breda dörrar. Den mot prästgården var mindre och stängdes med en enkel dörr.
Inga bilder finns bevarade av den gamla kyrkans interiör men ögonvittnen har berättat att kyrkan saknade uppvärmning och att bänkraderna var vitmålade och gick helt ut till väggarna. Taket hade en rik bilddekoration med scener ur bibliska historien. Predikstol med baldakin (takhimmel), altaruppsats och läktarskranket med apostlabilder var ett mycket förnämligt arbete i renässansstil . Den praktfulla inredningen hade tillkommit på initiativ av Herr Lars som var kyrkoherde här under decennierna närmast före år 1650.
En i dessa bygder påvisbar andlig och kyrklig livaktighet vilken kulminerade under 1880-talet, och som tog sig uttryck i att kyrkorna var så proppfulla att man till och med satt i fönsteröppningarna, fick församlingens prästerskap att ropa på nya och större gudstjänstrum. År 1886 beslöt därför kyrkostämman att en ny kyrka skulle uppföras på den gamla kyrkans plats, och tre år senare kunde kyrkostämman godkänna ritningsförslag till sin nya kyrkobyggnad. Den gamla kyrkan fick sin definitiva dödsdom, sedan Kungliga Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien i ett utlåtande den 5 februari 1890 förklarat, att ”kyrkan varken ur antiqvarisk eller konstnärlig synpunkt är märklig”. Två månader senare lämnade Kungl. Maj:t ”nådigt tillstånd” till kyrkans rivning, dock på det uttryckliga villkoret att kyrkans gamla inventarier omsorgsfullt förvarades (vilket församlingen verkar saklöst satt sig över, och med ett par undantag gjort ”rent hus” ). Så gott som samtliga gamla inventarier såldes och några av dessa kom via mellanhänder att hamna på Kulturen (Kulturhistoriska museet) i Lund. Orgelverket såldes och uppsattes i sin helhet i Älvsereds kyrka.
Till de inventarier som skingrades utan att kunna spåras hör ett triumfkrucifix av ek som hängde på långskeppets norra vägg, en rikt järnbeslagen kyrkkista av ek och kyrkstocken som var placerad vid vapenhusingången i söder samt ett porträtt i ”Lebensgröße” av Jens Pedersen Falchovius . Fragment av krönet till läktarbröstvärnet från 1600-talet har kommit till Hallands kulturhistoriska museum i Varberg.
Den nya kyrkan
I slutet av 1800-talet hade församlingen betydligt fler invånare än senare, och man byggde därför kyrkan med runt 500 bänkplatser. Kyrkan uppfördes i delvis gotisk, delvis romansk stil efter ritningar av arkitekt Adrian C. Peterson i Göteborg till en kostnad av 33 500 kronor.
Den medeltida altaruppsatsen ersattes med en enklare och bakom denna sattes ett skrank upp som tjänade som sakristia. Breda bänkar med fyrarmade ljusstakar mitt på varje bänk fyllde upp kyrkorummet. Den rikt utsirade medeltida dopfunten med runt korsformad cuppa samt predikstolen från 1600-talet fick dock följa med in i den nya kyrkan . En helmekanisk orgel med två manualer och pedal tillverkades av Salomon Molander i Göteborg.
År 1925 hade uppkomna sättsprickor i murarna, flagnande puts och läckande tak framtvingat en omfattande restaurering av kyrkan till en kostnad som till och med översteg dess byggkostnad eller cirka 45 000 kronor. En sexkantig baldakin som sålts till Kulturen, återköptes 1936 och hängdes åter upp ovanför predikstolen.
Kyrkans interiör efter 1960
Vid en restaurering 1960-1961 som gjordes efter ritningar av arkitekt Johannes Olivegren fick kyrkan en ganska unik interiör. Kyrkorummet avkortades då man under läktaren byggde två rum, sakristia till vänster och samlingsrum till höger. Mellan dessa gjordes ett genomgångsrum som skildes från kyrkorummet av en stor glasdörr. Framför läktaren sattes ännu ett bröstvärn upp med 14 målade bilder på Jesus, Maria och apostlarna vilka suttit i den medeltida kyrkan.
Bänkarna nytillverkades i laserat trä ordnade i fyra kvarter där de yttre gavlarna på första och sista bänken i varje bänkkvarter utformades som höga ljusbärare med tre lampor vardera. Även i koret sattes liknande ljusbärare. Ett avstånd av två meter från väggarna runt hela kyrkan lämnades fritt, dels för att markera placeringen av den gamla medeltida kyrkan, dels som en processionsgång runt hela kyrkorummet. Den gamla altaruppsatsen från 1636 återköptes samtidigt från Kulturen och sammanfogades med det nya altarbordet i samma stil och material som bänkinredningen. Predikstolen ändrade sin form på så vis att bildspeglarna veks ut så att man samtidigt kunde se fler bilder och stolen blev bredare.
Dopfunten är av sandsten och består av sju delar. Cuppan är fyrpassformad med figurscener från Jesu barndoms historia. Skaftet är likaså fyrpassformad. Foten är ställd på fyra fristående plintar som är framställda som odjursliknande figurer. Dopfunten är daterad till 1200-talets slut eller början av 1300-talet. Kyrkogården utvidgades åt öster och sydväst år 1981 och en ekonomibyggnad uppfördes i den nordöstra delen år 1991.
Orglar
Församlingens första piporgel med en manual och bihangspedal tillverkades av orgelbyggaren och organisten Carl Nilsson i Ullared och invigdes år 1864. Vid rivningen av den gamla kyrkan såldes orgelverket i sin helhet och uppsattes i Älvsereds kyrka där den var i bruk till år 1921.
Den nyinvigda kyrkan fick en tvåmanualig orgel med pedalverk tillverkad 1891 av Salomon Molander. Molanders verk ersattes 1980 av en ny helmekanisk orgel från Tostareds Kyrkorgelfabrik, omfattande tjugo stämmor fördelade på två manualer och pedalverk. Fasaden och ett antal stämmor från den äldre Molanderorgeln bibehölls.
Foto: Okome gamla kyrka vid slutet av 1790-talet av Anders Petersson Widberg, licensierad under Public Domain (Fri från upphovsrätt).
Okome kyrka ligger i Okome socken i Falkenbergs kommun, Hallands län. Kyrkan tillhör Okome församling i Göteborgs stift. Den nuvarande kyrkan uppfördes åren 1890–1891 efter ritningar av arkitekten Adrian Crispin Peterson och ersatte den äldre medeltida kyrkan som stod på samma plats.
Den nuvarande kyrkan är uppförd i nygotisk stil. Kyrkan har ett rektangulärt långhus, kor i öster och ett torn i väster. Tornet avslutas med en hög spira. Fasaderna är vitputsade och byggnaden har detaljer av gult tegel. Fönstren och flera andra arkitektoniska detaljer har spetsbågiga former som är typiska för den nygotiska stil som var vanlig under slutet av 1800-talet.
Okome har en lång kyrkohistoria. Den äldre kyrkan var en romansk stenkyrka som uppfördes under medeltiden, sannolikt under 1100-talet. Den var betydligt mindre än den nuvarande kyrkan och hade ursprungligen ett långhus, ett smalare kor och en halvrund absid i öster.
Den medeltida kyrkans ursprungliga utformning är bland annat känd genom äldre dokumentation och teckningar. En viktig källa är den dokumentation som gjordes av prosten Anders P. Widberg under slutet av 1700-talet och början av 1800-talet. Genom dessa äldre avbildningar går det att få en uppfattning om hur kyrkan såg ut innan de stora förändringarna under 1800-talet.
Den gamla kyrkan hade ursprungligen en fristående klockstapel. År 1766 ersattes klockstapeln av ett trätorn som byggdes samman med kyrkans västra gavel. Därmed fick kyrkan ett utseende som på flera sätt skilde sig från den ursprungliga medeltida byggnaden.
År 1816 genomfördes en omfattande ombyggnad av den medeltida kyrkan. Koret och den gamla absiden revs och långhuset förändrades så att kyrkorummet fick en mer enhetlig bredd och höjd. Även vapenhuset på den sydvästra sidan togs bort.
Efter ombyggnaden var det därför betydligt svårare att se den ursprungliga medeltida kyrkans romanska form. Trots förändringarna fanns delar av den äldre byggnaden kvar fram till rivningen 1890.
Den äldre kyrkan hade en mycket värdefull och ålderdomlig inredning. Flera av inventarierna hade tillkommit under 1600-talet och vissa föremål var ännu äldre. När den gamla kyrkan revs 1890 uppstod därför frågan om vad som skulle hända med den äldre inredningen.
En del av inventarierna såldes och skingrades. Flera föremål hamnade genom olika omständigheter utanför kyrkan, bland annat vid Kulturen i Lund. Senare kom flera av de äldre föremålen att återföras till Okome kyrka.
Bland de äldre inventarier som förknippas med den gamla kyrkan finns bland annat dopfunt, altaruppsats, predikstol, triumfkrucifix, ekkista med järnbeslag, fattigblock och delar av läktarinredningen.
Ett av Okome kyrkas mest betydelsefulla äldre föremål är dopfunten från 1300-talet. Den är tillverkad av sandsten och har dekor med figurer och bildframställningar.
Dopfunten är särskilt intressant eftersom den representerar den medeltida kyrkans historia och har funnits i Okome under mycket lång tid. Den är ett konkret exempel på hur föremål från den gamla medeltida kyrkan har kunnat leva vidare även efter att själva kyrkobyggnaden revs.
Okome kyrka har också en äldre altaruppsats från 1636. Den är utförd i snidad ek och är ett exempel på det dekorativa kyrkliga konst- och hantverk som utvecklades under 1600-talet.
Altaruppsatsen är uppbyggd i tre delar och innehåller inskrifter på danska och latin. Inskrifterna är historiskt intressanta eftersom Halland vid denna tid fortfarande tillhörde Danmark. Altaruppsatsen visar därför inte bara kyrkans religiösa historia utan också det historiska sammanhang som Halland befann sig i under 1600-talet.
Den äldre predikstolen är utförd i barockstil och har en rikt dekorerad utformning. På predikstolen finns reliefer med motiv ur Jesu passionshistoria.
Predikstolen har jämförts med predikstolen i Värö kyrka och har tillskrivits en nordhalländsk mästare vid namn Ludovicus Sommerweis. Likheterna mellan de båda predikstolarna har gjort dem särskilt intressanta ur konsthistorisk synpunkt.
Predikstolen sätts också i samband med kyrkoherden Laurentius A. Lund. Han var tidigare verksam i Skåne och kom till Okome år 1636. Enligt den kulturhistoriska dokumentationen ska predikstolen ha tillkommit under hans tid.
Foto: Okome gamla kyrka med prästgården år 1890 av J. Johnsson, licensierad under Public Domain (Fri från upphovsrätt).
Den medeltida kyrkan revs år 1890. Vid denna tid hade kyrkan blivit för liten och behovet av en större och modernare kyrkobyggnad hade vuxit. Beslutet innebar att en kyrkobyggnad med flera hundra års historia försvann.
Rivningen är dokumenterad i äldre kulturhistoriskt material. Kungliga Vitterhetsakademiens protokoll från 1890 innehåller bland annat en notering om rivningen av Okome gamla kyrka.
Det finns också äldre teckningar och avbildningar som visar hur den gamla kyrkan såg ut. Dessa är särskilt värdefulla eftersom själva byggnaden inte längre finns kvar.
Den nuvarande Okome kyrka uppfördes 1890–1891. Arkitekt var Adrian Crispin Peterson, som var en av de framträdande svenska arkitekterna under 1800-talets senare del och ritade ett stort antal kyrkor och andra byggnader.
Kyrkan uppfördes i nygotisk stil. Den nygotiska arkitekturen hämtade inspiration från den medeltida gotiken och kännetecknas bland annat av spetsbågiga fönster, vertikala linjer, strävpelare och torn med höga spiror.
Okome kyrka har ett tydligt nygotiskt uttryck med sitt höga kyrkorum, spetsbågiga former och västtorn med spira. Samtidigt har kyrkan genom senare förändringar fått en interiör som skiljer sig från det ursprungliga utseendet.
Kyrkorummet har förändrats vid flera tillfällen under 1900-talet. En viktig förändring genomfördes under åren 1960–1961. Då genomfördes en omfattande ombyggnad av interiören efter förslag av arkitekten Johannes Olivegren från Göteborg.
Bakgrunden till ombyggnaden var bland annat att kyrkan ansågs vara för stor för församlingen. Antalet sittplatser minskades och nya funktioner skapades. Bland annat tillkom en ny sakristia och utrymmena vid orgelläktaren förändrades.
Vid ombyggnaden fanns också en ambition att återföra äldre inventarier från den gamla kyrkan. Föremål som hade förvarats på annat håll kunde därmed åter komma till användning och bli en del av kyrkans interiör.
Trots ombyggnaderna finns flera detaljer kvar som tydligt visar kyrkans ursprungliga nygotiska karaktär. Bland dessa märks spetsbågiga former, delar av bänkinredningen, läktarens bröstning med fyrpassformer samt den ursprungliga orgelfasaden.
Kyrkans arkitektur visar på den stora betydelse som den nygotiska stilen hade för svenska kyrkobyggnader under slutet av 1800-talet. Den höga byggnadskroppen och tornspiran ger kyrkan en tydlig vertikal prägel.
Den ursprungliga orgelfasaden är bevarad och utgör en del av kyrkans kulturhistoriskt värdefulla interiör. Orgeln och orgelläktaren har genomgått förändringar under kyrkans historia, men orgelfasaden bidrar fortfarande till att ge kyrkorummet ett historiskt uttryck.
Ombyggnaden 1960–1961 var en av de största förändringarna i kyrkans moderna historia. Förutom att kyrkorummet anpassades till församlingens behov genomfördes förändringar av bland annat sakristia, läktare, bänkar och andra delar av interiören.
En viktig del av arbetet var också att återföra äldre inventarier från den tidigare kyrkan. På så sätt kunde delar av Okome sockens medeltida och äldre kyrkohistoria åter bli synlig i den nya kyrkobyggnaden.
Okome kyrka genomgick ytterligare en omfattande renovering under 2010-talet. Efter renoveringen nyinvigdes kyrkan i september 2013.
I samband med renoveringen byggdes församlingslokaler in i kyrkorummet. Detta innebar att kyrkan fick nya möjligheter att användas även för annan församlingsverksamhet än traditionella gudstjänster.
I dag används kyrkan bland annat för gudstjänster, mässor, körverksamhet och olika aktiviteter inom församlingen.
Okome kyrkogård omger kyrkan och utgör tillsammans med kyrkobyggnaden en viktig del av socknens kulturmiljö. Kyrkogården berättar om människorna som levt i Okome och om socknens utveckling under flera generationer.
Eftersom den nuvarande kyrkan ligger på platsen för den medeltida kyrkan har området en särskilt lång kontinuitet som religiös och lokal samlingsplats. Under marken kan det därför finnas lämningar och spår efter den äldre kyrkans historia.
1100-talet: En romansk stenkyrka uppförs på platsen.
1300-talet: Dopfunten som fortfarande förknippas med Okome kyrka tillkommer.
1636: Den äldre altaruppsatsen tillverkas. Under samma period förknippas den äldre predikstolen med kyrkoherden Laurentius A. Lund.
1766: Den äldre fristående klockstapeln ersätts av ett trätorn som byggs samman med kyrkans västra gavel.
1816: Den medeltida kyrkan byggs om. Koret och absiden rivs och kyrkans form förändras kraftigt.
1890: Den gamla medeltida kyrkan rivs.
1890–1891: Den nuvarande nygotiska kyrkan uppförs efter ritningar av Adrian Crispin Peterson.
1960–1961: En omfattande ombyggnad av kyrkans interiör genomförs. Äldre inventarier från den gamla kyrkan återförs.
2013: Kyrkan genomgår en omfattande renovering och nyinvigs i september. Församlingslokaler byggs in i kyrkorummet.
Okome kyrka är särskilt intressant eftersom den förenar flera olika perioder av Hallands kyrkohistoria. Den nuvarande byggnaden är ett exempel på 1890-talets nygotiska kyrkoarkitektur, medan flera av inventarierna går tillbaka till den gamla kyrkan och därmed till betydligt äldre tider.
Dopfunten från 1300-talet och altaruppsatsen från 1636 är särskilt betydelsefulla eftersom de ger en direkt anknytning till den äldre kyrkans historia. Predikstolen och övriga bevarade äldre inventarier bidrar ytterligare till kyrkans historiska värde.
Okome kyrka är därför inte enbart en kyrka från slutet av 1800-talet. Genom de bevarade inventarierna, kyrkogården och platsens långa kontinuitet finns här en historia som sträcker sig från medeltiden fram till dagens församlingsverksamhet.
Att den medeltida kyrkan revs 1890 innebär att en viktig del av Okome sockens äldre byggnadshistoria har gått förlorad. De äldre teckningarna och dokumenten är därför mycket värdefulla. De gör det möjligt att studera den gamla kyrkans utseende och förändringar trots att byggnaden inte längre finns kvar.
De inventarier som överlevde rivningen är ännu viktigare. Genom dopfunten, altaruppsatsen, predikstolen och andra äldre föremål finns fortfarande konkreta delar av den gamla kyrkan kvar i dagens Okome kyrka.
Arkitekten Adrian Crispin Peterson hörde till de arkitekter som fick stor betydelse för det svenska kyrkobyggandet under 1800-talets senare del. Hans kyrkor präglas ofta av historiserande arkitektur, där äldre byggnadsstilar tolkades på nytt.
Okome kyrka är ett exempel på hans nygotiska kyrkoarkitektur. Kyrkan uppfördes under en period då många äldre svenska kyrkor byggdes om, byggdes ut eller ersattes av större kyrkor för att anpassas till förändrade befolkningsförhållanden och nya krav på gudstjänstlivet.
Okome kyrka är fortfarande en aktiv kyrka och en del av Svenska kyrkans verksamhet i Falkenbergs pastorat. Efter renoveringen 2013 har kyrkobyggnaden också anpassats för olika former av församlingsverksamhet.
Kyrkan berättar samtidigt om Okome sockens långa historia. Den nuvarande byggnaden från 1890-talet står på en plats där människor har samlats för gudstjänst i många hundra år. De äldre inventarierna gör det möjligt att fortfarande se spår från den medeltida och tidigmoderna kyrkohistorien.
