×

Ovansjö kyrka

Fortsättning från första sidan

Redan efter tio år fick man åtgärda sprickor i valven och åren 1895–1897 vidtogs under ledning av stadsarkitekten E. A. Hedin i Gävle en restaurering och renovering, som bl.a. innebar att man murade ett tvärställt tunnvalv över koret. Väggarna beströks invändigt med brun oljefärg och valvet försågs med schablonmålningar i blått och brunt. På grund av sprickor i väggarna så fick en ny grund göras på norra sidan där den östra hönan fick stötas upp betydligt. Arbetet leddes av byggmästare N. P. Andersson som även ledde snickeriarbetena. En ny läktare gjordes med två spiraltrappor av gjutjärn som ledde ditupp. Nya öppna och bekväma bänkar anskaffades. Måleriarbetena i kyrkan utfördes av målarmästare Johan Otto Gottfrid Boltzius (1849-1903) i Gävle. Bildhuggeriarbetena utfördes av Karlström hos firma Wilhelm Hoffman i Stockholm. Renovering av altartavlan, predikstolen och en mängd andra tavlor utfördes av dekorationsmålaren Karlgren från dekorationsmålarfirman Berg i Stockholm. Under arbetena 1895-97 fann man under golvet flera kistor med balsamerade lik.
Efter ritningar av arkitekt J. Thomé gjordes 1963–1964 en förnyad restaurering. Valvet förstärktes och 1800-talets interiörmålningar togs bort. I stället försågs väggar och valv med ljus puts. Under detta arbete upptäcktes stenar med rester av medeltida kalkmålningar, som lämnats kvar vid ombyggnaderna under 1700-talet, men som nu blästrades bort. Det vidtogs också en renovering av vapenhusets innerdörrar. Dessa är numera av glas i järnomfattning.

Inventarier

• Träskulptur av den heliga Birgitta
• Dopfunt av kalksten, musselcuppstyp, från 1200-talets andra hälft
• Träskulptur av ek, Den heliga Birgitta, nordtyskt arbete från 1500-talets första fjärdedel
• Träskulptur av ek, madonna, norskt arbete från mitten av 1200-talet
• Träskuptur av ek, madonna, arbete från Mälardalen från 1400-talets andra hälft
• Triumfkrucifix, arbete i Norrland från 1400-talets första hälft
• Reliefer av ek ur altarskåp från verkstad i Mälardalen under 1400-talets andra hälft
• Predikstol från 1662 av träsnidare Ewerdt Friis. På korgen skulpturer av Kristus och sex apostlar, på ljudtaket änglar med pinoredskap och högst upp en bild av Kristus som världens frälsare. Kolonnerna med vinrankor gjordes 1743 av Petter Blom.
• Altaruppsats från 1690 i barockstil (bild). Ramverket är skulpterat av Johum Lütkenschwager. Bland de snidade figurerna finns Simon Petrus med nyckeln och Paulus med svärd. De ingående oljemålningarna av Johan Wulf visar Nattvarden, Jesu korsfästelse och Gravläggningen. I den översta målningen en infälld urtavla från 1742. Överst på altaruppsatsen den segrande Kristus stående på draken med korsfanan i vänsterhanden.
• Ljuskrona av malm med 16 ljuspipor, inköpt 1662 från Skultuna.
• Runstenar från vikingatiden, inmurade i kyrkväggen 1963–1964.
• Järnbeslagen dörr i portalen till sakristian. Dörren torde ursprungligen ha suttit i någon av den medeltida kyrkans portaler.
• Fönster i sakristian med glasmålning av konstnären Sven Lundqvist, Ovansjö.
• Storklockan, enligt uppgift gjuten 1670 av Johan Meijer.
• Mellanklockan från 1901.
• Lillklockan från 1806.

Orglar
Cahmanorgeln

• 1714: Orgelbyggare Johan Niclas Cahman, Västerås, bygger en mekanisk 1-manualig piporgel utan pedal. Fasaden ljudande utom i de övre mellanfälten.

Kronologi:

• 1742: Orgelverket flyttades från korläktaren till övre västläktaren.
• 1747: Fasadpipornas labier försågs med gubbfigurer av Johan Bring, Gävle, som också målade och förgyllde orgelfasaden.
• 1756: Rengöring av A. Bäckman.
• 1762: Orgelverket flyttades till den nybyggda kyrkans västläktare.
• 1789: Orgeln såldes till Årsunda kyrka.

Ekengrenorgeln

• 1789: Orgelbyggare Jonas Ekengren, Stockholm, byggde en 18-stämmig orgel med egen ritad fasad.

Setterquistorgeln

• 1896-1897: E. A.Setterquist och Son, Örebro, byggde en ny orgel med mekanisk traktur. Fasaden ritad av arkitekt Erik Alfred Hedin. Fasaden hållen i rennässansstil med bildhuggeriarbeten kanske av ornamentsbildhuggaren Olof Debrun (f. 1853), mångårig arbetare hos Setterquist. Orgeln skänktes till församlingen av Ovansjö sparbank och kostade 12 000 kr. Den 24-stämmiga orgeln avsynades 28 april 1897 av musikdirektör Johan Fredrik Lagergren i Ockelbo.

Läge och tillhörighet

Ovansjö kyrka ligger i Kungsgården i Sandvikens kommun, Gävleborgs län, i landskapet Gästrikland. Kyrkan ligger vid Ovansjövägen och har under många århundraden varit centrum för Ovansjö socken. Kring kyrkan växte ett sockencentrum fram och i kyrkomiljön finns bland annat äldre bebyggelse som hör samman med kyrkans och socknens historia. Ovansjö kyrka tillhör idag Ovansjö-Järbo församling i Uppsala stift.

En kyrka med medeltida ursprung

Ovansjö kyrka har ett mycket gammalt ursprung. En stenkyrka fanns här redan under 1200-talet och Riksantikvarieämbetet daterar de äldsta delarna till omkring 1240–1259. Den medeltida kyrkan var betydligt mindre än dagens kyrka och bestod av ett rektangulärt långhus och kor. Delar av den medeltida kyrkans murverk finns fortfarande kvar i den nuvarande kyrkobyggnaden.

Den medeltida kyrkan

Den äldre kyrkan hade en rektangulär plan och var försedd med bland annat sakristia och vapenhus. Den södra långväggen var omkring 30 meter lång och delar av denna medeltida mur ingår fortfarande i dagens kyrka. Den bevarade sydportalen av gotländsk kalksten är ett av de tydligaste spåren efter 1200-talskyrkan.

Den medeltida sydportalen

Den södra portalen är särskilt värdefull eftersom den har överlevt de stora förändringarna av kyrkan. Portalen är utförd i gotländsk kalksten och dateras till 1200-talet. Den visar att Ovansjö redan under medeltiden hade en påkostad stenkyrka och är samtidigt ett viktigt byggnadshistoriskt dokument.

Medeltida valv

Under 1400-talets senare del förändrades kyrkorummet. Då slogs tre stjärnvalv i den medeltida kyrkan. Kyrkorummet fick därmed ett mer monumentalt utseende och valven utgör en del av kyrkans äldre byggnadshistoria.

Den stora ombyggnaden 1760–1762

Den största förändringen i Ovansjö kyrkas historia genomfördes 1760–1762. Den medeltida kyrkan byggdes då om efter ritningar av Daniel Lundqvist, Gävles stadsmurmästare. Det var inte fråga om att helt riva den gamla kyrkan och bygga en ny på en annan plats. Stora delar av den medeltida kyrkan behölls och byggdes in i den nya kyrkan.

Medeltid och 1700-tal i samma byggnad

En av Ovansjö kyrkas stora särprägel är att dagens byggnad innehåller tydliga spår från flera olika århundraden. Den medeltida sydmuren och sydportalen finns kvar samtidigt som kyrkans huvudsakliga yttre form skapades vid ombyggnaden på 1760-talet. Äldre muröppningar och andra byggnadsspår kan fortfarande avläsas i kyrkans fasader.

Kyrkans arkitektur

Den nuvarande kyrkan är en salkyrka. Exteriören präglas framför allt av den stora ombyggnaden 1760–1762. Kyrkan fick då bland annat sitt västtorn och en förändrad planlösning med sakristia. Den nuvarande byggnaden visar därför tydligt hur en äldre medeltida kyrka kunde byggas om och anpassas till 1700-talets krav utan att hela den gamla byggnaden försvann.

Tornet

Det nuvarande tornet i väster hör till 1700-talets stora ombyggnad. Tornet är alltså inte en del av den ursprungliga 1200-talskyrkan utan tillkom när den medeltida kyrkan byggdes om till sin nuvarande form.

Sakristian

Sakristian är också en del av de förändringar som genomfördes under 1700-talet. Den förändrade planlösningen gav kyrkan ett annat utseende än den ursprungliga medeltida kyrkan.

Det stora tunnvalvet

Ett av de arkitektoniskt intressanta inslagen i kyrkorummet är det stora tunnvalvet av tegel. Det tillkom i samband med 1700-talets ombyggnad och gav kyrkorummet ett sammanhållet och monumentalt uttryck.

Medeltida träskulpturer

Ovansjö kyrka har en ovanligt intressant samling medeltida träskulpturer. Föremålen visar att kyrkan hade ett rikt bild- och skulpturmaterial redan före reformationen och flera av dessa äldre konstverk har bevarats trots de stora förändringar som kyrkan genomgått.

Madonnan från 1200-talet

Det äldsta av de bevarade träskulpturerna är en tronande Madonna med barnet. Skulpturen dateras till omkring 1200-talets mitt och finns på korets norra vägg. Den är ett viktigt exempel på den medeltida kyrkokonsten i Gästrikland.

Mariabilden från 1400-talet

På korets södra vägg finns en Mariabild från 1400-talets slut. Den hör till den medeltida bildvärld som fortfarande finns bevarad i Ovansjö kyrka.

Birgittabilden

På samma vägg finns även en Birgittabild, också från slutet av 1400-talet. Skulpturen visar hur helgonbilder hade en viktig plats i det medeltida kyrkorummet.

Dopfunten

En dopfunt av gotländsk kalksten från 1200-talets senare del finns bevarad i kyrkan. Dopfunten hör till de äldsta inventarierna och är ett viktigt vittnesmål om kyrkans medeltida historia.

Triumfkrucifix

Från den medeltida kyrkan finns också ett triumfkrucifix från 1400-talets första hälft. Ett triumfkrucifix hade traditionellt sin plats vid gränsen mellan långhus och kor och hade en central betydelse i det medeltida kyrkorummet.

Medeltida altarskåp

Träfigurer från ett medeltida altarskåp finns också bevarade. Figurerna dateras till omkring 1430–1450 och omfattar bland annat en Kristusbild samt en grupp som föreställer Marie död. De är värdefulla exempel på den medeltida skulpturkonsten.

Rosenkransmadonnan

Bland de äldre inventarierna finns även en rosenkransmadonna. Den hör till den samling av medeltida bilder och skulpturer som gör Ovansjö kyrka särskilt intressant ur konst- och kyrkohistorisk synpunkt.

Runstenar i kyrkan

Ovansjö kyrka har också en mycket intressant koppling till vikingatidens runstenar. I kyrkan finns runstensfragment som hör till Gästriklands runinskrifter. Ett av fragmenten är Gs 14, som är av röd gävlesandsten och är inmurat i kyrkans byggnad.

Runstenen Gs 15

Runstenen Gs 15 kommer från Ovansjö prästgård och finns numera i kyrkan. Runinskriften dateras till slutet av 1000-talet och är därmed flera hundra år äldre än den medeltida stenkyrkan. Inskriften berättar att Hróaldr och Oddr lät resa stenen efter Ærnmundr och avslutas med en önskan om att Gud skulle hjälpa den dödes ande.

Vikingatidens Ovansjö

Runstenarna visar att området kring Ovansjö hade en etablerad befolkning redan under vikingatiden. De är därför viktiga för förståelsen av landskapets historia före den nuvarande kyrkans tillkomst. Genom runstenarna går den historiska kontinuiteten i området tillbaka flera hundra år längre än själva kyrkobyggnaden.

1500-talet och reformationen

Under 1500-talet förändrades kyrkolivet i Sverige genom reformationen. Ovansjö kyrka påverkades också av dessa förändringar. År 1531 omfattades kyrkan av den så kallade klockskatten och 1547 drogs kyrksilver in till kronan. Uppgifterna visar hur den svenska statens förändrade förhållande till kyrkan fick konkreta konsekvenser även i Ovansjö.

Gustav Vasa och Ovansjö

Ovansjö har även en plats i berättelsen om Gustav Vasas tid. Enligt historiska uppgifter och lokal tradition besökte Gustav Eriksson Vasa Ovansjö i april 1521. Han sökte då stöd bland befolkningen i kampen mot den danske kungen Kristian II. En minnessten över händelsen har senare rests i kyrkans närhet.

Kyrkogården

Kyrkogården har byggts ut och förändrats under flera århundraden. Historiska uppgifter anger bland annat utvidgningar under 1700-, 1800- och 1900-talen. Kyrkogården har därmed vuxit i takt med församlingen och socknens befolkning.

Klockstaplar

Före dagens kyrkomiljö fanns klockstaplar av trä. En äldre klockstapel reparerades 1657 och en ny klockstapel uppfördes 1688. Den äldre klockstapeln hade sannolikt stått i kyrkogårdens sydvästra hörn.

Stigluckor och kyrkogårdsmur

Kyrkogården hade också äldre entréanordningar i form av stigluckor. En äldre stiglucka revs omkring mitten av 1700-talet. En ny stiglucka byggdes 1763 och ytterligare en 1788. Bogårdsmuren höjdes 1768. Dessa förändringar visar hur kyrkogården var en tydligt avgränsad del av det äldre sockencentrumet.

Benhuset

På kyrkogården fanns även ett äldre benhus. En byggnad av sandsten och tegel, uppförd någon gång under 1700-talet, betecknades 1780 som benhus och försågs med en dödskalle av driven koppar. Benhus användes för att förvara ben som påträffades när äldre gravar öppnades.

Restaureringen 1896–1897

Under 1896–1897 genomfördes en större restaurering. De tidigare vitputsade murarna målades då med brun oljefärg och valvet försågs med schablonmålningar. Restaureringen gav kyrkorummet ett betydligt mörkare och mer dekorativt uttryck.

Restaureringen 1963–1964

En ny omfattande restaurering genomfördes 1963–1964 efter ritningar av arkitekten J. Thomé. Då togs 1800-talets påmålningar i interiören bort. Väggar och valv fick åter ljus puts, vilket innebar att kyrkorummet åter fick ett ljusare och mer återhållsamt utseende.

Kulturhistoriskt värde

Ovansjö kyrka har ett stort kulturhistoriskt värde genom den långa kontinuiteten från 1200-talet. Kyrkan har varit centrum för Ovansjö socken under många århundraden. Den stora ombyggnaden på 1700-talet förändrade kyrkans utseende, men stora delar av den äldre kyrkan finns fortfarande kvar.

Medeltida spår i fasaden

På kyrkans fasader finns fortfarande flera spår efter den medeltida kyrkan. Den södra kalkstensportalen är det tydligaste exemplet. Även äldre muröppningar och andra byggnadsspår kan avläsas i kyrkans fasader. Detta gör det möjligt att fortfarande läsa delar av kyrkans byggnadshistoria genom själva byggnaden.

En kyrka med många historiska årsringar

Ovansjö kyrka innehåller byggnads- och konsthistoriska spår från många olika perioder. Den medeltida kyrkan representeras av murverk, portal, dopfunt och träskulpturer. 1400-talet representeras bland annat av triumfkrucifix och altarskåpsfigurer. 1500-talet innebar reformationens förändringar, medan 1700-talet gav kyrkan dess nuvarande huvudsakliga arkitektoniska form. 1800- och 1900-talens restaureringar utgör ytterligare årsringar.

Ovansjö kyrka idag

Ovansjö kyrka är fortfarande en levande församlingskyrka inom Ovansjö-Järbo församling. Svenska kyrkan uppger att kyrkan används för gudstjänster, musikprogram och annan verksamhet. Kyrkan har adress Ovansjövägen 232 i Kungsgården.

Sammanfattning

Ovansjö kyrka är en kyrka med en mycket lång och innehållsrik historia. Den äldsta stenkyrkan uppfördes under 1200-talet och delar av denna finns fortfarande kvar i dagens byggnad. Den stora ombyggnaden 1760–1762 gav kyrkan huvuddelen av dess nuvarande form, men den medeltida sydportalen och delar av det gamla murverket finns fortfarande kvar.

Kyrkan har dessutom ett rikt medeltida inventariebestånd. Bland de viktigaste föremålen finns en tronande Madonna från 1200-talets mitt, en gotländsk dopfunt från 1200-talets senare del, ett triumfkrucifix från 1400-talets första hälft, Mariabilden och Birgittabilden från 1400-talets slut samt träfigurer från ett altarskåp från omkring 1430–1450.

Runstensfragmenten Gs 14 och Gs 15 ger dessutom kyrkomiljön en historia som går ännu längre tillbaka än den medeltida kyrkan. De representerar vikingatidens Gästrikland och visar att området hade en etablerad befolkning flera hundra år innan den nuvarande kyrkans äldsta murar uppfördes.

Ovansjö kyrka är därför ett värdefullt historiskt dokument över Gästriklands utveckling från vikingatid och medeltid till det äldre sockensamhället och fram till dagens levande församling.

×

Fakta om Ovansjö kyrka

Kommun	Sandviken
Län	Gävleborg
Byggnadsår	1760–1762
Stift	Uppsala stift
Pastorat	Ovansjö-Järbo pastorat
Församling	Ovansjö-Järbo församling
Hemsida	Svenska Kyrkan
Öppettider	elgfria vardagar (måndag–fredag): Kl. 09:00–14:00.
Telefon	0290-370 15

×

Karta