Saleby Kyrka
Lidköping Kommun
|
Saleby kyrka är en kyrkobyggnad som tillhör Sävare församling (tidigare Saleby församling) i Skara stift. Den ligger i kyrbyn Saleby i Lidköpings kommun. Kyrkobyggnaden Den gamla lillklockan i Saleby ” Då jag var gjord, då var ett tusen tvåhundra tjugo vintrar och åtta från Guds födelse. Hell Maria, full av nåd. Dionysius vare välsignad” Jungfru Maria och Sankt Dionysius verkar alltså ha varit de helgon kyrkan har helgats åt (”Sankt Dionysius kyrka”). Kyrkan var ej öppen vid besöket. Källa: Wikipedia – Saleby kyrka Fotodatum 2014-07-05 Koordinater: 58.381090, 13.146067 Klicka på bilden för att komma till bildgalleriet med flera bilder 34 Bilder |
Saleby kyrka ligger i Saleby samhälle, i Lidköpings kommun, Västergötland. Den nuvarande kyrkan uppfördes på 1890-talet på samma plats som den äldre medeltida kyrkan. Den är särskilt intressant genom sin långa kyrkohistoria, sina äldre inventarier och framför allt sin medeltida kyrkklocka från år 1228 – Sveriges äldsta daterade kyrkklocka.
Plats: Saleby kyrka, 531 93 Lidköping, Sverige.
Församling: Sävare församling.
Källor: Svenska kyrkan och Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister.
Saleby kyrka står på en gammal kyrkplats i den historiska kyrkbyn. Platsen har använts för religiösa ändamål under mycket lång tid, och fornlämningar i närheten vittnar om att bygden har en äldre historia än själva kyrkobyggnaden.
Den nuvarande kyrkan ersatte en äldre romansk stenkyrka. Den äldre kyrkan uppfördes sannolikt under 1100-talet, men det finns också uppgifter om att en ännu äldre stavkyrka kan ha stått på platsen före stenkyrkan. Det senare är en möjlighet, inte något som är säkert fastställt.
Saleby kyrkplats ligger vid en äldre vägkorsning och har länge haft en central position i bygden. Kyrkan och de närliggande skolbyggnaderna utgör tillsammans en viktig del av samhällets äldre miljö.
Innan den nuvarande kyrkan byggdes stod här en medeltida stenkyrka. Den gamla kyrkan revs i samband med uppförandet av den nya, men flera föremål och byggnadsdelar bevarades.
Den äldre kyrkan var en romansk stenkyrka, sannolikt uppförd under 1100-talet. Den kan ha föregåtts av en stavkyrka, vilket dock inte är säkert belagt.
Den medeltida kyrkan var en del av den äldre kyrkbyn och omgavs av en kyrkogård. Kyrkans långa användning gör att platsen har ett betydande historiskt värde.
Flera föremål från den äldre kyrkan finns bevarade:
Dessa föremål är viktiga för kunskapen om Salebys medeltida kyrka och dess begravningstraditioner.
Den nuvarande Saleby kyrka uppfördes under 1890-talet på den gamla kyrkans plats.
Svenska kyrkan anger att kyrkan byggdes 1894. Riksantikvarieämbetets byggnadsregister anger byggnadsåren 1893–1894 i byggnadspresentationen, medan den historiska beskrivningen anger 1894–1896. Uppgifterna skiljer sig alltså åt något beroende på vilken del av byggnadsprocessen som avses.
Kyrkan är byggd som en korskyrka i nyromansk stil och är uppförd av sandsten.
Den nyromanska stilen hämtar inspiration från den romanska kyrkoarkitekturen, med dess kraftfulla former och historiserande uttryck.
Kyrkans placering på den gamla kyrkplatsen innebär att den nya byggnaden fortsatte den religiösa traditionen på samma plats som den medeltida kyrkan.
När den nya kyrkan byggdes återanvändes byggnadsmaterial från den gamla kyrkan. De ursprungliga stenarna kom på så sätt att utgöra en grund i den nya kyrkobyggnaden.
Det innebär att delar av den äldre kyrkans materiella historia lever vidare i den nuvarande byggnaden.
Unikt kulturhistoriskt föremål
Kyrkklockan från år 1228 – Sveriges äldsta daterade kyrkklocka
Saleby kyrkas medeltida lillklocka är daterad till år 1228. Den har en särskild plats i svensk kyrkohistoria eftersom den räknas som Sveriges äldsta daterade kyrkklocka.
Klockan har en runinskrift och årtalet 1228. Den är därmed ett ovanligt väl daterat föremål från den svenska medeltiden.
Enligt Skara stifts herdaminne från 1800-talet nämns kyrkoherden Jonas Dionysius i samband med årtalet på den mindre klockan. Herdaminne är en historisk källa, men den uppgiften ska inte automatiskt tolkas som att han med säkerhet lät gjuta klockan.
Foto: Salebykyrkans lillklocka från 1228 av Riksantikvarieämbetet (KMB), licensierad under CC BY-SA 4.0.
Lillklockan i Saleby är, med årtalet 1228, Sveriges äldsta daterade kyrkklocka. Klockan är av romansk typ och bär i runor följande inskription:
UINTR : OK : ATTA : FRA : BÖRD : GUS : A.G.L.A. : AVE MARIA : GRACIA :
PLENA : DIONISIUS : SIT : BÉNEDIKTUS
Då jag var gjord var etthusen två hundra tjugo vintrar och åtta från. Guds börd.
A.G.L.A. Var hälsad Maria full av nåd. Dionysos vare välsignad.
Bokstäverna A.G.L.A. är de hebreiska initialerna i den i kabbalistiska formeln Allah Gibbor Leolam Adonai som fritt översatt betyder Du är en hjälte i evighet Herre. Kabbalan är medeltidens judiska mystik. Dionysos (Saint Denis) var enligt legenden Paris förste biskop och ett i Skara stift mycket uppskattat helgon. Under 11- och 1200-talen hade stiftet mycket livliga förbindelser med Frankrike varför vigningen av salebyklockan åt Dionysos är naturlig.
Klockan har från början hängt i Saleby gamla kyrka som revs 1893. 1964 fick klockan sin nuvarande plats i den då uppförda klockstapeln.
Källa: Skylt på plats
Klockan har använts i Saleby under många århundraden. Den 9 december 1928 firades dess 700-årsjubileum.
Jubileet uppmärksammades i svensk press. Hovpredikanten och psalmdiktaren Paul Nilsson skrev en kantat, och Ivar Widéen, domkyrkoorganist i Skara, komponerade musiken.
På nyårsaftonen 1928 fick klockan även ringa in det nya året 1929 i radio.
En särskilt intressant del av klockans historia är den skada som uppkom efter att den hade använts med elektrisk ringning.
Efter tre års elektrisk ringning hade järnbygeln som höll upp klockans kläpp slitits ut. Kläppen föll då ner.
Enligt den redogörelse som Svenska kyrkan återger ansåg experter att tre års elektrisk ringning hade slitit mer på klockan än 730 års handringning. Det är en uppgift från kyrkans historiska beskrivning, inte en generell vetenskaplig jämförelse mellan alla former av klockringning.
Klockan reparerades vid Bergholtz klockgjuteri i Sigtuna.
Efter renoveringen placerades den i en fristående klockstapel på kyrkogården. Sedan 1966 används den endast vid särskilda tillfällen och rings då för hand.
En ny lillklocka köptes in för att överta den gamla klockans plats i kyrktornet.
På kyrkogården finns en fristående klockstapel där den medeltida klockan förvaras.
Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister anger att en ny klockstapel invigdes 1964. Den ritades av arkitekten Anders Ekman och byggdes för att hysa den gamla klockan.
I Svenska kyrkans beskrivning anges att klockan flyttades till stapeln i mitten av 1960-talet. Uppgifterna kompletterar varandra genom att beskriva invigningen respektive flytten och användningen.
Klockstapeln är en viktig del av kyrkomiljön eftersom den gör det möjligt att bevara den medeltida klockan separat från den ordinarie ringningen.
År 1959 restaurerades Saleby kyrka. Restaureringen innebar flera förändringar i kyrkorummet.
Vid restaureringen fick kyrkan sina glasmålningar i korfönstren.
De utfördes av konstnären Bengt Hamrén från Stockholm. Glasmålningarna utgör en viktig del av kyrkans konstnärliga utsmyckning och hör till den moderna delen av kyrkans historia.
Samtidigt lades tre gravhällar från 1600-talet in i korgolvet.
En av dessa gravhällar är särskilt välbevarad. Den ligger över kyrkoherde Sveno L. Bornander.
Gravhällarna knyter samman den nuvarande kyrkans interiör med den äldre kyrkans begravningshistoria.
Saleby kyrka har flera äldre inventarier som speglar kyrkans historia från 1600- och 1700-talen.
År 1719 inköptes en altaruppsats från 1600-talet från Skara domkyrka till Saleby kyrka.
Detta visar att kyrkans äldre inredning inte enbart bestod av föremål som ursprungligen tillverkats för Saleby, utan även av föremål som flyttats från andra kyrkor.
På predikstolen finns ett timglas från omkring år 1700.
Timglas förekom i äldre kyrkor som ett praktiskt hjälpmedel för att mäta tiden, exempelvis i samband med predikan. Salebys timglas är ett bevarat exempel på denna äldre kyrkliga tradition.
I vapenhuset finns en offerkista från år 1790.
Offer- och fattigkistor användes historiskt för att samla in pengar till olika ändamål, exempelvis hjälp till behövande. Salebys offerkista är ett föremål från kyrkans 1700-talshistoria.
Kyrkan har även två mässhakar från 1700-talet.
En mässhake är ett liturgiskt klädesplagg som prästen bär vid nattvardsgudstjänst. Äldre mässhakar är viktiga textila kyrkoföremål och kan berätta om kyrkans gudstjänstliv och hantverkstraditioner.
Den nuvarande dopfunten ritades 1959 av arkitekten Anders Ekman från Falköping.
Den är tillverkad av sandsten från Kinnekulle. Materialvalet anknyter till Västergötlands lokala stenbyggnadstradition.
Dopfunten är en del av kyrkans dopplats och används vid dopgudstjänster.
Det är viktigt att skilja den nuvarande dopfunten från den äldre dopfuntscuppa som bevarats från den medeltida kyrkan.
År 1978 tillkom en dopbonad som är placerad till vänster om dopaltaret.
Svenska kyrkans beskrivning kopplar bonaden till Dionysius, ett franskt skyddshelgon som levde i Paris under 200-talet efter Kristus. Den tillgängliga beskrivningen ger dock inte någon utförligare redogörelse för bonadens konstnär eller motiv.
Saleby kyrkas orgel byggdes 1938 av Hammarbergs Orgelfirma i Göteborg.
Orgeln har 24 stämmor och är en viktig del av kyrkans musikliv.
Hammarbergs Orgelfirma var ett orgelbyggeri med verksamhet i Göteborg. Salebyorgeln representerar 1900-talets kyrkomusikaliska tradition och har varit en del av kyrkans gudstjänster och musikverksamhet.
Jag har inte hittat en säker, detaljerad disposition över orgelns samtliga 24 stämmor i det material som ligger till grund för denna sammanställning.
Utanför den södra sidoingången finns ett solur från år 1725.
Soluret har en latinsk inskription som handlar om tidens gång och om att den tid som har passerat inte kan återkallas.
Svenska kyrkan återger inskriptionen i svensk översättning ungefär så här:
Våg, som passerat förbi, skall icke kallas tillbaka,
Timma, som gången är, ej återvända.
Soluret är ett intressant historiskt föremål eftersom det förenar kyrkans miljö med äldre föreställningar om tidens förgänglighet.
Saleby kyrkogård är en viktig del av kyrkomiljön och har sannolikt funnits sedan kyrkan etablerades på platsen.
En beskrivning från 1749 berättar att kyrkogården omgavs av en mur av grå täljsten och hade täckta portar. Det fanns även askar och lindar planterade på kyrkogården.
Denna beskrivning ger en bild av kyrkogårdens utformning under 1700-talet.
Riksantikvarieämbetets beskrivning lyfter fram flera historiska inslag:
Dessa delar bidrar till att bevara kyrkogårdens historiska karaktär.
De äldre gravhällarna är särskilt intressanta eftersom de visar hur begravningskulturen förändrats genom århundradena.
Gravhällarna från 1600-talet som finns inne i kyrkan knyter samman kyrkans begravningshistoria med den nuvarande byggnaden.
Saleby socken ligger i Skånings härad, omkring 15 kilometer söder om Lidköping.
Socknen gränsar till bland annat Skallmeja, Västra Gerum, Öttum, Jung, Hällum, Härjevad och Trässberg. I norr begränsas socknen av Flian, och genom Saleby rinner Lidans tillflöden Landån och Jungån.
Saleby socken består till stor del av uppodlad lerslätt. Skog förekommer sparsamt.
Det öppna jordbrukslandskapet har varit en viktig del av bygdens karaktär och näringsliv.
Jordbruket har varit Salebys viktigaste näring.
Det har även funnits flera kvarnar i socknen. I bygden fanns dessutom Kristinedals textilindustri och ullspinneri, som drevs fram till 1976.
I Saleby samhälle har det tidigare funnits flera affärer och en bank. Skola och förskola finns i närheten av kyrkplatsen.
Foto: Saleby kyrka av Riksantikvarieämbetet (KMB), licensierad under CC BY-SA 4.0.
År 1952 förenades Saleby, Trässbergs och Härjevads kommuner till Saleby storkommun.
År 1969 inordnades storkommunen i Lidköpings kommun.
Saleby, Trässbergs och Härjevads församlingar utgjorde ett eget pastorat med Saleby som moderförsamling fram till 1989. Därefter fördes församlingarna över till Sävare pastorat.
Saleby kyrka förekommer i äldre kyrkohistoriska och prästerliga källor.
En sådan källa är Skara stifts herdaminne, sammanställt av Johan Wilhelm Warholm och publicerat under 1800-talet.
Herdaminnet innehåller uppgifter om präster som tjänstgjort i Saleby och om äldre kyrkliga förhållanden.
I herdaminneuppgifterna nämns bland annat följande präster:
Jonas Dionysius – Namnet kopplas till årtalet 1228 på lillklockan.
Bero – Nämns som curatus år 1290.
Herr Hælner – Nämns år 1415.
Olav Svenonis – Nämns som kyrkoherde och kanik i Skara 1430 och 1460.
Hans – Kyrkoherde 1544 och prost över Skånings härad 1551.
Jonas – Kyrkoherde 1557.
Andreas Olavi – Kyrkoherde 1571.
Uppgifterna kommer från en äldre historisk sammanställning och bör läsas som sådana. Stavningen av personnamnen följer den äldre källan.
Uppgifterna kommer från en äldre historisk sammanställning och bör läsas som sådana. Stavningen av personnamnen följer den äldre källan.
Saleby kyrka har ett kulturhistoriskt värde som sträcker sig utöver den nuvarande kyrkobyggnaden.
Kyrkan står på en äldre medeltida kyrkplats, där det sannolikt har funnits en kyrka sedan 1100-talet. Möjligheten att en stavkyrka föregick stenkyrkan visar att platsens historia kan vara ännu äldre, men detta är inte säkert belagt.
Den daterade kyrkklockan från 1228 är ett av kyrkans mest betydelsefulla historiska föremål.
Därtill kommer dopfuntscuppan, liljestenarna och delarna till den tidigmedeltida gravkistan. Dessa föremål bidrar till kunskapen om kyrkans medeltida historia.
Kyrkan innehåller föremål och byggnadsdelar från flera olika tidsperioder:
Kyrkan ligger centralt i Saleby och är en del av en äldre samhällsmiljö med skolbyggnader, prästgård och historiska vägar.
Riksantikvarieämbetet lyfter även fram förhistoriska lämningar i närheten, vilket visar att området har en lång bebyggelsehistoria.
Saleby kyrka är en kyrkobyggnad med en historia som sträcker sig tillbaka till medeltiden. Den nuvarande kyrkan uppfördes under 1890-talet på samma plats som den äldre romanska stenkyrkan.
Det mest särpräglade föremålet är lillklockan från 1228, som räknas som Sveriges äldsta daterade kyrkklocka. Klockans historia omfattar både ett 700-årsjubileum 1928, elektrisk ringning, en skada och en senare renovering.
Kyrkan har också en intressant samling äldre inventarier, bland annat en altaruppsats från Skara domkyrka, ett timglas från omkring 1700, en offerkista från 1790 och mässhakar från 1700-talet.
Restaureringen 1959 tillförde glasmålningar av Bengt Hamrén och tre äldre gravhällar i korgolvet. Den nuvarande orgeln byggdes 1938 och dopfunten ritades 1959.
Tillsammans med kyrkogårdens äldre gravvårdar, stenmur, grindar och klockstapel bildar kyrkan en kulturhistoriskt värdefull miljö i Saleby.
| Kommun | Lidköping |
| Län | Västra Götaland |
| Byggnadsår | 1894 |
| Stift | Skara stift |
| Pastorat | Sävare pastorat |
| Församling | Sävare församling |
| Hemsida | Svenska Kyrkan |
| Öppettider | Dagligen: Kl. 07:00–19:00 |
| Telefon | 0510-500 26 |
