Segerstads Kyrka
Falköping Kommun
|
Segerstads kyrka är en kyrkobyggnad i Hornborga församling (före 2006 Segerstads församling) i Skara stift. Den ligger i en ålderdomlig bymiljö i norra delen av Falköpings kommun. Kyrkobyggnad Inventarier
Klockor Orgel Kyrkan var ej öppen vid besöket. Källa: Wikipedia – Segerstads kyrka Fotodatum 2025-03-20 Publicerad 2025-05-07
Koordinater: 58.258944, 13.667056 Klicka på bilden för att komma till bildgalleriet med flera bilder 66 Bilder
|
Segerstads kyrka ligger i Segerstad i Falköpings kommun, cirka fyra kilometer västsydväst om Stenstorp. Kyrkan tillhör Hornborga församling i Stenstorps pastorat och ligger i Skara stift. Hornborga församling bildades 2006 genom att Broddetorps, Håkantorps, Segerstads och Valtorps församlingar slogs samman.
Koordinaterna anges till ungefär 58°15′25″ N, 13°39′57″ E, med mindre variation beroende på vilken punkt som anges för kyrkan.
Segerstads kyrka är en skyddad kyrkobyggnad och ingår i det kyrkliga kulturarvet i Falköpings kommun.
Segerstads socken är av medeltida ursprung och tillhörde historiskt Gudhems härad. Socknen är sedan 1974 en del av Falköpings kommun. Vid kommunreformen 1862 skildes de kyrkliga och borgerliga uppgifterna åt: kyrkliga frågor fördes till Segerstads församling medan en Segerstads landskommun bildades för de borgerliga frågorna. Landskommunen uppgick 1952 i Stenstorps landskommun, som i sin tur uppgick i Falköpings kommun 1974. Segerstads församling uppgick 2006 i Hornborga församling.
De äldre pastoratsförhållandena är också intressanta. Segerstad, Valtorp och Håkantorp ingick åtminstone omkring 1500–1920 i Segerstads pastorat. Från 1920 knöts pastoratsindelningen till Stenstorp.
Namnet är gammalt. I äldre källor skrevs ortnamnet Segherstadhum år 1423. Namnet kommer från kyrkbyn. Efterleden är stad, i betydelsen plats eller ställe, medan förleden sannolikt går tillbaka till mansnamnet Sighar.
På platsen fanns en äldre kyrka innan den nuvarande byggnaden uppfördes. Svenska kyrkan anger att den nuvarande kyrkan ligger ungefär på samma plats som en tidigare kyrka från 1100- eller 1200-talet. Riksantikvarieämbetets material beskriver den äldre kyrkan som en romansk kyrka. Den finns dessutom avbildad i Johan Peringskiölds Monumenta.
Det finns en viss skillnad mellan de tillgängliga beskrivningarna när det gäller den exakta placeringen av den äldre kyrkan. Det säkra är att den nuvarande kyrkan uppfördes i Segerstad på den äldre kyrkomiljön och att byggnadsmaterial från den äldre kyrkan återanvändes.
Den äldre kyrkan var alltså en del av en etablerad medeltida kyrkoplats. Att kyrkan dessutom finns dokumenterad genom en teckning från 1600-talet ger en konkret bild av den äldre byggnaden. Riksantikvarieämbetets runinventering hänvisar till en teckning av J. Hartling från 1671, återgiven hos Peringskiöld.
Foto: Den medeltida kyrkan på teckning omkring 1670 av Johan Peringskiöld, licensierad under Public Domain (Fri från upphovsrätt).
När den äldre kyrkan ersattes användes delar av materialet på nytt. Riksantikvarieämbetets material anger att den nya kyrkan byggdes delvis med material från den samtidigt raserade äldre kyrkan.
Det betyder att den nuvarande kyrkan inte bara står på en plats med medeltida historia – själva 1800-talsbyggnaden bär också på delar av den äldre kyrkans materiella historia.
Den nuvarande Segerstads kyrka nyuppfördes 1804. Svenska kyrkan anger samma årtal och berättar att arbetet pågick under flera år innan det låga tornet av sandsten stod färdigt.
Ett äldre historiskt verk beskriver Segerstad som ett konsistoriellt pastorat i Gudhems härad och skriver att moderkyrkan år 1804 hade byggts om, även om arbetet inte då var helt färdigt. Kyrkan beskrivs som huvudsakligen byggd av huggen sten och med ett lågt fyrkantigt torn.
Kyrkan brukar beskrivas som en tegnérlada, det vill säga en typ av enkel, funktionell landsortskyrka som förknippas med det kyrkobyggande som utvecklades under 1800-talet.
Svenska kyrkans historiska beskrivning lyfter särskilt fram kyrkans ursprungliga planlösning. Det fanns en läktare ovanför altaret, och denna läktare fungerade samtidigt som predikstol. Kyrkan hade från början ingen sakristia.
Tornet är ett av de särdrag som nämns särskilt i Svenska kyrkans historik. Det beskrivs som ett lågt torn av sandsten, vars färdigställande markerade slutet på det långvariga kyrkobygget.
Kyrkans två klockor kom så småningom att hänga i detta torn.
Riksantikvarieämbetets runmaterial berättar att Segerstads kyrka hade en medeltida storklocka med ett skriftband runt klockhalsen. Inskriften är skriven med gotiska minuskler och har tolkats på olika sätt av olika forskare.
En äldre läsning tolkade inskriften som årtalet 1199. Mats Åmark föreslog senare en annan läsning, mïcle.o, där namnet möjligen kunde läsas som niclis. Det går däremot inte säkert att avgöra om namnet syftar på klockgjutaren eller på någon annan person, och betydelsen av det avslutande o är osäker.
Det är därför inte korrekt att utan vidare kalla storklockan för en säkert daterad klocka från 1199. 1199 är en äldre tolkning av inskriften, inte ett säkert fastställt årtal.
Ännu mer spännande är historien om en runklocka som enligt äldre uppgifter ska ha funnits i Segerstad.
Johan Gustaf Liljegren uppgav under 1800-talet att Segerstads kyrka ägde en klocka med vändrunor. Uppgifterna byggde bland annat på äldre sammanställningar. En av källorna som citeras av Riksantikvarieämbetet är N. H. Sjöborg, som berättade att en motsvarande typ av runinskrift fanns i Segerstad.
Problemet är att klockan senare inte längre fanns. När H. Jungner och Mats Åmark sökte efter den 1936 hittades den inte. Riksantikvarieämbetets genomgång visar därför att frågan om denna runklocka är komplicerad och fortfarande förknippad med historisk osäkerhet.
I Västergötlands runinventering har föremålet beteckningen Vg 218, Segerstads kyrka. Den historiska dateringen är inte säkert fastställd.
Runmaterialet beskriver dessutom att det rör sig om en futharkinskrift på en klocka som senare har gått förlorad genom omgjutning. Riksantikvarieämbetet framhåller alltså att uppgifterna om denna runklocka måste behandlas försiktigt.
Det finns detaljerade uppgifter om klockorna i äldre kyrkliga inventarier.
År 1583 upptas en primklocka i inventariet. Under 1700-talet förändras uppgifterna. År 1738 nämns en primklocka, medan en malmklocka år 1781 beskrivs som obrukbar och föreslås säljas. År 1794 anges två klockor i stapeln.
Efter uppförandet av 1804 års kyrka anges klockorna vara placerade i tornet. Inventarier från 1805, 1808, 1838 och 1840 beskriver två klockor i tornet i gott skick. År 1829 beskrivs de som två klockor med ”Göthiske Jnscriptioner”, alltså gotiska inskrifter.
År 1846 beslutade sockenmännen att låta gjuta om Segerstads lilla ringklocka.
I ett sockenstämmoprotokoll från den 13 april 1846 finns en detaljerad redogörelse för beslutet. Klockgjutaren var Mathias Andersson Rönnblom i Jönköping. Den gamla lillklockan skulle transporteras till Jönköping för omgjutning och den nya skulle väga minst 1½ skeppund stapelstadsvikt.
Riksantikvarieämbetets beskrivning anger också att den nuvarande lillklockan enligt sin inskrift är gjuten 1846.
Efter kyrkans uppförande genomfördes flera renoveringar och förändringar under 1800-talet. Svenska kyrkan nämner särskilt att både renoveringar och tillbyggnader gjordes under andra hälften av seklet.
En renovering är dokumenterad till 1887.
Strax före sekelskiftet 1900 tillkom ett fönster med glasmosaik i koret. Senare flyttades detta fönster från koret till sakristian.
År 1904 fick Segerstads kyrka en ny orgel.
Orgeln byggdes senare om 1960 av orgelbyggaren O. Smedman i Lidköping. Den har två manualer och tolv stämmor.
Det innebär att dagens orgel representerar flera olika skeden i kyrkans musikaliska historia: den ursprungliga orgelanskaffningen från 1904 och den senare ombyggnaden 1960.
Den mest genomgripande moderna förändringen ägde rum 1952–1953. Svenska kyrkan beskriver denna restaurering som den förändring som gav kyrkan mycket av dess nuvarande utseende.
Utrymmet under läktaren byggdes in.
Läktaren breddades med en meter, samtidigt som läktargolvet byggdes om. Vissa av läktarbänkarna ersattes av lösa stolar och trappan från vapenhuset till läktaren ersattes av en ny.
Bänkarna förändrades kraftigt. De byggdes om till öppna bänkar med raka gavlar. I det ursprungliga restaureringsförslaget hade man i stället tänkt sig slutna bänkkvarter med dörrar.
Bänkinredningen beskrivs som indelad i tre kvarter, två i söder och ett i norr, och den nuvarande utformningen går enligt en uppgift tillbaka till en ombyggnad omkring 1949–1950.
Flera äldre innerdörrar ersattes med nytillverkade kopior. Den södra ingången fick ett vindfång. Psalmnummertavlor byttes ut och korbänken flyttades fram.
Vid restaureringen målades hela kyrkan invändigt. Elektrisk belysning och elvärme installerades. Den tidigare skorstenen och kaminen togs bort.
År 1954 fick kyrkan en ny altartavla, målad av konstnären Olle Hjortzberg.
Motivet uppges vara ”Jesus på förklaringsberget”. Altartavlan utgör en viktig del av 1900-talets konstnärliga tillskott i kyrkan.
Predikstolen beskrivs som empirstil. Den är försedd med tre symboler:
Ankaret – hoppet
Korset – tron
Hjärtat – kärleken
Denna symbolik är en tydlig kristen bildvärld där de tre motiven uttrycker centrala dygder och trosbegrepp.
Ett särskilt intressant inventarium är en förgylld pendyl som står vid sidan av koret.
Den står på en piedestal i gustaviansk stil. Pendylen tillverkades av Erik Öman i Stockholm och skänktes till kyrkan 1807.
Det betyder att föremålet kom till kyrkan bara några år efter att den nya kyrkobyggnaden hade uppförts.
I korväggen finns en äldre altartavla av sten från 1718.
Den kommer från den äldre kyrkan och har alltså bevarats när den medeltida kyrkan ersattes. Den har senare fått en ny placering genom att muras in i korväggen i den nuvarande kyrkan.
Detta är ett exempel på hur äldre kyrkliga föremål kunde bevaras och få en ny funktion i den nya kyrkan.
Kyrkan har flera ljusföremål av historiskt intresse. Det finns två ljuskronor av malm och mässing samt en kristallkrona från 1800-talet.
Dessa föremål bidrar till kyrkorummets historiska karaktär och visar hur belysningen i kyrkorummet utvecklades från traditionella metallkronor till senare kristallkronor.
Segerstads kyrkohistoriska material är ovanligt intressant genom att Skara stifts herdaminne innehåller en lång följd av präster.
Det äldre herdaminne som publicerades av Johan Wilhelm Warholm 1871 börjar listan med följande personer:
Bengt – kyrkiones föreståndare i Sigwaldzstadum 1288.
Olof – curatus in Segerstadum, undertecknade ett testamente 1423.
Olof Andrece – kyrkoprest i Valtorp 1448.
Petrus Gregorii – av adliga släkten Gylta; hade varit predikaremunk i Skara kloster och blev omkring 1528 den förste evangelisk-lutherske pastorn i Segerstad.
Andreas – efterträdare till Petrus Gregorii, endast känd till namnet.
Nicolaus Petri – uppges ha varit son till Petrus Gregorii och pastor i Segerstad 1551 eller 1563.
Jonas – pastor 1544 och dog 1585; betalade 1571 en del av Älvsborgs lösen.
Därefter fortsätter prästrexangan i herdaminnena.
UddOt – pastor 1587, död 1594.
Sveno Nicolai – blev pastor omkring 1595 och dog i pesten 1603.
Laurentius Sven. Segerstadius – kyrkoherde från 1604 till sin död 1638.
Ericus Petri – hade ena hälften av pastoratet från 1639 och dog 1667.
Jonas Victorelius – blev ensam pastor 1667 och dog 1682.
Anders Victorinus – kyrkoherde från 1682/1683 och dog 1714.
Jonas Victorin – son till Anders Victorinus. Han tillträdde efter fadern men dog redan 1725. Herdaminneuppgifterna berättar också om en ovanlig lottning mellan honom och svågern Johannes Skarén när pastoratet skulle tillsättas.
Olof Kullberg – nästa kyrkoherde i den följd som fortsätter i herdaminnena.
Olof Lidborg – kyrkoherde från 1739, prost från 1755. Herdaminneuppgifterna berättar bland annat att han var blind under sina sista tolv år och dog 1781.
Anders Tidmark – vikarierande pastor från 1780 och kyrkoherde från 1783/1784; dog 1794.
Nils Apelgren – vikarierande pastor från 1788 och kyrkoherde från 1796; dog 1805.
Johannes Fredrik Lokrantz – kyrkoherde från 1805, tillträdde 1807 och dog 1811.
Nils Orre – kyrkoherde från 1812, tillträdde 1814 och dog 1817.
Bernhard Beronius – kyrkoherde från 1819, tillträdde 1821 och dog 1845. Han hade tidigare varit musiklärare och director musices i Skara.
Jonas Sahlberg – kyrkoherde från 1846, tillträdde 1848 och dog 1869.
Anders Lundberg – utnämnd till kyrkoherde i Segerstad 1870 efter lång tjänst som adjunkt och vice pastor.
Lars Laurell – kyrkoherde i Segerstad från 1886 med tillträde 1888. Han blev vice kontraktsprost 1894 och ordinarie kontraktsprost 1901.
Segerstads kyrkas kulturhistoriska innehåll består inte bara av själva byggnaden. Flera äldre föremål knyter den till tidigare århundraden.
Altartavlan av sten från 1718 kommer från den äldre kyrkan.
Pendylen från 1807 är tillverkad av Erik Öman i Stockholm.
Den medeltida storklockan har en svårtolkad gotisk inskrift.
Den omgjutna lillklockan från 1846 representerar 1800-talets kyrkohistoria.
Predikstolen är i empirstil och har symbolerna ankare, kors och hjärta.
Kyrkan har ljuskronor av malm och mässing samt en kristallkrona från 1800-talet.
Orgeln är ett viktigt senare tillskott.
Kyrkan fick en ny orgel 1904.
Orgeln byggdes senare om 1960 av O. Smedman i Lidköping. Den har två manualer och tolv stämmor.
Orgeln knyter därmed samman kyrkans tidiga 1900-tal med 1960-talets orgelbyggnad.
Segerstads kyrka har varit sockenkyrka i Segerstads socken under lång tid. Kyrkan och socknen har därför varit nära förbundna med den lokala administrationen, prästerskapet och människornas vardagsliv.
Den historiska kyrkomiljön ska också ses tillsammans med det omgivande kulturlandskapet på Falbygden. Hornborga församling beskriver området som ett landskap med djupa historiska rötter, med Slafsans-Hornborgaåns dalgång och närheten till Hornborgasjön som centrala delar av bygden.
Segerstads kyrka är intressant genom kombinationen av olika tidslager.
Medeltiden – den äldre romanska kyrkan och de gamla klockorna.
1500-talet – äldre inventarieförteckningar.
1600-talet och 1700-talet – äldre inventarier och kyrkohistoriska källor.
1804 – den nuvarande kyrkan.
1846 – omgjutningen av lillklockan.
1887 – dokumenterad renovering.
1904 – ny orgel.
Tidigt 1900-tal – glasmosaikfönstret.
1952–1953 – den stora moderniseringen.
1954 – Olle Hjortzbergs altartavla.
1960 – orgelns ombyggnad.
Vg 218 är en runinskrift som är knuten till Segerstads kyrka. Den historiska dateringen är inte säkert fastställd. Materialet visar att det rör sig om en futharkinskrift på en numera omgjuten och försvunnen kyrkklocka.
Detta gör Segerstads kyrkohistoria mer komplicerad än en enkel beskrivning av kyrkans byggnadsår.
Segerstads kyrka utanför Stenstorp är en 1804 uppförd kyrka på en betydligt äldre kyrkplats. Den äldre kyrkan var romansk och hörde till den medeltida kyrkomiljön i Segerstad. När den nya kyrkan byggdes återanvändes material från den äldre byggnaden.
Kyrkan är särskilt intressant genom sina medeltida klockhistoriska uppgifter, bland annat den svårtolkade storklockan och den dokumenterade, numera försvunna runklockan Vg 218. Lillklockan gjöts om 1846.
Till detta kommer en rad äldre inventarier: stenaltartavlan från 1718, pendylen från 1807, predikstolen i empirstil, ljuskronorna och de äldre klockorna.
Kyrkan förändrades kraftigt under 1900-talet, särskilt vid restaureringen 1952–1953. Då byggdes läktaren om, bänkarna förändrades, elektrisk belysning och elvärme installerades och flera äldre detaljer ersattes eller flyttades. År 1954 tillkom Olle Hjortzbergs altartavla.
Dessutom finns ett rikt prästerligt källmaterial i Skara stifts herdaminne, där kyrkoherdar kan följas från medeltiden och framåt.
Svenska kyrkan – Segerstads kyrka
Falbygdens Släktforskarförening – Segerstad
Riksantikvarieämbetet – Västergötlands runinventering
Riksantikvarieämbetet – Svenska runinskrifter
Projekt Runeberg – Skara stifts herdaminne, Segerstad
Projekt Runeberg – Skara stifts herdaminne, fortsättning
Projekt Runeberg – Skara stifts herdaminne, fortsättning
Projekt Runeberg – Skara stifts herdaminne, fortsättning
Projekt Runeberg – Skara stifts herdaminne, fortsättning
Projekt Runeberg – Skara stifts herdaminne, fortsättning
Projekt Runeberg – Skara stifts herdaminne, fortsättning
Projekt Runeberg – Skara stifts herdaminne, Lars Laurell
Sammanställningen bygger på de källor som anges ovan. Uppgifter om den äldre kyrkan, den medeltida storklockan och den försvunna runklockan är på vissa punkter osäkra eller bygger på äldre tolkningar.
