Sibbarps Kyrka
Varbergs Kommun
|
Sibbarps kyrka är en kyrkobyggnad som sedan 2006 tillhör Sibbarp-Dagsås församling (tidigare Sibbarps församling) i Göteborgs stift. Den ligger i kyrkbyn Sibbarp i Varbergs kommun. Kyrkobyggnaden Klockstapel och klockor
Inventarier
Orgel
Kyrkan var inte öppen vid besöket Källa: Wikipedia – Sibbarps kyrka Fotodatum 20220517 Publicerad 20230711 Koordinater: 57.027728, 12.542383 Klicka på bilden för att komma till bildgalleriet med flera bilder 78 Bilder
|
Sibbarps kyrka ligger i Sibbarp i Varbergs kommun, Hallands län. Kyrkan ligger nordost om själva Sibbarps bebyggelse, i övergången mellan den öppna jordbruksbygden söder om kyrkan och skogsmarken norrut och österut. Kyrkomiljön ligger alltså något avskilt från den senare tätbebyggelsen.
Kyrkan har adress Sibbarp 27, Tvååker och tillhör idag Tvååkers pastorat.
Sibbarps socken är en medeltida socken. Varbergs kommun beskriver bygden som en gammal kulturmiljö med spår av mänsklig verksamhet och jordbruk tillbaka omkring 3 000 år.
Sibbarp ligger på gränsen mellan Hallands öppna odlingslandskap och skogsbygden. Området innehåller lämningar efter förhistoriska och medeltida aktiviteter, bland annat gravar, fossilt odlingslandskap och spår efter äldre järnhantering.
Sockennamnet finns belagt från andra hälften av 1200-talet i formen Sigbiornathorp. Varbergs kommun förklarar namnet som sammansatt av personnamnet Sigbjörn, med formen Sibbe, och efterleden -torp, som under vikingatid kunde beteckna ett nybygge.
Historiskt hörde Sibbarp och Dagsås till Faurås härad. De kom senare att ingå i Varbergs kommun från 1971.
Sibbarps kyrka är en av Varbergs kommuns medeltida sockenkyrkor. Riksantikvarieämbetet daterar den till perioden 1100–1350 och beskriver den mer precist som uppförd under medeltiden, troligen omkring år 1200. Varbergs kommun anger byggnadstiden som 1200-talet.
Det finns alltså en viss variation i källornas formulering. Det säkraste är att beskriva kyrkan som en medeltida stenkyrka från omkring 1200-talet.
Kyrkan är byggd av gråstensblock och uppfördes i romansk stil. Den ursprungliga planformen bestod av ett rektangulärt långhus och ett smalare kor. Kyrkan hade ursprungligen ett rakavslutat kor, som senare byggdes om.
Fönstren var rundbågiga, vilket hör samman med kyrkans romanska formspråk.
Den ursprungliga takbeläggningen har förändrats flera gånger. Kyrkan hade först spåntak, senare tegeltak och fick skiffertak 1911.
Sibbarps kyrka hade ursprungligen ett vapenhus på södra sidan. Detta var en del av den äldre kyrkans medeltida utformning. Vid den stora förändringen 1876 revs det medeltida vapenhuset.
På dess plats togs istället ett fönster upp i söderfasaden.
Det innebär att en viktig del av den medeltida kyrkans exteriör försvann under 1800-talets ombyggnad.
År 1833 genomfördes en betydande förändring av den medeltida kyrkan. Det korta koret förlängdes sex meter åt öster. Förlängningen utfördes i tegel och gav kyrkan dess senare polygonalt avslutade kor.
Den här tillbyggnaden är särskilt intressant eftersom själva långhuset och stora delar av koret fortfarande tillhör den medeltida byggnaden medan den östra delen är från 1800-talet.
År 1876 genomgick Sibbarps kyrka en omfattande renovering. Den innebar flera förändringar som fortfarande präglar kyrkan.
Det medeltida vapenhuset på södra sidan revs. Ett fönster sattes in på platsen. Den tidigare takbeläggningen förändrades och ett tegeltak lades. En ny ingång öppnades på västgaveln och nya fönster togs upp på båda sidor under läktarna.
Renoveringen var alltså inte bara ett underhållsarbete utan innebar en ganska omfattande förändring av kyrkans utseende och ljusförhållanden.
Den stora restaureringen 1911 blev ännu mer betydelsefull. Det var då kyrkan fick en stor del av det utseende som den fortfarande har.
Ett nytt vapenhus i trä byggdes på västgaveln. Samtidigt fick kyrkan skiffertak, och nya eller förändrade fönster- och inredningslösningar genomfördes.
Riksantikvarieämbetet anger att både läktare, altaruppsats, altarvägg och bänkinredning hör till 1911 års ombyggnad. Läktaren och vapenhuset ritades av Adrian Crispin Peterson och Charles Lindholm, medan altaruppsatsen och altartavlan hör samman med konstnären Albert Eldh.
1911 års altarvägg och altaruppsats är särskilt intressanta. Albert Eldh stod för både altarväggen och altaruppsatsen.
Vid en senare kulturhistorisk restaurering bevarades och konserverades altarväggen från 1911. Den har en centralt placerad altarmålning på duk av Albert Eldh.
En av Sibbarps kyrkas verkliga rariteter är predikstolen med ljudtak från omkring år 1600. Länsstyrelsens material beskriver den som en av Hallands äldsta.
Predikstolen finns registrerad av Riksantikvarieämbetet som en äldre fast inredning från perioden 1600–1699.
Vid restaurering 1945 konserverades predikstolen, och 1960 genomfördes en rekonstruktion av dess ursprungliga texter.
Det gör predikstolen särskilt värdefull som ett bevarat exempel på äldre halländsk kyrkoinredning.
Även dopfunten är mycket gammal. Länsstyrelsens restaureringsmaterial beskriver den som en ekdopfunt med baldakin från omkring år 1600.
Sibbarps dopfunt är dessutom ovanlig genom att den är försedd med en snidad baldakin som liknar ett predikstolstak. Kulturhistorisk litteratur om Hallands kyrkliga inventarier framhåller detta som ett särdrag.
I kyrkan finns ett triumfkrucifix som troligen är från slutet av 1400-talet. Det hör till kyrkans viktigaste medeltida eller senmedeltida konstföremål.
I Svenska kyrkans informationsmaterial beskrivs det som ett triumfkrucifix från 1400-talet.
Ett triumfkrucifix var ursprungligen placerat i eller nära triumfbågen, alltså gränsen mellan långhus och kor, och hade en central plats i kyrkans visuella och religiösa miljö.
Sibbarps kyrka har en äldre läktarbröstning från slutet av 1700-talet. Den är bevarad men är numera uppsatt i två delar under orgelläktaren.
Det är ett exempel på hur äldre kyrklig inredning har flyttats och fått en ny placering istället för att kasseras.
Interiören förändrades under 1900-talet. I början av 1970-talet fick kyrkan sin dåvarande färgsättning.
Vid en senare kulturhistorisk restaurering togs en äldre färgsättning fram genom färgundersökningar, och den befintliga färgsättningen från 1971 ersattes med en färgsättning som utgick från den ursprungliga från 1911.
Det visar att man i restaureringsarbetet försökte återföra kyrkorummet närmare den historiska karaktären från 1911.
Kyrkogården är en viktig del av Sibbarps kyrkomiljö.
Den omges av en kallmurad fältstensmur. Muren är svängd i de västra delarna och går på vissa ställen in över själva kyrkogården. I öster finns en trappa genom muren.
Kyrkogården kantas av trädrader och har grusade och stenlagda gångar. Här finns äldre järnkors, gravhällar och enstaka singelgravar.
Huvudingången ligger i väster och har en låg smidesgrind. Det finns även en grind i söder och en mindre grind i norr.
I kyrkogårdens nordöstra del finns den mycket speciella Baggens port.
Det är en stigport byggd som ett litet trähus i kyrkogårdsmuren. Den har rödmålad locklistpanel, sadeltak, vitmålade knutar och en pardörr. Dörren har bevarade äldre detaljer, bland annat en stor gammal nyckel, nyckelskylt och hasplås. Inne i porten finns en träbänk.
Baggens port är därmed både en praktisk passage och en viktig del av kyrkogårdens äldre karaktär.
Sydväst eller söder om kyrkan står en fristående klockstapel.
Klockstapelns exakta ålder är inte helt säkerställd. Två uppgifter återkommer i källorna: Svenska kyrkan beskriver den som troligen från 1500-talet, medan Varbergs kulturmiljöprogram anger att de äldsta delarna torde vara från 1600-talet. Tornet omtalades redan vid en visitation 1694, då det beskrevs som i stort behov av underhåll.
Det är alltså säkert att klockstapeln är gammal, men den exakta byggnadstiden bör uttryckas försiktigt.
Klockstapeln är byggd i trä med kraftiga bjälkar och har en kvadratisk grundplan. Den är klädd med stående locklistpanel och målad i rött med detaljer i vitt och svart. Taket är spetsigt och täckt med kyrkspån. Högst upp finns en vindflöjel.
Den nuvarande gestaltningen är därmed ett tydligt exempel på en äldre svensk fristående klockstapel.
I klockstapeln hänger två klockor.
Den ena hör till de allra äldsta kyrkklockorna i Halland. Svenska kyrkan anger att olika källor daterar den till 1450–1550-talen. Varbergs kulturmiljöprogram är mer precist och anger 1455 enligt inskriften.
Här finns alltså en mindre skillnad mellan uppgifterna. Den säkraste formuleringen är att klockan enligt inskriften dateras till 1455, medan andra uppgifter placerar den inom perioden 1450–1550-tal.
Den andra klockan är från 1940. Fram till 1940 fanns endast en klocka i stapeln.
Den äldre klockan är därför ett mycket viktigt objekt för kyrkans medeltida och senmedeltida historia.
Sibbarps kyrka har haft orgel under 1900-talet. DigitaltMuséums orgelregister anger att en ny orgel byggdes 1975 av Tostareds Kyrkorgelfabrik i Tostared.
Äldre orgeluppgifter förekommer i olika register, så när orgelns historia ska beskrivas detaljerat bör 1975 års orgel anges med den här källan som stöd.
År 1940 installerades värmeledning i kyrkan. Radiatorerna utformades långa och låga och placerades under bänkarna.
År 1943 installerades elektrisk belysning. En jordkabel drogs från stolpe till pannrummet och planen omfattade både befintliga ljuskronor och ny elektrisk armatur.
Detta visar när kyrkan övergick från äldre uppvärmnings- och belysningslösningar till moderna installationer.
År 1944 fick interiören en återgivning av sin äldre färghållning och karaktär. Samma år restaurerade konservatorn Erik Sköld i Halmstad ett krucifix.
Året därpå, 1945, konserverades predikstolen.
Dessa arbeten visar att kyrkans äldre inventarier tidigt uppmärksammades som kulturhistoriskt värdefulla.
Under perioden 1968–1971 genomfördes ytterligare en större restaurering under ledning av arkitekten Pelle Nilsson.
År 1971 ersattes det gamla orgelverket. Den äldre orgelfasaden skulle behållas men flyttas något bakåt.
Samma år flyttades en vägg vid sakristian 70 centimeter mot väster, sakristian fick tak och korgolvet lades om och förlängdes något åt väster.
År 1998 genomfördes en viktig utvändig renovering.
Det tidigare vapenhuset från 1911 i nationalromantisk stil revs eftersom det hade blivit för litet för församlingens behov.
Det var emellertid viktigt att bevara så mycket som möjligt av den äldre byggnaden. Portal, kyrkport, fönster, foder, klädkrokar och delar av skiffertaket sparades och återanvändes i det nya vapenhuset.
Det nya vapenhuset byggdes som en förstorad kopia av det gamla, men med modern byggteknik.
Den nya byggnaden fick ventilerad krypgrund med armerade betongsulor, grundmurar av Lecablock och synlig sockel av granit. Väggarna byggdes som en modern regelkonstruktion med isolering och diffusionsspärr.
Takkonstruktionen består av trästolar förstärkta med stålreglar. En toalett installerades och en handikappramp byggdes vid entrén.
Det äldre skiffret från taket togs varsamt ner, återanvändes och kompletterades med likvärdigt material.
Kyrkan är vitputsad och har skiffertak. Interiören har ett välvt vitmålat brädtak.
Den enkla vitputsade stenkyrkan med sitt höga skiffertak står i tydlig kontrast till den rödmålade klockstapeln söder om kyrkan.
Sibbarps kyrka ligger i en mycket väl sammanhållen kulturmiljö. Varbergs kommun beskriver den som en ovanligt fin och väl sammanhållen kyrkomiljö.
Fram till omkring mitten av 1900-talet fanns i området kring kyrkan endast ett fåtal byggnader: kyrkan, skolan, klockargården och prästgården med arrendatorsbostad. En bit söderut låg Risens gästgivaregård.
Sibbarp hade därför inte någon kyrkby i traditionell mening. Kyrkomiljön låg snarare som ett eget historiskt centrum i utkanten av den senare bebyggelsen.
Den tidigare prästgården ligger sydost om kyrkan och är en del av den historiska kyrkomiljön. I dag används den historiska miljön tillsammans med kyrkan för att ge en bild av den äldre sockenorganisationen.
I närheten av kyrkan finns den gamla skolan, som idag är församlingshem. Den är en del av samma historiska bebyggelsemiljö som kyrkan och prästgården.
På den äldre laga skifteskartan från 1876–1877 syns klockargården direkt intill kyrkan och ett fattighus strax norr om denna vid Kyrkeberget. Prästgården låg längre åt sydost och omgavs av åkrar samt hagmarker.
Det här materialet ger en bild av hur Sibbarps sockencentrum såg ut under 1800-talet.
Den äldre beskrivningen av Sibbarps pastorat från 1800-talet visar en trakt med höga och låga bergstrakter, ljunghedar, mossar, skogsmark och åtskilliga sjöar. Den odlade jorden var begränsad och jordbruk och boskapsskötsel var viktiga näringar.
I äldre beskrivningar nämns flera gårdar och byar i socknen, bland annat Folkared, Gödeby, Frigärde, Guttared, Järnvirke, Ugglehult, Waltersbo, Gällsjö, Hult, Sjö, Angeryd, Stegared och Skärbäck.
Skogsbygden norr om kyrkan beskrevs med bokskog, bättre betesmarker, fiske i insjöarna och husbehovskvarnar.
Ungefär två kilometer från Sibbarps kyrka ligger den berömda Asmunds källa, som enligt traditionen knyts till biskop Osmund eller Asmund. Svenska kyrkans äldre informationsmaterial anger källan som från 1000-talet och förbinder den med en tradition om tidig kristen verksamhet.
Traditionen säger att Osmund verkade som missionär och biskop i Halland under 1000-talet och att människor döptes vid källan.
Det är viktigt att skilja mellan historiskt belagd information och lokal tradition. Sambandet mellan Osmund och källan är en tradition, medan Osmunds historiska existens och hans roll som biskop hör till den tidiga kyrkohistorien.
Sibbarpsbygden har också en historia av äldre järnframställning. I området har spår av tidig järnhantering hittats bland annat vid Järnvirke, Ugglehult, Högryd och Ästad.
En äldre tradition har kopplat namnet Osmund till det halländska osmundjärnet, men forskningsmaterial understryker att det inte går att avgöra om namnet på järnet har något samband med biskop Osmund.
Det är däremot säkert att Sibbarpsbygden ingick i ett område där tidig järnhantering hade betydelse.
Sibbarps kyrka är särskilt intressant eftersom den visar hur en medeltida kyrka successivt förändrats utan att själva kärnan i byggnaden försvunnit.
Här kan man följa en lång utveckling:
1200-talet – den romanska gråstenskyrkan uppförs.
Sent 1400-tal – triumfkrucifixet tillkommer enligt kulturhistorisk datering.
1600-talet – predikstolen och dopfunten representerar äldre kyrklig inredning.
1694 – klockstapeln nämns vid visitation som i stort behov av underhåll.
1700-tal – äldre läktarbröstning tillkommer.
1833 – koret förlängs sex meter med tegel.
1876 – det medeltida vapenhuset rivs och kyrkan byggs om kraftigt.
1911 – nytt vapenhus, läktare, bänkar och altaruppsats samt skiffertak.
1940 – värmeledning installeras.
1943 – elektrisk belysning installeras.
1944–1945 – restaurering av interiör, krucifix och predikstol.
1968–1971 – ny större restaurering och förändringar av orgel, sakristia och korgolv.
1975 – en ny orgel byggs av Tostareds Kyrkorgelfabrik.
1998 – 1911 års vapenhus ersätts av en större kopia med återanvändning av delar från det gamla.
Triumfkrucifixet – troligen från slutet av 1400-talet.
Predikstolen med ljudtak – från omkring år 1600 och en av Hallands äldsta.
Dopfunten av ek med baldakin – från omkring år 1600.
Läktarbröstningen – från slutet av 1700-talet.
Albert Eldhs altaruppsats och altarmålning – från 1911.
Den gamla Hallandsklockan – daterad 1455 enligt en uppgift i Varbergs kulturmiljöprogram, men andra källor anger ett bredare intervall på 1450–1550-tal.
Varbergs kommun beskriver kyrkomiljön som ett kyrkligt kulturminne som skyddas av kulturmiljölagen.
Riksantikvarieämbetets Bebyggelseregister behandlar både kyrkan och kyrkogården som en kulturhistoriskt sammanhållen anläggning.
Sibbarps kyrka är en medeltida gråstenskyrka från omkring 1200-talet i Varbergs kommun. Den är byggd i romansk stil och har bevarat medeltida murverk i långhus och kor.
Kyrkan har förändrats många gånger. Koret förlängdes 1833, det medeltida vapenhuset revs 1876 och ett nytt vapenhus byggdes 1911. Det nuvarande vapenhuset är från 1998 men bygger på 1911 års utförande och återanvänder flera delar från det äldre vapenhuset.
Interiören är särskilt rik på äldre föremål. Där finns bland annat ett triumfkrucifix från omkring 1400-talets slut, en predikstol från omkring 1600, en dopfunt med baldakin från omkring 1600 och en läktarbröstning från 1700-talet.
Utanför kyrkan står den gamla klockstapeln med två klockor. Den ena räknas som en av Hallands äldsta och anges i en källa som gjuten 1455.
Kyrkogården med sin kallmurade stenmur, trädrader, äldre gravvårdar och den speciella Baggens port bildar tillsammans med kyrkan, prästgården, skolan och de äldre gårdsmiljöerna en ovanligt väl sammanhållen historisk miljö.
Dessutom ligger Sibbarp i ett område med mycket gamla kulturspår och med traditionen om Asmunds källa, en plats som i lokal tradition förknippas med det tidiga kristnandet av Halland.
Svenska kyrkan – Sibbarps kyrka
Riksantikvarieämbetet – Bebyggelseregistret, Sibbarps kyrka
Riksantikvarieämbetet – Sibbarps kyrkomiljö
Varbergs kommun – Kulturmiljöprogrammet
Varbergs kommun – Ortsutvecklingsstrategi Sibbarp
Länsstyrelsen Halland – Länsantikvariens årsredogörelse
Sven Petter Bexell – Hallands historia och beskrivning
DigitaltMuseum – orgelinformation
Svenska kyrkan – sommarfolder med information om Sibbarps kyrka
| Kommun | Varberg |
| Län | Halland |
| Byggnadsår | Uppfördes troligen omkring år 1200 |
| Stift | Göteborgs stift |
| Pastorat | Tvååkers pastorat |
| Församling | Sibbarp-Dagsås församling |
| Hemsida | Svenska Kyrkan |
| Öppettider | Inga fasta tider. |
| Telefon | 0340-817 00 |
